Kalifatregissören Goran Kapetanović om flykten från kriget

I ”Sommar i P1” berättar Goran Kapetanović om flykten från ett krigsdrabbat Sarajevo.
Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

I april 1993 var Goran Kapetanović 17 år och dansade på klubb med sin flickvän. 

Dagen efter skulle kriget förändra allt.

– Jag springer för mitt liv genom Sarajevo som sakta men säkert håller på att förvandlas till ruiner, säger regissören och manusförfattaren i ”Sommar i P1”.

Goran Kapetanović, 46, är en prisad regissör, känd för bland annat tv-serien ”Kalifat”. I serien skildras fem kvinnor och ett krigsdrabbat Raqqa.

Kapetanović har själv upplevt kriget och vad det kan göra med en människa.

– Även om du fysiskt klarar dig bryter kriget sönder dig inifrån, säger han i ”Sommar i P1”.

Redan 1989 märker en 15-årig Goran Kapetanović hur stämningen ändras i hemstaden Sarajevo i dåvarande Jugoslavien. Det hade blivit viktigt med namn, etnicitet, religion.

Tre år senare dricker han billig öl och dansar med sin flickvän samtidigt som de hör smällar på avstånd.

– Just där och då kommer vi överens om att i morgon ska vi ses igen och ha sex med varandra. Vi ska förlora våra oskulder innan världen kanske kommer gå under.

Dagen efter är det panikartat i staden. Men Goran Kapetanović som bara kan tänka på flickvännen och löftet smiter ut. Men när han kommer fram går bomblarmet i gång och bomberna ekar över staden.

– Jag springer för mitt liv genom Sarajevo som sakta men säkert håller på att förvandlas till ruiner.

Sovrummet sönderbombat

Väl hemma igen tar sig familjen till ett skyddsrum. Källaren fylls på av människor. Skyddsrummet skakar. Goran Kapetanović skräms av rädslan i föräldrarnas ögon.

– Jag tänker på min flickvän. Undrar vad hon gör nu och när vi kommer träffas igen. Omedveten om att jag aldrig kommer att se henne.

På morgonen slutar bomberna falla, det råder vapenvila. Familjen går upp till lägenheten.

– När vi kommer fram till mitt rum ser vi att det inte finns något rum kvar. En granat har varit och hälsat på mig, men som tur var var jag inte hemma.

Lämnar pappan bland bomber och ruiner

De närmaste dagarna blir kaotiska för Kapetanović och hans mamma, pappa och bror. De tillbringar timmar i ett badrum för att skydda sig från granater och maskingevär. De lämnar sin släkt för att ta sig till en flygplats där endast militärflygplan lyfter. När de till slut får plats på ett flygplan drabbas Kapetanović av en fasansfull insikt.

– Vi ser hur mamma kramar om pappa, men det är ingen vanlig kram, det är så tydligt att den här stunden går någonting sönder när deras kroppar möts.

– Min pappa ska inte följa med oss. Min pappa ska stanna här bland bomber och ruiner.

Fick lära sig allt på nytt

Goran Kapetanović får lära sig allt på nytt när han kommer till Sverige, ett land där ingen kan hans namn.

I dag har han två döttrar i samma ålder som han och hans bror var när de flydde kriget. Han vill kunna lova dem att de aldrig kommer att behöva vara rädda för krig, men kan inte ge något sådant löfte.

– Men jag kan berätta att det en gång var en pojke i Sarajevo som älskade filmer och som överlevde ett krig, säger han i ”Sommar i P1”.

Keyyos starka ord om utanförskapet: ”Oönskad”

Berättar om utanförskapet i ”Sommar i P1”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.