Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kajsa Ernsts kärlekslängtan efter makens död: ”När det är dags”

Skådespelerskan Kajsa Ernst bästa livsråd. Klippet är från 2017.
Kajsa Ernsts make Göran Stangertz gick bort 2012.
Foto: MARTINA HUBER
Efter makens död vill hon gärna hitta kärleken ingen.
Foto: CHRISTER WAHLGREN
Hanna Hedlund och Kajsa Ernst kom till final i ”Hela kändis-Sverige bakar”
Foto: Cecilia Möller / TV4/CMORE
Kajsa Ernst berättar att hon hittade ett kärleksbrev från sin pappa till sin mamma.
Foto: JANNE DANIELSSON / SVT
Kajsa Ernst är med i ”Finaste familjen”
Foto: PÄR BÄCKSTRAND/TV4 / PÀr BÀckstrand/TV4

Kajsa Ernst, 58, återkommer ofta till att slumpen inte är någon tillfällighet, och nog går det att se mönster i att hon bakar i tv, och spelar Tove Janssons mamma på film.

Om inte annat, så har det varit jobb i en tid då kulturen ställts in. Men skådespelaren tycker inte synd om sig själv, och när tankarna går till Göran Stangertz blir hon numera glad:

– Jag pratar med honom varenda dag. Jag har blivit en sån där tokig tant som går och pratar med min döde man, säger Kajsa med värme i rösten.

Man kan nästan tro att det är något lurt med att Kajsa Ernst nyss varit finalist i ”Hela kändis-Sverige bakar”. Hon har ju aldrig varit pigg på lekprogram förr, och har tackat nej till ”Let’s dance”. Men när jag rotar lite i cv:t upptäcker jag en mystisk röd tråd. Skådespelaren har under hösten gjort huvudrollen i ”Bröllopstårtan”, en föreställning för Riksteatern där hon spelar en deltagare i en snarlik baktävling.

– Slumpen är ingen tillfällighet, svarar Kajsa Ernst roat och fortsätter.

– Det var otippat. Men jag tackade ja, dels för att frågan kom nu under pandemin, dels för att jag kunde göra lite research i hemlighet. Men det var inget jag berättade. Sen var det ett en förutsättning att få göra det med Hanna (Hedlund) som är en nära vän till mig.

Hanna var ju på vippen att bli socionom nu i samband med kulturens coronakris. Hur har den här tiden varit för dig?

– Jag var lyckligt lottad som kunde åka ut med den här föreställningen i höstas. Sen lades den ned i november, och sen dess har jag inte jobbat.

– Man känner sig berövad på att utföra sitt yrke. Men nu är jag inte ensam om detta. Så det är inte synd om mig. Jag har inga problem. Jag är frisk. Man får lämna sig själv och inte vara så jag-fixerad. 

För att inte ha jobbat så mycket, får man ändå säga att Kajsa Ernst synts en hel del just nu. Inte bara i bakprogram, utan även i bioaktuella filmen ”Tove” där hon spelar den omtyckta Muminmammans mamma – tecknaren Signe Hammarsten-Jansson, mamma till Tove Jansson.

– Hon fick överge sitt eget konstnärskap för att försörja familjen, så att fokus kunde ligga på hennes mans konstnärskap i stället. Det är alltid intressant att gå in i det. Det är en liten roll jag gör. Men jag förstod att Signes och Toves relation var väldigt tajt.

Riktigt så har det inte varit mellan Kajsa Ernst och hennes egen mamma. Kajsa har tidigare berättat om hur barndomen präglades av mammas alkoholism, och att hon tidigt fick agera mamma till sin egen mamma.

Kunde tankarna, under inspelningen, ibland gå till er mor-dotter-relation?

– Nej. Men här var det ju precis tvärtom. Den här mamman övergav sig själv för att ge dottern utrymme, och Tove stöttade i sin tur sin mamma.

Men kunde du och din mamma dela kreativiteten? Hon var väl sångerska från början.

– Hon var vokalissa, och när hon var 16 började hon åka runt i de små folkparkerna. Sen blev hon med barn med min bror, och fick överge den delen av sitt kreativa liv. De måste ha varit en stor sorg. Det är klart.

Kunde hon ändå stötta dig i ditt yrkesval?

– Jo, det tyckte hon var roligt. Speciellt när hon fick gå och se föreställningar. Det var det där när föräldrarna lever vidare genom barnen.

Din pappa försvann lite ur ditt liv i och med dina föräldrars skilsmässa. Men på Instagram beskrev du för ett par år sen hur du hittat hans kärleksbrev till din mamma, och nu förstod bättre. Hur då?

– Han var väldigt tystlåten och avstängd. Men i breven var han inte det. 

– Jag förstod att hans längtan efter kärlek inte blev som han hade tänkt sig. Jag har alltid tyckt att min pappa aldrig blev vuxen. Men när jag läste breven, och hade det sista samtalet med honom bara några timmar innan han gick bort, då förstod jag att han insåg väldigt mycket när det var dags att gå. Det var som att han kom till insikt, och det var väldigt vackert.

Kajsa Ernst resonerar vidare kring pappans kärlekar, och hur han i dem på något vis sökte sin mamma hela livet. Hennes egen livspartner var skådespelaren Göran Stangertz, fram till hans död i cancer hösten 2012.

Kan du se likheter mellan din pappa och Göran?

– Det är inte svart eller vitt. På ett plan – ja. Göran var ju lång och mörk. Men ingenting annat var egentligen likt.

Kan du i dag tänka på Göran och vara glad?

– Ja, bara! Glad och djupt tacksam över att vi fick den tiden tillsammans, och att jag fick nåden att bli älskad, och fick lov att älska en annan människa på det sättet. Vi tillät varandra att ta emot och ge. Att tillåta sig att bli älskad sant och uppriktigt, är svårt. Men vi gjorde det. 

På Instagram skriver Kajsa:

”Ikväll är den en sån kväll.

Du är nära. Samtalen. Handen i min.

I sanning”

Det låter nästan som att ni talar med varandra?

– Ja, jag pratar med honom varenda dag. Jag har blivit en sån där tokigt tant som går och pratar med min döde man, svarar Kajsa med ett skratt.

– Han är borta, men han är nära. De flesta man frågar, som mist någon de varit väldigt nära, brukar säga att han eller hon är här. Göran är alltid med mig, utan att det blir ett problem, tungt eller en begränsning.

Är du religiös?

– Jag har ingen religion jag går till för att få tröst eller stöd. Men slumpen är ingen tillfällighet, och kanske finns det mer än vad vi ser.

Men du har gjort en klassisk pilgrimsfärd till Santiago de Compostela en gång?

– Det var fantastiskt. Förr var det en religiös rit. Nu handlar det mer om andlighet. Det är en demokratisk vandring. Alla har råd. Det är självrannsakan, och att gå är väldigt grundläggande. I det här samhället vet vi inte riktigt vårt eget tempo. Du följer någon annans hela tiden, men när du vandrar, upptäcker du efter ett par dagar ditt eget tempo, din egen rytm – och då händer det något.

Har det varit svårt att skapa utrymme för en ny kärlek i ditt liv efter Göran?

– Jag har så mycket kärlek i mig, och vill så gärna ha en människa i mitt liv. Kärleken är naturlig, och gränslös. Den tar inte slut, och med en ny man i mitt liv kommer det bli helt annorlunda, än det jag och Göran hade. Jag vill gärna ha en relation, men jag vill inte flytta ihop med någon.

Hur kommer det sig då att du inte hittat någon än?

– Jag letar ju inte. Utan har tillit till processen. Jag möter honom när det är dags. Sen säger många män att de gillar starka kvinnor, men nja… Jag har mött en del på vägen som tycker om sig själva när de säger det, men när det väl kommer till kritan så… Och jag är en stark kvinna som vet vad jag vill och vem jag är.

Och med åldern vet man ju det mer och mer?

– Ja, precis, och man har mer och mer överseende med mänskliga begränsningar, men mindre och mindre tålamod med stora egon och sånt som bara är rädsla.

Är kärleken meningen med livet?

– Ja, både till sig själv och andra. Kärleken i en parrelation är inte meningen med livet. Då begränsar man sig själv. Man måste ge sig själv kärlek först, för om man inte gör det, då söker man den hos andra som ska fylla det tomrummet. Det går inte. Då skiter det sig.

Många brukar säga att barn är meningen med livet. Du har valt att inte ha några. Samtidigt är du aktuell som mamma i ”Tove”. Har du någonsin fantiserat kring moderskapet, som ett experiment?

– Jag kände ganska tidigt att det här med barn var inte för mig. Jag hade aldrig någon längtan. Sen blev jag ifrågasatt av min omgivning för det. Då tänkte jag att jag kanske förträngde något, men valde till slut att följa mig själv. Sen har jag barn nära mig i mitt liv. Att inte vilja ha barn blandas ibland ihop med att inte tycka om barn, och så är det inte. 

– Men jag har aldrig ångrat mig, vilket jag är djupt tacksam för. Nu är det ju försent.

Hur mycket Mumin finns det i dig då? Jag tycker att den sagovärlden är så både livsbejakande och skrämmande.

– Jag önskar nog att jag hade lite mer av den världen i mitt liv. Jag har en sida som styr mig, så att inget ska bli fel. Men jag brukar påminna mig själv om att det finns inget rätt och fel. Det finns bara konsekvenser och erfarenheter. Jag försöker att inte värdera. Ibland går det, och ibland går det inte alls. Nej, jag önskar att jag hade lite mer av Muminvärlden i mitt liv! Verkligen. 

Kajsa Ernst

Ålder: 58 år.

Familj: Bror med familj. Vännerna. Är bland annat gudmor. Var gift med skådespelaren och regissören Göran Stangertz fram till hans död.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Utbildad på Teaterhögskolan i Malmö under slutet av 80-talet. Belönad med en Guldbagge för ”Masjävlar”. Spelade även i klassikern ”Tomten är far till alla barnen”, samt nominerades till Kristallen för insatsen i ”Finaste familjen”. Har utöver det gjort en mängd roller, inte minst på scen.

Aktuell: På bio i ”Tove”, finsk film som var landets Oscarsbidrag och som gjort ett segertåg över världen, inte minst på filmfestivaler. Tävlade nyligen även i ”Hela kändis-Sverige bakar”. Medverkar i höst i ”Saturday night fever” på Chinateatern.

Här tar de hem ”Hela kändis-Sverige bakar”

Fotbollsprofilernas oväntade vinst i TV4.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.