Jill Johnsons svåra stunder: ”Man gråter”

Sveriges countrydrottning Jill Johnson, 48, släpper sin första skiva på fem år.

För Johnson är skivan speciell, då den på ett sätt är som ett brev till hennes egen dotter Havanna, 17. Något artisten berättade om när hon nyligen var gäst i ”Nyhetsmorgon” i TV4.

– Jag märker att min äldsta dotter håller på att frigöra sig. Det gör fan ont alltså. Så började det.

I programmet berättar hon mer om skivan – där dottern dessutom är med och sjunger.

– Det var helt fantastiskt. Hon sjöng så otroligt fint. Och att jag som mamma missat det...

”Gör jätteont”

För programledaren Jenny Strömstedt försöker Jill Johnson också formulera sina känslor inför det faktum att hon ofta varit borta på turné under barnens uppväxt.

– Rent intellektuellt har jag gjort det här valet väldigt medvetet. Det här är ju ett kall jag vill hålla på med. Jag vill spela och sjunga och det visste jag att jag skulle fortsätta med även när jag skaffade barn. Men den känslomässiga delen bär ju alltid med sig ett dåligt samvete. Och det tycker jag är svårt att koppla ihop, sunt förnuft och känsla. Jag tycker det gör jätteont.

Hon berättar om de starka känslorna i de stunder hon känt sig otillräcklig som förälder.

– Man gråter. Väldigt mycket gråter man. Och det har jag också valt att visa barnen, att även jag blir ledsen.

Har följt med på spelningar

Samtidigt säger Jill Johnson att hon fått mer tid med barnen under pandemin, då hon inte varit i väg och spelat varje helg.

– Men sen har mina barn alltid fått följa med när det har passat för dem. Så jag tycker ändå att vi har fått vara tillsammans mycket, betonar hon.

Ändå är artistens känslor tudelade när det kommer till att släppa taget om sina barn i takt med att de blir äldre.

– Jag tycker det är det som är konflikten. Det är klart jag fattar det, och jag vill ju det. Släpp ut håret och lev liksom, annars kommer frigörelsen senare i livet och det är inte alltid det blir bra. Samtidigt som man är orolig och man älskar dem så att man går sönder och vill hålla kvar dem.

”Är det värt det?”

Känslorna har fått henne att ibland verkligen tänka över sitt livsval, menar hon.

– Ibland kan jag fundera på om det är värt det. Är det värt att resa runt? Är det värt att gå efter mitt eget kall och inte få vara med barnen? Med tanke på att det går fort och helt plötsligt har det hänt, och så kanske de har flyttat liksom. Så sådana frågor tänker man ju på så klart. Att man väger för och emot. Och så tuffar man på och hoppar på den där bussen.