Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

John Taylors hemliga bröllop med kärleken

John Taylor, 56, är i dag vår kanske mest älskade trädgårdsmästare.
Foto: CHRISTER WAHLGREN / KVP/ EXPRESSEN
Malin Persson, Pernilla Månsson Colt, John Taylor och Tareq Taylor i ”Trädgårdstider”.
Foto: SVT
John Taylor växte upp i England och hade åtta syskon.
Foto: SVT

John Taylor kom till Sverige för kärlekens skull, och är i dag vår kanske allra mest älskade trädgårdsmästare.

Men jobbet har också kostat på fysiskt:

– Eftersom jag slagit stolpar hela dagen i dag, så vet jag att jag kommer vakna mitt i natten och inte ha någon känsel i mina händer och armar, säger han i en stor intervju om det hemliga bröllopet och varför han till slut blev svensk medborgare.

John Taylor, 56, håller på att sätta äppelträd som så småningom ska ge cider. Han har två hektar äppelodling nu och till och med en liten traktor. Det känns fint att vara en del av landsbygden, säger den rikskände trädgårdsmästaren och vänder ansiktet mot den blå himlen.

– Jag kan se en glada, säger han sen.

– Jag såg en tornfalk i morse, och jag ser ofta örn när jag är ute. Det syns nästan ingen flygplan längre. Men det finns fält av vete och raps, och vackra blommor.

Det är en ögonblicksbild av en harmonisk sort som går igen i ”Trädgårdstider”. Ett program som John Taylor anslöt till 2010 efter att det hade skurit sig mellan SVT och paret Mandelmann (som var med under första säsongen).

– Jag var på rätt plats på rätt tidpunkt. Eller jag råkade ha rätt utbildning och lite karaktär kanske.

John Taylor nakenbadar i kompost i ”Trädgårdstider”.
Foto: SVT
Pernilla Månsson Colt och John Taylor.
Foto: SVT

En karaktär som dessutom gifte sig med de andras, och bidrog till den starka personkemi som programmet numera är känt för:

– Vi har en ömsesidig tillit när vi spelar in. Även om vi har ett generellt manus, så kan vi vara rätt naturliga när vi jobbar. Vi är i samma ålder, kommer bra överens och har himla trevligt tillsammans, förklarar John.

Hur märker du av tittarnas kärlek?

– På sociala medier. Men också i vardagen då folk kommer fram och tackar för de fina programmen. Människor nickar mot en när de går förbi på gatan, och jag får ofta frågor när jag står i kassakön i någon butik.

– Många säger också att det är ovanligt mycket hjärtan på mitt Instakonto, men jag tänker att de inte menar så mycket med det. Sen får man ett och annat handskrivet vykort hem. Det hör till, även om en och annan kanske går lite för långt.

John Taylor möts av mycket kärlek i sociala medier.
Foto: SVT

Det finns negativa sidor av uppmärksamheten?

– Ja, du kan bli lite stalkad. Jag kan borsta av mig det rätt lätt. Jag är en fysiskt stor man, och kan hantera det, men det kan inte alla, så jag borde kanske ta det på mer allvar.

Vad är det som har hänt?

–  Det finns människor som inte lägger av, utan bara bombarderar en med frågor hela tiden. De vill ha hjälp och vill att jag ska lösa deras livskrisproblem. 

Vad har du gjort då?

– Jag har sagt att jag har tre barn själv och jag har inte ens tid att lösa deras problem. 

Du växte själv upp i England som ett av nio barn. Då var du knappast bortskämd?

– Min själ, det var jag inte. Jag brukade få ärva min brors kläder. Han ger mig till och med kläder nu när jag besöker honom. Och jag var alltid hungrig. Men man är alltid hungrig som barn, och jag var lång, spinkig, och sprang mycket. Men vi fick alltid god mat. Inga problem där.

Vad jobbade dina föräldrar med?

– Min far var militär mer eller mindre hela sitt liv, och morsan var undersköterska och jobbade natt. Så när jag lämnade huset på morgonen, så klev hon av bussen, tände en cigg, och gick hem för att sova, medan jag jag gick till skolan. Jag har alltid tyckt det var lite roligt.

Var din pappa präglad av kriget?

– Det var han, och han fick mycket stryk som barn eftersom han var föräldralös. Hans mor dog i spanskan på tjugotalet. Farsan stack så klart. 

– Så han präglades definitivt av det, och vi fick en ganska tuff uppväxt med honom. Jag har försökt att vara motsatsen, och inte bli arg på samma sätt för småsaker.

Du kom till Sverige på nittiotalet, för kärlekens skull, som man säger. Hur gick det till?

– Jag hade träffat en svensk tjej på kibbutz i Israel och ville ge det en chans. Jag flyttade hit och det gick bra. 

– Sen skilde man sig, och det gick ju bra ändå.

Är det hon som är mamma till dina barn?

– Hon är mamma till två av mina barn, och sen finns det en annan som är mamma till mitt tredje barn.

Men i dag lever du med Torun. Sen hur länge?

– Vi är lite osäkra på om det är sen 2007 eller 2008. Vi fäster inte så stor vikt vid sånt där. Men vi gifte oss för ett par år sen, mer eller mindre hemligt. Vi tyckte det var dags. 

Varför det?

– Jag har barn med två olika kvinnor sen tidigare, och om någon av oss skulle dö, så skulle det bli krångligt. Det är inte så romantiskt. Men i stället för att skriva samboavtal som tar tid, tänkte vi att det är lika bra att vi går ned till rådhuset i Malmö. 

– Så det gjorde vi med den närmaste familjen. Sen när vigselförrättaren sa att vi skulle byta ringar, så sa vi unisont ”vi håller inte på med sånt, vi är inte ringmänniskor”. Då sa hon att vi skulle ta varandra i hand, och då skakade vi hand som om vi ingick ett avtal. Då sa hon: ”Nej, jag menar inte så, jag menar att ni ska hålla varandra i hand.” Det var döroligt. Alla brast ut i skratt. 

Hur träffades ni och vad var det du föll för?

– På en klubb i Malmö.

– Det var det där klassiska: Hon hade fina ögon. Men hon är en smart, begåvad, skittrevlig människa. Vi har till stor del samma intressen. Läser mer eller mindre nonstop. Har alltid en roman på gång. Dessutom var vi båda två lite halvsynthare, och gick på samma klubbar. Sen hade vi förstås trädgårdsintresset, även om det inte var det viktiga. Det viktiga är ju att det klickar. 

John Taylor i ”Trädgårdstider”, här med Pernilla Månsson Colt.
Foto: SVT

Delar Torun din kärlek till fotbollen?

– Ha, ha! Vi gjorde mål i går, och då skrek jag förstås eftersom jag kollade på telefonen. Då lutade hon sig över för att se reprisen. Det tycker jag är sunt. Hon får bonuspoäng för det. Och hon kan namnen på spelarna och vet vem som spelar var, men hon går inte på match, mer än då och då. Hon har inte det intresset.

Du blev svensk medborgare först rätt nyligen?

– Det var för några år sen. Nu identifierar jag mig mycket med att vara från Malmö och Skåne och Sverige. Jag har gjort det valet. Jag tror också det har påverkat mig att min son gjorde militärtjänst frivilligt, och jag har också varit i militären i England. Jag tycker det är en fin sak. 

– Men det är även brexit- relaterat. Dessutom bor jag här med min fru och mina barn. Jag har ingen anledning att flytta. De första 10-15 åren kanske man tror att man kommer flytta tillbaka. Man förstår inte att det här är hemma. Men nu är det definitivt hemma. 

Det här med att du har jobbat i trädgård så länge, sliter det på kroppen?

– Jo, det är slitigt. Du blir skadad rätt mycket, och det är ganska mycket monotona inslag. I dag har jag slagit ned tjugo stolpar med en slägga. Någon räknade ut en gång att jag hade lyft 1,2 ton under en arbetsdag, genom att räkna antalet slag och stolpar. 

– Du får ont. Samtidigt som din kropp blir härdad och stark. Du får frisk luft och mycket sol. Men jag har lite svårt att öppna förpackningar ibland på grund av skador på mina händer. Det kan vara svårt att öppna en burk fisk till katten på grund av att jag skadat tummarna för mycket. 

Kan du göra något åt det?

– Händerna kan du inte göra något åt. Sen får jag ont i ryggen ibland. Vissa leder är slitna, och eftersom jag slagit stolpar hela dagen i dag, så vet jag att jag kommer vakna mitt i natten och inte ha någon känsel i mina händer och armar. Jag kanske måste göra något slags handoperation sen. Men det är en del av livet, och jag bryr mig inte så mycket om det, så länge som jag inte har någon allvarlig sjukdom. Jag kan inte känna någon självömkan för att jag har lite slitna axlar. 

Du ha sagt att ”det är varje trädgårdsmästares dröm att få förmultna i sin egen trädgård.” Är det så?

– Det har jag plockat från en roman om en Ludvig XIV:s trädgårdsmästare, och i romanen förmultnade han i en av sina växtbäddar. Ibland vill jag kasta in något litterärt i ”Trädgårdstider”. Det var ett roligt sätta att berätta att en kompost är mer än en hög med skit. Jag kan vara lite historiskt eller litterärt nördig på det viset.

Det låter ju poetiskt också…

– Ja, det är fint att kunna leka med orden. Tänk dig en smutsig trädgårdsmästare på 115 kilo som vill förmultna i sin egen komposthög!

Det här är John Taylor

Ålder: 56 år.

Bor: Lägenhet i Malmö, samt tidvis även på kolonilotten. Uppvuxen i Sheffield, England.

Familj: Gift med hortonomen Torun, 40. Har tre barn sen tidigare relationer – 28, 26 och snart 18 år gamla.

Bakgrund: Var slottsträdgårdsmästare på Malmö slott i tjugo år, slottsträdgårdsmästare på Tjolöholm slott, konstnärlig ledare för Sofieros trädgårdsfest. Har importerat äppelträd för tillverkning av brittisk cider. Med mera. Började jobba redan i 11-årsåldern som tidningsbud och senare kallskänka. 

Aktuell: Som profil i ”Trädgårdstider” som nyligen hade säsongsavslutning. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.