Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Josefssons svåra tid efter dödsfallet

Åstol. Orädd skjutjärnsjournalist på jobbet, men konflikträdd i privatlivet.

I en stor intervju i sitt hem på Åstol berättar Janne Josefsson nu om rädslan för att bli ensam, sin tredje skilsmässa och erbjudandet om att bli filmstjärna.

– Jag fick psykologhjälp i samband med min andra skilsmässa. Psykologen sa: ”Du har alla verktyg du behöver som journalist, men du har det inte i ditt privatliv”, säger Josefsson.

Världens åttonde underverk. Men också ett samhälle med total social kontroll. Så beskriver Janne Josefsson den lilla ön Åstol i Bohuslän där han haft ett sommarhus sedan mitten av 90-talet. När han kör oss från färjelägret Rönnäng i sin utombordare pekar han ivrigt ut hur det gamla fiskarsamhället delas upp av en svindlande vacker hamn. 

På ena sidan fiskarnas eternithus. På den andra sidan hamninloppet hem med mer snickarglädje, där handelsmän en en gång bodde. Som mest levde 600 människor på Åstol, de flesta inbitna pingstvänner starkt influerade av väckelserörelsen. 

– Än i dag får man en kommentar om man tvättar på en söndag. Men jag har stor respekt för det, säger Josefsson. 

Janne Josefsson i en båt, på väg till lilla ön Åstol i Bohuslän, där han har ett sommarhus. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Nu är det bara lite över 100 personer som bor här året om. Josefsson har haft bott här sedan mitten av 90-talet. Det är en sådan liten ö att alla har koll på varandra. Men Janne Josefsson gillar det. 

– Alla vet allt om dig här. De vet ju om man som jag skiljer mig. Och redan när den nya kvinnan kommer till färjan i Rönnäng så vet de i Åstol att nu kommer Jannes nya kvinna, säger han och ler. 

– Det går inte att gömma sig och trivs man inte med det så får man välja något annat. Man kan dela in människor i de som känner sig väldigt instängda på en ö och de som känner sig utvidgade. Jag känner mig utvidgad. Jag älskar Åstol. Men man får acceptera att alla vet allt om dig. 

Åstol är annars mest känd för skådespelaren Peter Harryson och författaren Birgitta Stenberg. 

Janne Josefsson berättar, med illa dold stolthet, om ett bus som hans två äldsta söner brukade göra på turister som kom till Åstol under den hetaste ”Så ska det låta”-febern. Programledaren Harryson, som alltid hälsade till sin mamma i underhållningsprogrammet, gjorde det lilla fiskesamhället känt under tv-succéns första år. Men det lockade till sig många turister som kom till ön för att få en glimt av SVT-kändisen. Janne Josefssons söner tröttnade på alla som kom från färjan och undrade var Peter Harryson bor. De gjorde det därför till en vana att i stället peka på ett fallfärdigt ruckel.

Chockade turister undrade om inte Harryson tjänade mer pengar. 

”Och hans stackars mamma, måste hon bo där också?”, var en annan fråga. 

Janne Josefsson har hemlig adress i Göteborg. Han har blivit hotad till livet för sin grävande journalistik och för sina avslöjanden flera gånger. Ibland tvingas han ha livvakter. På Åstol är han dock inte rädd. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Janne Josefsson har hemlig adress i Göteborg. Han har blivit hotad till livet för sin grävande journalistik och för sina avslöjanden flera gånger. Ibland tvingas han ha livvakter. På Åstol är han dock inte rädd.

– Det har kommit folk hit också, men det är som en ”gated community” så jag känner ingen otrygghet här.

Men folk kommer till Åstol? 

– Ja, det har kommit folk och anklagat mig för saker jag inte har gjort. Det senaste var väl en kille i en segelbåt som hävdade att hans pappa hade tagit livet av sig på grund av mig. Jag frågade vad jag gjort och det visade sig att, herregud, det var ”Striptease” på 90-talet och jag var varken reporter eller programledare, men det spelade ingen roll sa han. Det har till och med kommit fram folk och anklagat mig för program i ”Kalla fakta”. Och när jag säger att SVT inte ens sänder ”Kalla fakta” säger de att ”Det spelar ingen roll, du ska faaan inte…”. Men jag känner mig aldrig rädd. 

Är din familj okej med att du fortsätter med dina granskningar, trots mordhoten?

– Ja, det kan jag nog säga, men när jag har vakter och så, vilket jag har ibland, så känns det jobbigt. Jag har ett väldigt skydd omkring mig, framför allt inne i Göteborg. Det är klart att jag tänker: ”Vad fan, det handlar inte bara om mig, det handlar om omgivningen också”… och det…  det… det är jättesvårt. 

– Att bara säga: ”Jag ska inte göra något mer” är inte så enkelt heller. Ibland vet man ju inte vad som leder till en hotbild. Men jag har inget bra svar på den frågan i och med att jag ändå gör grejer som kan leda till farliga situationer och hot och jag har familj. Då är ju svaret att jag sätter inte bara mitt liv på spel utan även anhörigas liv på spel. 

Janne Josefsson tillsammans med Expressens reporter Robert Börjesson under intervjun. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Janne Josefsson sommarhus har tre verandor och fönster med havsutsikt åt alla håll. Men han har behållit eterniten, trots att många nyinflyttade sommargäster byter ut det. Och ett av rummen fylls i princip av en enorm gammal vattenbehållare som de flesta mäklare säkert snabbt skulle kasta ut. Läget och utsikten är unik, men inredningen är traditionell och enkel. Bara köket är renoverat. I sitt sommarprogram nyligen berättade Josefsson inte bara om sitt liv på SVT utan också att han har tre underbara söner och ”tre kraschade äktenskap”. 

– Den första skilsmässan var väl efter 25 år nästan, ja Astri och jag träffades 1976 och vi skildes 2002, så vi växte ifrån varandra och jobbet var väldigt viktigt för mig. Som så många andra män skaffade jag mig sedan en ny kvinna ganska snart och jag och Lilibeth var ihop i tio år. Sedan träffades Helena och jag 2011. 

Josefsson tycker att privatlivet är otäckare än det han utsätts för i jobbet som undersökande journalist.

– När det kommer närmare det privata, då blir jag mycket sårbarare, säger han. 

– Jag är nästan aldrig rädd i jobbet. Jag har klivit in i miljöer där jag verkligen inte borde ha varit, både utomlands och här hemma. På 90-talet var jag på nazistfester där det var mer eller mindre livsfarligt. Eller när jag och Hannes Råstam var i Albanien i fullständigt livsfarliga miljöer tillsammans med de som smugglade tjejer till Italien, men jag var inte rädd eller skraj. Eller i Sovjet på 70-talet när jag smugglar band i ett cigarettpaket. Dumdristigt och livsfarligt kanske, men jag är aldrig rädd i sådana sammanhang. Men jag är rädd i andra sammanhang när det verkligen handlar om mig som person, där är jag inte lika… 

Han tystnar innan han fortsätter.

– I det privata är jag nästan konflikträdd. Det är väldigt motsägelsefullt, men det kanske går att förklara rent psykologiskt. 

– Jag fick psykologhjälp i samband med min andra skilsmässa. Psykologen sa: ”Du har alla verktyg du behöver som journalist, men du har det inte i ditt privatliv, och det ligger ju något i det.  Eftersom jobbet har varit så jävla viktigt för mig har jag renodlat det, och där är jag mera genomtänkt och så där, men i det privata är jag inte lika självsäker.

Varför tog du hjälp av psykolog?

– Det handlade om en skilsmässa som inte kändes bra och då erbjöd företaget mig psykologhjälp. Jag hade träffat en annan. Jag hade några mörka stunder. Det var nyttigt. Det var inte så många gånger jag gick, men det var bra samtal. Jag grävde inte ned mig allt för mycket i det, men det var bra att få lite hjälp där. Och det är inte lätt att skiljas när små barn är inblandade.

Janne Josefsson i sitt sommarhus i Åstol Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Vad tänker du annars på när du är deppig?

– Jag är inte ofta så deppig, men det är väl rädslan att bli lämnad ensam oavsett om det är jag som lämnar någon eller den andre som lämnar mig. Att komma till situationen och insikten att ”Nu är det slut, nu är jag ensam. Mina barn kanske kommer och hälsar på”. Den rädslan har jag kanske mer än andra, även om jag inte helt säkert kan svara för hur andra har det. Jag kan bara säga att jag blir rätt skraj när det är konflikter i familjen. Då är jag rädd och tänker: ”Var ska det här sluta?”.

Hösten 2011, förlorade Janne Josefsson på kort tid två nära vänner, ex-kollegerna Hannes Råstam och Lasse Brandeby men också sin syster och sin halvbror. 

– Först begravde vi Lasse. Det var en fantastisk begravning, om man nu kan säga så om en begravning. Alla sjöng ”Flickor bak i bilen” tillsammans med Damorkestern. Då kände jag att Lasse var där med oss. Sedan var det Madeleine som dog tre veckor efteråt och när jag kommer ut från kyrkan efter att ha begravt Madeleine så har jag 23 sms om att Hannes dött under natten. Sedan dör min halvbror… det var ett tag när det var jävligt. 

Hur hanterade du att så många dog på så kort tid?

– Jag vet inte. Jag vet inte. Och i den vevan skiljer jag mig också och gifter mig med Helena (Josefsson, SVT-journalist), som jag inte heller lever med länge, men som jag älskar. 

Är det så?

– Ja… och hon älskar mig. Det är sorgligt.

Hur klarar ni det?

– Jag vet inte. Hur klarar man sådant? 

– Men som det ser ut nu har jag bra förhållande med alla mina tre tidigare fruar. Men Helena och jag var ju inte länge sedan vi skildes. Nej, det är sorgligt. 

Hur träffade du Helena?

– Vi träffades på grävseminariet i Växjö, men det tog ett bra tag innan vi blev ihop. 

Och hur ni kom fram till att ni fortfarande älskar varandra?

– Vi har nog insett att vi älskat varandra hela tiden. 

När Janne Josefsson visar upp Åstol ropar två par från en båt. De berömmer honom för hans arbete i ”Uppdrag granskning” Den ena mannen berättar att han gick i skolan bara minuter från där Josefsson växte upp i Biskopsgården, ett arbetarklassområde som i dag oftast beskrivs som problemområde. Josefsson var den första i sin släkt som gick på universitet. Han började gråta när han fick antagningsbeskedet. Mamma Elsa var städerska och blev senare en av Sveriges första kvinnliga brevbärare. Pappa Ragnar jobbade på Volvo. Biskopsgården är fortfarande viktigt för honom.

– När det kommer fram folk från Biskopsgården i dag, folk som kommer fram och säger ”Det är jävligt bra det du gjort” då känner jag ändå ”Där! Jävlar! Det berömmet!

Att det betyder mer än annat beröm?

– Ja, jag känner nästan att det är mer värt

– Sedan vet jag inte hur man påverkas av alla ryggdunkningar. Jag har ju varit med så länge. Jag tycker inte att jag är beroende av det, men det är svårt att veta. Den drivkraften man har, vad är den egentligen? Jag tror den är mer primitiv än vi vill inse. 

I ditt ”Sommar”-program pratade du om att du inte vet vem som är din morfar. 

– Jag vet faktiskt lite mer än jag ville säga i programmet, men jag vet att mormor var piga på ett herresäte i Värmland. Och jag vet att min morfar betalade en taxichaufför för att ta på sig faderskapet.  Det har varit lite ”hintar” om vem som är min morfar, men jag är inte säker.  Det har spekulerats en del. 

– Och Filip & Fredrik ville att jag skulle DNA-testa mig med någon person.

Janne Josefsson Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Varför tackade du nej?

– Jag känner att det blir mer spektakel. 

– Om jag tar reda på det någon gång så vill jag inte anklaga någon, men jag vill ha reda på det.

Du är 65 år nu och ska fortsätta på SVT trots pensionsåldern. Men du måste ha fått flera erbjudanden från andra kanaler tidigare? 

– Jag har fått erbjudanden från TV4 och MTG. Och det var mycket stålar och så, men jag tvekade och jag sa nej till slut. Och efter valstugereportagen blev jag tillfrågad av Zentropa om att bli en europeisk Michael Moore på film. Men jag ville inte, även om det var lockande. Och jag ångrar inget. Jag tycker att det är bra att vara på public service. Och nu har jag fått erbjudanden av SVT om att göra kul saker. 

Kommer du kunna gå i pension helt och hållet en dag. Jag kan inte se dig sitta…

– Nej inte sitta still, det går jag inte!

 

 

Josefsson – prisad avslöjare

Namn: Jan Christer Ragnar "Janne" Josefsson.

Ålder: 65

Familj: Ensamstående med tre barn.

Bor: Lägenhet i Göteborg.

Sommarställe: Hus i Åstol i Bohuslän.

Karriär: Reporter på Sveriges Radios samhällsredaktion mellan 1975 och 1981. Radio Göteborg/Sjuhärad mellan 1981 och 1987. I början av 1990-talet blev Janne tv-reporter, med "Striptease" (1991-2000) och sedan "Fittja paradiso" (1999-2000). År 2001 började han jobba för "Uppdrag granskning". 2006 gjorde han även den egna serien "Josefsson" och var programledare för "Debatt" 2008-2009. Josefsson har vunnit Stora journalistpriset två gånger, 1998 för "Striptease" tillsammans med Hannes Råstam samt fyra år senare för att han avslöjat dold rasism i valstugor. Han har även vunnit föreningen Grävande journalisters pris Guldspaden fyra gånger.