Kenza: "Klart att
det är en revansch"

Du var tolv år gammal, rakade tuppkam, bar skinnjacka med nitar och drack öl i parker. Det låter som hårda grejer - ganska långt i från dagens Kenza.

- Ja, jag var arg. Mamma lät mig ju se ut som jag ville. Pappa tyckte däremot inte om det alls. Jag jävlades med honom genom att gå förbi hans butik på Drottninggatan. Han hade varannan helg-vårdnad, men egentligen hade han oss bara någon helg varannan månad.

Men vad var kläderna och stilen ett uttryck för?

- Det var min storasyster som började klä sig så. Jag såg ju upp till henne, ville se ut som hon. Jag tror inte jag förstod det då, men i efterhand förstår jag väl att jag var arg. Mamma jobbade hela tiden. Var ensamstående. Pappa fanns inte där.

Hur togs det emot i skolan?

- Väldigt många var på mig eftersom jag såg ut som jag gjorde. Retades. Kastade snöbollar på mig. Skrek saker efter mig. Jag skrek tillbaka. Det var också det som gjorde att jag inte började klä mig ännu mer annorlunda, jag ville inte ge dem rätt. De sa "du skulle vara så mycket sötare om du var normal", då ville jag aldrig bli normal.

Kunde den 14-åriga Kenza tro att hon en dag skulle bli en av Sveriges största modeikoner?

- Haha nej. Jag vet inte ens vad jag ville göra. Jag hade aldrig några drömmar, ville bara ta mig igenom livet. Jag ville inte leva efter jag var 30. Jag var anti-allt. Jag ville bara vara ung och lyssna på punk.

Hur illa ställt hade ni det ekonomiskt när du växte upp?

- Mamma jobbade på Lindex och försörjde tre barn. Det var mycket skulder och skit. Nu har jag hjälpt mamma, hon fick väldigt många skulder på grund av pappa. Jag har inte betalat av hans skulder, men hennes skulder har jag betalat. Jag hjälper henne och min bror varje månad med pengar. Jag måste göra det. Hon har hjälpt mig till jag började tjäna mina egna pengar.

Varför startade du bloggen då i december 2006?

- Jag läste Blondinbellas blogg. Och Sveriges då största blogg, Englas, den hade 2 000 läsare om dagen. Det var väldigt mycket då. Jag tyckte det verkade roligt att dela med sig av sitt liv. Samtidigt började jag bli modeintresserad, men hade ju inga pengar. Jag fick halva barnbidraget av mamma. Det var mycket "kolla min nya Snobben-pyjamas från H&M".

Många 16-åringar som plötsligt börjar fakturera 100 000-150 000 kronor i månaden skulle gå helt bananas. Du verkar ändå alltid ha haft koll?

- För att jag alltid vetat hur det är att inte ha pengar. Jag sparar mycket, jag vet att det kommer sämre tider. Så här mycket pengar kommer jag inte alltid tjäna på bloggen.

Känns all framgång som en revansch gentemot de som jävlades mot unga punk-Kenza?

- Klart att det är en revansch. En av killarna som varit värst mot mig i skolan hörde av sig på Facebook och skrev typ "Gud vad fin du är, kul att det går så bra för dig". Jag svarade inte ens. Så fort jag fyllde 18 flyttade jag hemifrån, stack från Nacka. Ingen trodde att jag skulle komma någonstans. Och jag hade ju inte heller några drömmar.

Vad är det elakaste en annan människa gjort mot dig?

- Ja, var ska jag börja... Min pappa. Och allt han gjort mot mig. Han var inte närvarande. Sen blev han närvarande när jag var 15, samtidigt som jag började blogga ungefär. Han gjorde slut med sin flickvän, hade ingenstans och ta vägen. Min mamma lät honom komma till oss. Han har alltid ljugit, manipulerat. Jag har inte haft det tryggt hemma. Jag ville inte ens gå hem efter skolan eftersom han var där. Kunde inte ta hem vänner.

Har du gått i terapi?

- Nej. Det har jag inte, även om det säkert skulle behövas. Jag förtränger saker. Vill glömma.

Problemet är väl att allt, förr eller senare, ändå dyker upp till ytan om man inte bearbetar det?

- Jag vet. Jag drömmer mardrömmar om min pappa hela tiden. Förmodligen för att jag inte kan bearbeta det. Men jag vill bara glömma, gå mot ljusare tider.

Unga kvinnor som gjort sig ett namn prackas alltid på att de ska vara förebilder för yngre. Hur ser du på det där?

- Förr var jag väldigt anti det där. "Jag hade ju inte bett om att få bli en förebild. Jag får lägga ut bilder där jag festar och röker", typ. Och det är inte så konstigt att jag kände så, jag hade inte bett om det. Jag var ju själv en vilsen 17-åring som försökte hitta mig själv. Nu, däremot, vet jag att jag har ett ansvar. Det finns så många unga tjejer som läser min blogg och ser upp till mig. Jag låtsas inte vara någon jag inte är... men, ja, jag vill ju vara en bra förebild.

Var står du politiskt?

- Alla vet att jag är röd.

Är du feminist?

-Ja.

Utveckla.

- Jag anser att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, och så är det inte.

På vilket sätt ser du att det inte är så?

- Överallt. Ta bara när man är ute och festar. Hur många killar det är som tar och kladdar på en. Häver ur sig sjuka kommentarer. Jag har tjejkompisar som skrattar åt det, medan jag står bredvid och undrar hur de inte kan förstå vad som pågår.

Jag vet att du för några år sedan träffade en bartender i Grekland, som försökte sälja "hemlig information" om dig till Blondinbella. Media skriver ju inte så mycket om dig. Men skvallerbloggarna, som bevakar er bloggare, gör det.

- Haha, han var dj, den killen. Men ja, folk försöker hitta saker om mig hela tiden. Jag kan inte låta bli att gå in och kolla på skvallerbloggarna, jag blir ju nyfiken. I kommentarerna står det typ "Kenzas kille låg med min kompis i helgen" och sånt. Folk vill hitta saker och förstöra.

Gör det dig ledsen?

- Nej. Jag är van. Det är både jag och Aleks. Ibland har det hänt att personer ringt honom och talat in på hans telefonsvarare att jag skulle vara otrogen mot honom.

Hur träffades ni, du och Aleks?

- Jag var 17. Han var 24. Han arbetar på ett företag som säljer annonser på bloggar. Det var på ett event. Han kom fram till mig och presenterade sig. Dagen efter skrev jag på bloggen att jag träffat min framtida man. Jag blev kär direkt. Sen mejlade han mig och frågade om vi kunde ta en fika. Men det blev aldrig någon fika. I stället träffades vi på en fest på Lidingö igen. Vi gick ut och utanför stugan kysstes vi.

Men det här med kärlek vid första ögonkastet, förklara det?

- Han kändes som en väldigt bra man. Han är så... väluppfostrad. Det är helt sjukt. Han är aldrig arg eller ledsen. Alltid glad och positiv. Det är bra. Jag är ganska negativ ibland.

Kanye West var i Sverige för ett par år sedan och ni hängde...

- Alltså, han mejlade mig. Hade hittat min blogg och tyckte jag verkade vara... intressant. När han var här gick vi ut och festade. Han var som vem som helst, en vanlig människa. Väldigt snäll. Men vi har ingen kontakt i dag.

Varför mejlade han dig. Han har väl kompisar så det räcker?

- Ja. Alltså jag trodde inte att det var han. Han fick bevisa det genom att skicka en bild där han höll upp en lapp.

Du är ju fantastiskt trevlig och så. Men han måste väl ha velat mer än att bara ha en svensk kompis?

- Haha, jag vet inte vad han ville. Jag låter det vara osagt.

Vad köper du för dina pengar?

- Jag gör ingenting med dem. Köper inte aktier. Jag har investerat mycket i IvyRevel, mitt klädmärke. Resten ligger på ett sparkonto. Jag shoppar inte ens längre.

Men hur mycket drar du in då, egentligen. Under 2012 deklarerade du en inkomst på 2,2 miljoner.

- Alltså, det är ju mitt aktiebolag som drar in. Jag plockar ut en lön på 50 000 kronor i månaden.

Det måste kännas häftigt att vara 22 år gammal och miljonär?

- Jodå, det känns jävligt nice.