Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kajsa Norman: Vissa svenska värderingar är rätt extrema

De bokförlag Kajsa Norman vände sig till tackade nej. Foto: Mariah Ehlert
Kajsa Normans nya bok. Foto: Mondial förlag

Kajsa Normans reportagebok om integrationsutmaningarna i Sverige har väckt debatt långt innan den kom ut på svenska.

I Storbritannien sålde förstaupplagan slut och boken har recenserats i tidningar som Times, Financial Times och Guardian. Men i Sverige ville först inget förlag ge ut den.

”En alldeles svensk historia” – ”Sweden's Dark Soul” i original – tar avstamp i sexövergreppen på ungdomsfestivalen We are Sthlm sommaren 2015. En av huvudpersonerna är den kontroversielle journalisten Chang Frick på nyhetssajten Nyheter Idag.

– Om jag för min försörjning hade varit beroende av svenska uppdragsgivare hade jag nog inte vågat ge ut boken. Jag varnades för att det räcker att välja Chang Frick som ena huvudpersonen för att en bok ska avfärdas eller stämplas, säger Kajsa Norman, 40, som bott utomlands större delen av sitt vuxna liv.

Mentorn Henning Mankell skrev förordet till Kajsa Normans reportagebok om afrikanderna i Sydafrika. ”Bron över Blood River” hyllades av Expressen recensent Ulrika Knutson som kallade den ”modig, kunnig, spännande och pedagogisk”.

Men nu handlar det om en annan bok.

”Sweden´s dark soul – the unravelling of a utopia” fick stor uppmärksamhet i Storbritannien där den gavs ut i slutet av 2018. Men även i Sverige.

Recensenten i Helsingborgs Dagblad menade att boken ”ekar av både den högerradikala rörelsens urberättelse om elitens åsiktsförtryck och gammal Moderatretorik om det sovande folket i DDR-Sverige”.

Även i rödgröna Etc fick Kajsa Norman hård kritik – skribenten Kajsa Ekis Ekman menade att den nya boken ”innehåller precis samma överdrifter, sensationalism och glorifierande av extremhögern som hennes tidigare verk”.

Kajsa Norman i mars intervjuades i Dagens Nyheter balanserade man upp hennes uttalanden med inte mindre än tre utrikeskorrespondenter baserade i Sverige. David Crouch – journalist, lektor i journalistik vid Göteborgs universitet och författare till boken ”The bumblebee nation” – tyckte till exempel att det är en besvikelse att Kajsa Norman verkar omedveten om kontexten där ”nyhetskanaler som Breitbart, Daily Mail och Russia Today pumpade ut en ström av inflammatoriska lögner och halvsanningar om Sverige och målade upp en bild av ett land på gränsen till våldsam, social kollaps på grund av närvaron av människor med invandrarbakgrund”.

Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson, nybliven presschef hos Kristdemokraterna, framhöll däremot att Kajsa Norman lyckas med ambitionen att spåra den svenska mentaliteten bakåt i historien. ”I hennes ögon är det samma skygglappsmoral som gjorde tvångssteriliseringarna möjliga, som gör att vi kan framhäva oss som världens mest jämställda land men blunda för den utbrytande sexualbrottsepidemin”, skrev Gudmundson.

Har varit pressofficer i Mali och Afghanistan

NAMN: Kajsa Norman.

ÅLDER: 40.

YRKE: Författare, journalist.

BOR: Denver, USA. 

FAMILJ: Dottern Noelle, 12 (med ex-maken Fredrik Lööw). Sambon Matt Wenger, kanadensare som hjälper nystartade bolag. Matts dotter Hannah, 13.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Mönsterås, men uppvuxen i Hudiksvall och Sundsvall. Har två yngre halvbröder på pappas sida, Mikael, 28, och Patrik, 26. Flyttade som 15-åring ensam till Brasilien.

MAMMA ÄR: Ulla Johannesson, 71, har arbetat i kiosk och på förskola.

PAPPA ÄR: Erik Norman, 70, pensionerad processingenjör inom vatten och avlopp.

UTBILDNING: Pluggat journalistik vid Mittuniversitetet, i Helsingfors och vid Stanford. Magisterutbildning i företagsekonomi, Gävle högskola.

KARRIÄR I URVAL: Chefredaktör för Mittuniversitetets studenttidning Kåridåren (2000). Reporter på Hudiksvalls tidning (2001), resereporter på Aftonbladet (2002), ”The Buenos Aires Herald” i Argentina (2002), lumpen vid Värnpliktsnytt (2003-2004), PC World (2008), kommunikationschef på Fiber Optic Valley (2005-2009). Pressofficer för Försvarsmakten (2012-2013), pressofficer för FN i Mali (2016). Valövervakare för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Böcker: ”Mot kärleken har Fidel inte en chans” (2003), ”Ge mig kolera – vägen till överlevnad i dagens Zimbabwe” (2010), ”Bron över Blood River - Afrikanderna i det nya Sydafrika” (2015), ”Den som tröttnar förlorar - kampen om Venezuela” (2015), ”Sweden’s Dark Soul – The Unravelling of a Utopia” (2018).

AKTUELL: Med en svensk översättning av föregående titel, ”En alldeles svensk historia” som släpps nu i maj (Mondial förlag). Krönikör i tidningen Fokus. 

Kajsa Norman i samband med FN-tjänstgöringen i Afghanistan Foto: Magnus Hallgren
Kajsa Norman fjällvandrar på Kungsleden. Foto: Privat

Kajsa Norman om vändningen efter ”Fredagsintervjun”

När jag via Skype når Denverbaserade Kajsa Norman är hon inte förvånad över kritiken.
– Kajsa Ekis Ekman och jag har vitt skilda världsbilder. Om hon gillat boken hade jag snarast blivit oroad. Och vad gäller David Crouch så underlåter DN att nämna att han är part i målet. Jag kritiserar honom i min bok för osaklig rapportering i samband med Changs ”We Are Sthlm”-avslöjande. Dessutom framkommer det inte att hans egen Sverigebok är ett beställningsjobb från Karl-Adam Bonniers stiftelse som har som uttalat syfte att öka Sveriges attraktionskraft, säger hon.

Kajsa Norman berättar om svårigheterna att få ut boken på svenska.

– De förlag jag vände mig till tackade nej. Det var först efter ”Fredagsintervjun” i Kvartal i januari som jag fick napp, hos Mondial, förklarar hon.

Och tillägger:

– Om jag för min försörjning hade varit beroende av svenska uppdragsgivare hade jag nog inte vågat ge ut boken. Jag varnades för att det räcker att välja Chang Frick (från sajten Nyheter Idag som står Sverigedemokraterna nära, reds anm) som ena huvudpersonen, för att en bok ska avfärdas eller stämplas. 

Så varför är just Chang Frick en av huvudpersonerna?

– Det började med att jag sommaren 2016 i Almedalen var på ett seminarium under vinjetten ”Mörkar medierna? Om migration, misstro och mörkning” som Institutet för mediestudier och Tidningsutgivarna höll. I panelen fanns representanter från forskningssidan och från etablerade medier, men ingen från de alternativa medier som debatten handlade om. Jag upplevde att alla höll med varandra och tyckte att det var konstigt att man inte följde den goda pressetiska seden att låta olika röster komma till tals. Då jag efteråt påpekade det för forskaren sade han att det inte var hans beslut, men pekade ut Chang Frick som satt på första raden i publiken utan att få medverka i en debatt om sin egen sajt, minns Kajsa Norman. 

– Jag fascinerades genast av hur öppen Chang Fick var. Han öppnade sitt hem, sin dator och sin telefon för mig och signalerade att han inte hade någonting att dölja. 

Du nämner inte att Chang Frick jobbat för ryska statens tv-kanal RT?

– Nej, men han har inte varit anställd av RT. Att RT precis som svenska mediehus köpt bilder eller videomaterial av honom betyder inte att svenska mediehus skulle kalla Chang Frick för sin medarbetare.

Den andra huvudpersonen i ”En alldeles svensk historia” är Samvel som föddes med albinism i Armenien och kände sig annorlunda där, men som tidigt förälskade sig i Sverige och kom hit för att studera. 

– Samvel kom jag i kontakt med genom en kompis på liberala stiftelsen Silc som jag tidigare har gett ut böcker på. Samvel var praktikant på Silc och min kompis tyckte att Samvel reflekterade mycket över Sverige och svenskarna, samtidigt som han hade gjort enorma ansträngningar för att komma in i samhället och tvingades lämna landet trots att han hade fast jobb. 

Samvel beskriver i boken hur välfärdsstaten gör honom passiv. Kajsa Norman skildrar också hur Samvel med anledning av medierapporteringen om att utlandsfödda begår brott blir så rädd att det finns dold ondska inom honom att han inbillar sig att han är skyldig till att ha mördat en kvinna. Han börjar dokumentera allt han gör med telefonen för att på så sätt övertyga sig själv om att han är laglydig.

– Han säger att han under en period blev paranoid. Att jag alls fick veta hur rädd han var att själv bli utpekad var då jag frågade om hans tankar kring sexövergreppen på ”We are Sthlm”-festivalen, säger Kajsa Norman.

– Det var intressant att höra hur han som är ljushyad, talar svenska helt utan brytning och är väldigt bevandrad i den svenska kulturen ändå inte känner att han kommer in helt i samhället. Han fick efter åtta år i Sverige avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd och arbetsvisum, men sedan jag skrev boken har Samvel faktiskt fått komma tillbaka. Han kom på att det ju råder lärarbrist här så han sökte en påbyggnadsutbildning i pedagogik och hoppas nu få undervisa i samhällskunskap och historia.

Det här menar Kajsa Norman med ”unimind”

Detta som du kallar ”unimind” kan ju te sig lite motsägelsefullt när du samtidigt har med uppgiften om att svenskarna enligt World Values Survey är det mest individualistiska folket i världen. Vill du utveckla hur du resonerar?

– Med ”unimind” menar jag någon sorts kollektivt medvetande. En rad faktorer har under historiens gång bidragit till detta. Vi har i Sverige varit relativt geografiskt isolerade, haft en utbredd konflikträdsla, stark konsensuskultur och en social homogenitet. Allt det här har format oss och det har hos oss som vuxit upp inom systemet utvecklats en instinkt att veta vad som är rätt att tycka och säga i så gott som varje given fråga, som en inbyggd sensor eller moralisk kompass för att döma andra eller förutsäga hur andra skulle döma oss om vi avviker.

– Jag tänker också att det är en av svenskarnas paradoxer, att vi är individualistiska och kollektivistiska på en gång. Det är intressant.

Kajsa Norman på en Krav Maga-gradering i London. ”Jag var enda kvinnan på den kampsportsklubben”, berättar Kajsa Norman apropå att verka i mansdominerade miljöer. Foto: Privat

Kajsa Norman redogör i reportageboken för historien från vikingatiden och framåt och man måste förstås välja bort vissa saker för att få fram de stora dragen, men jag påpekar att jag upplever att hon tagit med väldigt mycket om arbetarrörelsen men inte haft så mycket fokus på vad andra folkrörelser som nykterhets- och bildningsförbunden haft för betydelse.

Hon nickar:

– Jag berör ju problemen med drickandet lite grann, men att det har blivit mycket om arbetarrörelsen kan också ha att göra med att jag i viss mån utgått från min egen uppväxt. Mitt hem var väldigt socialdemokratiskt. Arbetarrörelsen var viktig, framför allt för mina farföräldrar men också för min mamma som arbetat i kiosk och på förskola och min pappa som jobbat på reningsverk. Ingen i familjen var aktiv i partiet, men alla jag kände var socialdemokrater och det var det enda alternativt för mina farföräldrar och föräldrar. När min pappa låg i lumpen var det val och hans föräldrar skulle posta röstsedlar till honom. De skickade bara sossarnas valsedlar, det räckte liksom.

Mitt hem var väldigt socialdemokratiskt. Arbetarrörelsen var viktig, framför allt för mina farföräldrar men också för min mamma som arbetat i kiosk och på förskola och min pappa som jobbat på reningsverk.
Författare Kajsa Norman och Zimbabwes dåvarande premiärminister Morgan Tsvangirai i hans hem i Harare. Foto: Privat

Man skulle kunna tro att Kajsa Norman med en sådan uppväxt själv blivit socialdemokrat. Men hon flyttade redan som 15-åring ensam till Brasilien och mötte till skillnad från i hembygden där människor med många andra perspektiv.

– Som förstagångsväljare röstade jag på Folkpartiet som det hette på den tiden, men nu senast valde jag medvetet att inte rösta alls, speciellt för arbetet med ”Swedens dark soul”. Jag ville verkligen kunna ta mig an det här som en utomstående, precis som jag gjort i mina böcker från Venezuela, Sydafrika och Zimbabwe.

En tredje nyckelperson i ”En alldeles svensk historia” är den medelålders psykologen ”Hans” som med egna ögon ser hur unga män i grupp på ”We are Sthlm”-festivalen i augusti 2015 synade hur grupper av unga män som han tyckte såg ut att vara ensamkommande från Afghanistan omringade lättklädda tonårstjejer och förgrep sig på dem. ”Hans” pratade med en polis han kände som bevakade tillställningen och hörde även ordningsvakter på tillställningen säga till kvinnor som bad om hjälp att det inte var mycket de kunde göra åt tafsandet och övergreppen. Han kontaktade en ledarskribent på Dagens Nyheter, men lyckades inte få någon att rapportera om händelserna.

Du skriver i en passage att psykologen Hans ofta läser Nyheter Idag för att han tycker att det är det nyhetsmedium som bäst återger verkligheten, men apropå din kritik mot att public service skulle vara vänsterinfluerat så anses ju ”Nyheter I dag” – som står Sverigedemokraterna nära – också ha en agenda?

– Jag skildrar en förskjutning i ”Hans” nyhetskonsumtion, hur han efter att inte ha fått DN eller andra att skriva om händelserna i Kungsträdgården söker sig från mainstreammedia till alternativa medier. 

– Det Chang Frick skrev om i Nyheter Idag under hösten 2015 upplever jag att han var rätt ensam om på den tiden. Han försökte fylla det vakuum som uppstod när andra journalister inte berättade om det som hände på exempelvis migrationsområdet. Numera följer jag inte längre Nyheter Idag så nära som jag gjorde under arbetet med boken, men jag vet att Chang Frick även granskade Sverigedemokraterna och bland annat avslöjade uppgifter att SD-ledamoten Pavel Gamov skulle ha misskött sig i samband med en officiell resa till Ryssland.

Kajsa Norman intervjuar venezuelanske oppositionspolitikern Leopoldo López i Caracas strax innan han fängslades av Maduro. Foto: Privat

Norman: ”Mediernas återhållsamhet är helt och hållet självålagd”

Ordet ”mainstreammedia” används i Sverige främst av personer på högerflanken. Hur medvetet valde du den formuleringen?

– Jag visste inte att det var så laddat att säga mainstreammedia. På engelska är det inte laddat. Vad jag avser är etablerade medier som public service, morgontidningar, kvällstidningar och så vidare. Men jag menar att Sveriges medieklimat är unikt så tillvida att återhållsamheten är helt och hållet självålagd.

Jag berättar att jag har varit reporter i 24 år och att jag inte känner igen mig i beskrivningen att alla svenska journalister skulle ha kommit överens om vad vi rapporterar och inte rapporterar om. Tvärtom säger jag till Kajsa Norman att jag tycker att många svenska medier är duktiga på fördjupning och på att visa att verkligheten inte är svart eller vit. Tror hon på allvar att det finns en mediekonspiration?

– Nej, jag tror inte att det finns någon konspiration, men medierna har blivit den nya tidens socialingenjörer och även om det har blivit bättre med en mer mångfacetterad bild på sistone så tycks många journalister leva kvar i föreställningen att man måste skydda befolkningen från att rapportera om en del händelser som man inte tror att folk kan hantera. Och det menar jag riskerar att föda ännu mer främlingsfientlighet än om journalisterna berättar om den verklighet människor upplever.

Ja, inför senaste valet hade många redaktioner utbildning i ”GAL-TAN-skalan” (Grön, Alternativ och Libertär kontra Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk, reds anm) och om vikten av att inte bara låta ”GAL”-falangen komma till tals?

– Ja, läget har förbättrats, inte minst sedan Kvartal bildades. Intervjuaren Jörgen Huitfeldt upplevde vad jag har förstått att han inte riktigt kunde ställa alla sorters frågor inom public service utan att det blev en tryckt stämning på redaktionen då. 

Henning Mankells stöd till Kajsa Norman

Vad har det betytt för dig att ha författaren Henning Mankell som mentor?

– Väldigt mycket. Hans mantra var att om man skildrar en strejk ska man ha strejkbrytarens perspektiv. Det var därför jag i den här boken valde att utgå från Chang och Samvel. Henning tog sig trots att han hade så mycket arbete på egen hand verkligen tid att ha synpunkter på min text när jag jobbade med ”Bron över Blood River” och förordet han skrev till den blev nog det sista han publicerade.

Just nu bor du i Denver i Colorado, USA. Hur funkar integrationen där jämfört med i Sverige?

– Jag har ju bott i USA i omgångar. Om jag jämför med då jag bodde i Denver senast för åtta år sedan så har det blivit mer tvåspråkigt här. I mitt bostadsområde, Highlands, talar de flesta barn både spanska och engelska och skyltarna på många affärer är på bägge språken. 

– Under de två år som jag jobbade med den här boken var jag mer än vanligt i Sverige, men när jag exempelvis följde Chang Frick i Hallunda där han bodde så var det nästan som att komma till ett annat land. Det var andra butiker, annan mat, annat mode. Det är tydligt att invandrarna inte är jämnt fördelade över landet i Sverige utan att det är väldigt uppdelat hur man bor. 

Vad har du fått för reaktioner på boken?

– Det är främst nyanlända eller utlandssvenskar som hör av sig. De känner igen sig i Samvel och uppskattar att jag med begreppet ”unimind” har satt ord på vad de tyckt sig se men inte haft någon formulering för. 

– Att boken nu även kommer på svenska tror jag är bra. Innan vi kan förstå andra behöver vi förstå oss själva och också få en insikt om att vissa av våra värderingar internationellt sett är rätt extrema. Vi kan inte utgå från att alla som kommer till Sverige ska vilja bli som vi.

Kajsa Norman berättar att hon två år på heltid arbetat med ”En alldeles svensk historia” och att hon också själv översatt den från engelska till svenska. 

– Man blir inte rik på den här sortens böcker, men jag tjänade bra när jag var pressofficer i Afghanistan och de besparingarna tillsammans med ett stipendium jag fick efter ”Bron över Blood River” har finansierat det här arbetet.

– I slutet skrev jag 14-16 timmar om dagen och det gjorde att en titanplatta som jag tidigare har opererat in i vänster handled slet av senor så fingrarna bara hängde. Jag kunde inte lyfta tummen och än mindre skriva med vänsterhanden. Läkarna fick öppna upp handen och operera in senor från andra fingrar och under tiden fick jag skriva med bara högerhanden. 

Herman Lindqvist ber författarkollegan Kajsa Norman signera Kajsas böcker på Bokmässan i Göteborg. Foto: Privat

Så kombinerar Norman föräldrarollen med jobbet

Kajsa Norman har en tolvårig dotter, Noelle, som har bott med sin mamma i USA, Kanada, Sydafrika och England. 

Hur har du lyckats kombinera ett kringflackande liv på flera kontinenter med att också vara förälder?

– Jag tackade innan Noelle fyllde två år ja till ett fellowship journalistik på Stanford. Noelles pappa hade precis fått ett nytt jobb i Sverige och det var inget alternativ att ta med familjen till USA. Jag minns att jag fick mejl från personalen på förskolan om att Noelle var ledsen och grät efter mig. Så här har ju män i alla tider gjort och jag tyckte att det var viktigt att jag stod på mig och visade att kvinnor också kan genomföra viktiga uppgifter. Så resonerade jag också när jag var pressofficer i Afghanistan i sex månader och i Mali. Visst fanns det risker med de uppdragen, men det svenska säkerhetsmedvetandet är högt. Under de perioderna bodde Noelle med sin pappa i Sverige, som jag sedan många år är skild från.

– Noelle är flytande på svenska, engelska och franska. Hon har tidigt fått uppleva andra kulturer. Sedan hon började skolan bor hon inte längre tre månader i stöten hos respektive förälder utan hon bor med mig för att kunna rota sig på ett ställe och få kamrater, men hon tillbringar sommarlov och jular hos sin pappa i Sverige.

– Min sambo Matt är också en jämställd livskamrat. Om jag exempelvis är ute på uppdrag tar han givetvis hand om Noelle.

Tidigare kollegor till Kajsa Norman beskriver henne som oerhört driven, handlingskraftig och självständig. ”Jag kände alltid att hon behövde vara fri, hon behövde flyga och uppleva själv”, säger till exempel Travrondens chefredaktör Joakim Svensson, som var layoutansvarig när Kajsa var chefredaktör för Mittuniversitetets skoltidning Kåridåren.

– Haha, Joakim har en poäng där! För mig är det viktigt att få styra själv. Det var ett stort steg när jag när Noelle var liten sade upp mig från en fast tjänst som informationschef och gav upp tryggheten, pensionen och tillgången till välfärdssystemet i Sverige, men det är värt att jobba hårt och vända på slantarna för att själv kunna bestämma över mitt arbete. 

Kajsa Normans val

Thailand –   Fjällen

”Jag älskar att fjällvandra, men tycker också att det är härligt med värme och bad”.

Soffa – Löpband

”Jag tycker om att vara fysiskt aktiv. Hur jag tränar går i vågor, men jag springer och åker skidor”.

Kungen – Drottningen

”Drottningen, men då menar jag den framtida, Victoria”.

Seriemaraton - Filmkväll 

”Just nu väntar jag in att alla avsnitt av ”Game of thrones” ska släppas så att jag just kan ha seriemaraton och se allt på en gång”.

Deckare - Biografi

”Fakta är mer intressant än fiktion”.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!