Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Josephine Bornebuschs idéer till filmen kom från sitt eget liv

Skådespelaren och regissören berättar om senaste säsongen.
Josephine Bornebusch prisades på Kristallengalan för ”Älska mig”.
Foto: OLLE SPORRONG

Ett experiment som blev ett hjärteprojekt. 

Efter succén med ”Älska mig” har Josephine Bornebusch skrivit och regisserat sin första film under skuggan av coronapandemin. 

En utmaning så klart, samtidigt som det gjorde att hon kunde hämta inspiration från sitt eget liv till ”Orca”. 

– Vissa delar känner jag igen mig jättemycket i. Du vet: ”kan jag bara få en timme?”. Sedan, efter tio minuter, sitter man och kollar bilder på sina barn i telefonen. Det är något sjukt beteende i det där.

Så här började det: Josephine Bornebusch, 39, la sig på soffan för att vila. Hon hann inte mer än att blunda innan hon satte sig upp. Frustrationen och besvikelsen i att ännu en förberedelseförmiddag blivit inställt på grund av coronapandemin förvandlas till kreativitet. 

Bornebusch, som då i mer än två år jobbat med tv-serien ”Harmonica” tillsammans med skådespelaren Jonas Karlsson, tänkte: ”kan vi inte göra som vi gör under normala omständigheter, då får vi hitta andra vägar.” 

Resultatet av de tankarna hade biopremiär i går och blir tillgänglig 13 november på Viaplay. Filmen, för det var vad det blev, har titeln ”Orca”. Det är det latinska namnet för späckhuggare, ett av världens mest sociala djur, vilket naturligtvis skvallrar om innehållet.

Josephine Bornebusch om nya filmen ”Orca”

Under våren och efter sommaren pratar jag ett antal gånger med Josephine Bornebusch om ”Orca”. I början beskriver hon filmen som ett experiment, en film hon skrev manus till på tre veckor och efter ett snabbt produktionsbeslut fick spela in. Efterhand växer projektet till att bli något som ligger Bornebusch ”enormt nära hjärtat”. 

Vid ett tillfälle säger Josephine Bornebusch att det är ”nypa-mig-armen”-läge när hon tänker på den ”drömensemble” hon fått ihop för ”Orca”: Idolen Marie Göranzon, Gustav Lindh som är med i ”Älska mig”, vännen Erik ”Jerka” Johansson och, bland andra, Alba August, Vera Vitali, Joel Spira, Tova Magnusson samt Peter Andersson.

Josephine Bornebusch har regisserat sin först långfilm.
Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN

Johan Rheborg - knappast någon främling för Bornebusch sedan ”Solsidan” - var också med på tåget. En inspelningsdag och massa text att lära sig, förklarar han. Också: instruktioner om att skägg och personligt förfall var bra för rollen. Den rosa morgonrocken Rheborgs rollfigur har på sig under stora delar av filmen lånade han av sin fru. 

– Jag var inställd på att det här var ett experiment och ställde massa frågor. Svaret jag fick från ”Jossan” var att hon inte riktigt visste. Man fick mejsla lite själv med det här och det var roligt, säger Johan Rheborg och fortsätter: 

– Att man inte träffade någon annan under inspelningen gjorde mig däremot lite osäker, men där kunde jag bara lite på Josephine. Jag var beredd på att det här inte skulle bli som vanligt, det var en del av det roliga, för det tycker jag är kul. Jag åkte till exempel till inspelningen i den där rosa morgonrocken och hade inga vanliga kläder med mig.

Skådespelaren arbetade ensamma

Just det där med att inte träffa någon annan är grejen med ”Orca”, på ett dubbelbottnat plan. Dels är det, förstås, en central del av handlingen och dels var det en nödvändighet under inspelningen. 

Varje skådespelare filmades ensam, en del hemma sig själva. Ett minimalt inspelningsteam satt i rummet bredvid. Framför sig hade skådespelarna mobiltelefoner eller datorer med ett kryss mitt på skärmen. Oftast fanns scenens andra skådespelare med på telefon. En röst att reagera på, i alla fall. 

 – I många fall visste vi inte hur den andra sidan skulle vara. När vi spelade in Vera Vitalis samtal med Peter Andersson visste jag exempelvis inte hur djupt, långsamt eller fort han skulle prata. Man fick gå på magkänsla. Det var den största utmaningen: vi visste inte hur det skulle se ut när skådespelare tittar på ett kryss, säger Josephine Bornebusch. 

Men tanke på det kan jag tänka mig att klippningen var central, men också att manus följdes hyfsat noggrant. 

– Det blev ganska mycket så som det var i manus. Vi klippte bort en linje, att Joel Spiras rollfigur är bror till Alba Augusts rollfigur. Filmen blev för lång, helt enkelt. Annars blev det ganska exakt så som vi tänkt det.

Josephine Bornebusch i filmen ”Orca”.
Foto: Ur filmen ORCA

Precis som i Bornebuschs tv-serie ”Älska mig” gör hon själv en av rollerna i ”Orca”. Matilda, som rollfiguren heter, åker till Madrid på en jobbkonferens. Kvar hemma finns man och två barn. Snabbt inser Matilda att besluten hon tagit inte är helt genomtänkta och att hon sitter fast i en emotionell rävsax.   

– Jag var själv i samma situation, även om det var mycket lättare, när pandemin bröt ut. Jag jobbade hemifrån, min man jobbade hemifrån och barnen var hemma för att de hade en pytteliten snorkråka i näsan och helt plötsligt blev det ohållbart, vilket jag tror många gick igenom, säger Josephine Bornebusch och fortsätter: 

– Då tänker jag på vad som hade hänt om man tagit det till det extrema. Om man var så här: ”jag måste få lugn och ro, jag drar nu”. Vilket sjukt beteende det är att lämna sin partner med krisen, samtidigt som Matilda som rollfigur inte klarar av situationen. Hon rymmer, vilket är soft till en början, men sedan kommer situationen ikapp henne.

Johan Rheborg är en av skådespelarna i ”Orca”.
Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT / KARIN TÖRNBLOM TT NYHETSBYRÅN

Ja, det kan man väl lugnt säga. 

– Jag känner också igen mig i det där att man, nu under pandemin, försöker kontrollera hemmet trots att man är i väg och jobbar. Är man borta så är man borta, då kan man inte ringa och kontrollera vad barnen har på sig. Det tycker jag är jättemycket igenkänning. Man lämnar över ansvaret till sin bättre hälft, men sedan ska man ändå in och kontrollera. 

– Det är inte okej, och det ville jag nosa på. Man gör ett val, sedan ångrar man det, och då är det svårt att ta sig ur lögnen.

Coronapandemin blev del av handlingen

Din rollfigur och Erik Johanssons är de enda två i filmen som faktiskt träffas. Varför var det viktigt att det var just de två?

– Det kan ju vara för att just jag spelar henne, men sedan handlar deras berättelse så mycket om att inte kunna vara hos sin familj och att det är självvalt, men att det man absolut innerst inne vill är att vara hos dem fast att man tror att man inte vill det för man tror att man vill ha lugn och ro. 

– Det där känner jag också jättemycket igen mig i. Du vet: ”kan jag bara få en timme?”. Sedan, efter tio minuter, sitter man och kollar bilder på sina barn i telefonen. Det är något sjukt beteende i det där. Därför kändes det viktigt att de fick knyta ihop sin säck.   

Isoleringen innebär problem för många av filmens rollfigurer, något som också påverkas av det digitala. Det finns undantag, där det digitala är orsaken till en positiv förändring. 

– Det där kommer från en kompis till mig. Hon hade varit ute och dejtat, och hade haft en dejt med en kille som hon tyckte var ganska störig men hon var ändå intresserad. De skulle träffas igen, men sedan pang, då kom pandemin. Så de började höras på nätet, vilket blev en konstig ingång till en relation, men också en helt otrolig ingång, för de blev så himla intima och snackade hela nätterna. 

– Samtidigt blev det konstigt, att i vuxen ålder inte kunna ta nästa steg. Det tyckte jag var en så fin berättelse att jag tänkte att det där, det vill man ju gestalta.  

I filmen får man aldrig reda på om det är en pandemi som gör att rollfigurerna är socialt distanserade eller om det beror på något annat. Kan du utveckla varför. 

– Oavsett pandemin så rör sig filmen i en värld som vi lever mer och mer i, där telefoner och datorer ersätter riktiga samtal. Dottern ringer från sovrummet, liksom. Det är en viktig sak att ta med sig, att filmen handlar om en värld vi lever i, och att man borde lägga ifrån sig telefonerna och se varandra och prata med varandra på riktigt.

Rheborg och Göranzon med i Bornebusch debutfilm

”ORCA”

■ Film som har premiär på utvalda biografer 30 oktober och på Viaplay 13 november. Josephine Bornebusch regisserar samt spelar en av rollerna. Hon har även skrivit manus med Gunnar A.K Järvstad. 

# På rollistan finns Johan Rheborg, Alba August, Gustav Lindh, Marie Göranzon, Joel Spira, Vera Vitali, Erik Johansson, Peter Andersson, Rebecka Josephson och Tova Magnusson. 

■ ”Orca” spelades in under våren och då av ett litet team som en följd av coronapandemin. Filmens skådespelare gjorde alla sina scener ensamma, utan motspelare. Filmen produceras av Sofie Palage på Warner Bros. Sverige och distribueras av Lucky Dogs.

JOSEPHINE BORNEBUSCHS KARRIÄR

1983: ”Moderna människor”

1999: ”Rederiet”

1999: ”Nya lögner”

2000: ”Vingar av glas”

2000: ”Hotel Seger”

2000: ”Järngänget”

2002: ”Hundtricket”

2003: ”Paragraf 9”

2007: ”Playa del Sol”

2008: ”Oskyldigt dömd”

2009: ”Kenny begins”

2009: ”Scener ur ett kändisskap”

2009: ”Kommissarien och havet”

2009: ”Så olika”

2010: ”Solsidan”

2011: ”Hotell Gyllene Knorren”

2012: ”Prime time”

2012: ”Den som söker”

2013: ”Små citroner gula”

2014: ”Welcome to Sweden”

2016: ”Bornebusch i tevefabriker”

2018: ”LasseMajas detektivbyrå” - det fösta mysteriet (regi)

2019: ”Älska mig” (regi, manus, skådespelare)

2020: ”Orca” (regi, manus, skådespelare)

Skådespelaren berättar hur det egentligen går till när man spelar in en sexscen.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.