Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jessica Andersson: "Väldigt tacksam om jag blev gravid"

Jessica Andersson vill ha barn med sin nya kärlek Johan. Foto: Nora Lorek
Här med reporter Karin Sörbring. Foto: Nora Lorek

GÖTEBORG. Hon växte upp i en familj med beroendeproblematik och kämpar än i dag med att våga känna tillit.

Men nu känner sig Jessica Andersson älskad och trygg i relationen med nye pojkvännen Johan Malm.

– Förut har jag svarat nej på frågan om jag vill ha fler barn. Nu känner jag skulle bli väldigt tacksam om jag blev gravid, men det är inte självklart att det går när man kommit upp i åren, säger den 43-åriga artisten i en stor intervju om tankarna på giftermål, försoningen med mamman och vad Jessica skulle göra annorlunda om hon fick bli förälder igen.

Fakta/Har fått Ulla Billquist-stipendiet och vunnit "Let´s dance" och Melodifestivalen

NAMN: Jessica Elisabeth Andersson.

ÅLDER: 43.

YRKE: Artist.

BOR: Villa i Trollhättan.

FAMILJ: Sonen Liam, 14 (med Jonas Erixon). Pojkvännen Johan Malm, 33, krögare.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Spånga, Hagfors, Lidköping och i Skövdeförorten Södra Ryd. Fyra syskon på mammans sida och ytterligare två på pappans sida.

MAMMA ÄR: 72 år och utbildad läkarsekreterare.

PAPPA VAR: Fastighetsskötare/sjukpensionär, dog i fjol, 72 år ung.

UTBILDNING: Undersköterska.

KARRIÄR: Fotomodell. Sångerska i krogshowen "Svensk schlager" i Trollhättan. Utsågs till "Sveriges sexigaste kvinna" (2003). "Fame Factory", duon "Fame" med Magnus Bäcklund som vann Melodifestivalen 2003 med "Give me your love" och tävlade 2004 med "Vindarna vänder oss". (Deltog även 2006 med "Kalla nätter", 2007 med "Kom", 2010 med "I did it for love" och 2015 med "Can´t hurt me now"). Albumen "Wake up" (2009, "40.14.4" (2013) och "Perfect now" (2015). Kvinnliga huvudrollen i musikalen "Little shop of horrors", vilket hon fick Guldmasken för (2008). Självbiografin "När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var" (med Lena Katarina Swanberg, 2009, Albert Bonniers förlag). Ulla Billquist-stipendiet (2007). Vann "Let´s Dance" (2011).

INKOMST AV TJÄNST: 700 700 kronor (2015).

AKTUELL: Deltar i Diggilooturnén i sommar.

FAKTA

PS Så var mötet

Första gången jag träffade Jessica Andersson var 2007 då jag såg henne i musikalen "Little Shop of Horrors" i Halmstad och intervjuade henne för söndagsbilagan. Den gången svarade hon svävande på frågorna om uppväxten. Tio år och en självbiografi senare möter jag på hotell Bellora i Göteborg en lika jordnära och vänlig artist som dock känns mycket tryggare. Utöver att Jessica Andersson sprudlar av kärlek på ett mycket sympatiskt sätt delar hon generöst med sig av svåra erfarenheter från uppväxten, något som betyder mycket för andra som vuxit upp i liknande miljöer. Jessicas berättelse inger så mycket hopp, inte minst i och med att familjen återförenats och tillfrisknat från beroendesjukdomen.

Du skrev i din självbiografi ”När kalla nätter plågar mig” att du efter uppväxten i ett hem med beroendeproblematik har svårt för traditionella familjehögtider. Hur känner du inför påsken?

– Nu känner jag inte alls på samma sätt. Att skriva boken var en väldigt bra terapi, även om det var extremt jobbigt när jag och Lena Katarina Swanberg jobbade med den. Den har faktiskt hjälp mig i relationen till min familj. Numera ser jag fram emot högtider.

– Jag ska umgås med min pojkvän Johan i påsk. Vi brukar bowla tillsammans så fort vi får tillfälle och under påskhelgen firar vi och Liam hos Johans vänner i Varberg.

I din bok står det om julaftnar då dina syskon och du omhändertogs av socialen eller vaknade av att vuxna låg nakna på golvet och sov. Var det så kring påsk också?

– Nja, alltså vi fick påskägg. Min mamma var väldigt, väldigt bra emellanåt, men det var vanligt att det var extra mycket bråk och alkohol kring högtiderna.

”En dag ska jag erövra julen”, skrev du 2009. När och hur gjorde du det?

– 2011 då nästan alla mina syskon och min mamma kom hem till mig i Trollhättan och åt julmat. Det var första gången på många år som vi firade ihop. Alla körde bil och höll sig nyktra och vi sågs bara över dagen. Det kändes bra att börja med att umgås i små doser. Det skulle heller inte kännas bekvämt att sitta och dricka vin med dem.

– Jularna var jäkligt jobbiga när jag var liten. Det var gräl och alkohol och inte alls det där härliga som man som barn går och hoppas på. Det är först på senare år som jag har känt mig bekväm med julen. Och jag har alltid försökt göra det bra för Liam.

Ja, din och Peter LeMarcs starka låt ”Aldrig, aldrig” handlar just om det, att bryta mönster.

– Den låten betyder så mycket för mig! Liam kan tycka att det är lite pinsamt, men innerst inne tror jag att han tycker att det är coolt att en låt handlar om honom, att göra det bättre för honom. Liam och jag har en väldigt fin relation.

Jessica med sonen LiamFoto: Jan Wiriden

Du sitter här och fullkomligt strålar trots att vi pratar om svåra saker. Berätta mer om din pojkvän Johan!

–Vi har varit tillsammans i sju månader nu. Egentligen träffades vi redan för två år sedan och lärde känna varandra som vänner. I augusti i fjol blev vi ett par, säger Jessica och ler med hela ansiktet.

 

Tog kontakt på Facebook

Hur gick det till när vänskapen övergick i kärlek?

– Tajmingen var rätt den här gången. Jag kände redan för två år sedan att jag tyckte om Johan, ibland klickar man bara. Vi höll kontakten och sade att vi skulle ta en fika, men det blev aldrig av. Så tog vi kontakt med varandra på Facebook i augusti och då var båda singlar. Jag bjöd hem honom på middag.

 

LÄS OCKSÅ: Jessicas nya kärlek: "Är jättelycklig just nu"

 

Modigt att bjuda hem en kock på mat!

– Haha, han fick ta med maten! Det tog ett par månader innan jag vågade laga mat till Johan. Då bjöd jag på fläskfilépasta. Johan är så snäll och diplomatiskt så han skulle nog aldrig säga något annat än att det var gott. Som kock tycker han att det är lyxigt att någon annan lagar mat.

Reporter Karin Sörbring tillsammans med Jessica Andersson.Foto: Nora Lorek

Det kanske ökar förståelsen er emellan att Johan driver restaurang Gabriel och precis som du jobbar mycket och har oregelbundna arbetstider?

– Det kan förstås vara ett problem när båda jobbar mycket för det kan vara svårt att få ihop det, men vi har båda stor förståelse för varandras jobbsituation. Vi känner att vi inte får tillräckligt mycket tid tillsammans, men vi pratar rätt mycket om det. Så här ser det ut för oss. Samtidigt har vi otroligt roligt och mysigt när vi ses.

Men Johan har alltså inte några biologiska barn?

– Nej, men han omfamnar mig och allt som kommer med det och han har en härlig relation till Liam. Johan har verkligen varit öppen och funnits där från dag ett.

Du bor i Trollhättan, 7,5 mil ifrån Johan i Göteborg?

– Men det tar bara 45 minuter att köra, säg en timma om man ska hålla hastighetsgränserna. Jag bor i hus i Trollhättan och Johan har en lite mindre lägenhet i Göteborg. När Liam är hos sin pappa bor jag ofta hos Johan. I lägenheten i Göteborg har Johan ett väldigt litet kök och därför gillar han att jag har ett större kök.

Tidigare sade du att det kommer att bli svårt för någon att matcha din sons far Jonas?

– Ja, det är många år sedan Jonas och jag bröt upp, men vi har en jättefin relation. Han betyder jättemycket för mig och har varit viktig för min utveckling. Jag var ganska trasig när vi blev ihop. Han hjälpte mig på fötter.

Två av jessicas tatueringar.Foto: Nora Lorek

Hur har ni gjort för att kunna vara vänner efteråt?

– Det var inte så lätt i början. Vi var inte bästa kompisar direkt efter det att vi hade gått isär. Jag valde att lämna relationen och det var jobbigt för honom. Jag fick bida min tid och hålla en positiv jargong. Det tog några år innan det släppte. Det var en sorg för oss båda att inte kunna hålla ihop vår relation. Men Liam har alltid varit prio ett för oss båda och jag tror aldrig att han har behövt känna av några slitningar mellan sina föräldrar. Jag tror att man kan skapa en kärnfamiljskänsla ändå när alla vuxna jobbar åt samma håll. Jonas och jag bor nästan grannar och Liam kommer och går som han vill hos oss båda.

 

LÄS OCKSÅ: Jessica Anderssons uppbrott efter sex år

 

"Tillit är inte min starkaste sida", skrev du för åtta år sedan. Hur är det nu?

– Det är fortfarande jobbigt. Trots att jag har fått en helt annan relation till min mamma i dag så är jag fortfarande rädd för att bli lämnad. Johan och jag pratar mycket om det. Jag är världens lyckligaste tjej och han är grym, ändå bubblar det upp ibland att jag har svårt att lita på andra. Det tar tid för mig att lita fullt ut, det är hjärnspöken som jag får jobba med. Att vi pratar om när det blir jobbigt betyder mycket.

– En del av oss lyckas jobba upp självkänsla nog att känna att vi är värda att bli älskade när vi har bra dagar.

Dålig självkänsla är något som jessica tvingats kämpa med under många år.Foto: Nora Lorek

Hur funkar det för dig när du har dåliga dagar?

– I den här relationen och i den relation jag har med mina nära vänner kan jag numera känna det. Jag har bättre självkänsla i dag, även om man förstås kan ha svackor. Numera har jag också ganska bra självförtroende i mitt yrke, även om det inte var helt lätt i början då jag inte tyckte att jag dög.

 

Schism med Magnus Bäcklund

 Nej, de första tio åren som artist var du livrädd varje gång du skulle upp på scenen?

– Jag hade en fruktansvärd scenskräck. Ett tag gick jag hos en idrottspsykolog för att lära mig knep att hantera det, som att titta mig i spegeln och säga "i kväll kommer alla att tycka att jag är fantastisk". Det må låta fånigt, men det funkar. Inför Melodifestivalen 2003 var jag bara tvungen att komma över scenskräcken för jag visste att det var det här jag ville hålla på med. Det var skönt att ha Magnus (Bäcklund, andra halvan av Fame, reds anm) bredvid mig.

Men det blev lite konflikt mellan Magnus Bäcklund och dig, har jag förstått?

– Det är svårt när man är två egon, vilket artister på sätt och vis är. Medierna valde att fokusera på mig, i synnerhet sedan jag 2003 valdes till "Sveriges sexigaste tjej". En massa tjejtidningar ville ha mig på omslaget. Jag tyckte att det gynnade oss båda, men Magnus såg det inte så.

Inte självklart att det går att bli gravid igen
Jessica och Magnus under Fame-tiden.Foto: Per Wissing

Du har beskrivit det som att det var en av de första gångerna som du stod på dig?

– Fast under den där perioden, 2003-2004, levde jag mest i en stor bubbla och gjorde som jag blev tillsagd. Ända sedan jag var liten hade jag drömt om att få stå på scenen och när jag äntligen fick göra det vågade jag inte tacka nej till någonting. Jag höll på att gå in i väggen, men jag var så rädd att det skulle ta slut. Det är det där med tillit... Jag kände inte att jag var tillräckligt bra för att få hålla på med artisteriet. Och även om jag känner mig tryggare i dag, 13 år senare, så inser jag att det är en ynnest att få jobba med det jag älskar. Jag är så tacksam för det!

 "Jag hade gått och blivit förälskad i mitt häftiga liv. I dag när jag sitter här med Liam i soffan fattar jag inte hur jag kunde välja bort tid med min familj", skrev du i "När kalla nätter jagar mig"?

– Ja, om jag skulle skaffa fler barn skulle jag göra det lite annorlunda. När jag var hemma hos Liam var jag förstås närvarande, men jag var borta mycket. Jonas tog stort ansvar och jag kan känna nu att jag missade en del. Liams första år kände jag stress över att försörja mig och ta vara på de chanser som uppstod, men jag tror inte han känner att jag varit frånvarande.

Du säger "om jag skulle skaffa fler barn"...?

– Förut har jag svarat nej på frågan om jag vill ha fler barn. Men nu känner jag mig ganska öppen för det och det är härligt att känna så. Jag känner lite press för jag har kommit upp lite i åren och det är inte självklart att det går att bli gravid igen. Skulle det bli så skulle jag bli väldigt tacksam, för jag tror att Johan väldigt gärna skulle vilja ha barn.

I dag vet jag att jag alltid gör det som är bäst för min son
2011 vinner Jessica Let's Dance i TV4Foto: Christian Örnberg

En annan gång som du stod upp för ditt beslut var då du två somrar tackade nej till att göra Diggiloo?

– Ja, jag var ju nära vän med producenten och trodde i min enfald att han skulle peppa mig och förstå att jag behövde vara med Liam en sommar, men det funkar inte riktigt så i den här branschen. Det har jag fått lära mig "the hard way". Jag tycker ju att det är superkul med Diggiloo, men jag hade jobbat nonstop i så många år. Det blev en liten schism mellan producenten och mig, men i efterhand får jag ta det som en komplimang. Han upplevde att min medverkan var så viktig för showen.

– Å andra sidan finns det folk som tror att jag alltid jobbar. 99 procent av tiden kan jag vara hemma när Liam kommer hem från skolan. Vi gör läxor ihop och lagar mat. Det jag tappar är helgerna med honom, för då jobbar jag nästan alltid.

Vad tänker du om de reaktioner du får på att du skulle vara "en frånvarande mamma"?

– Då jag precis hade fått Liam blev jag ledsen över hårda ord. I dag vet jag att jag alltid gör det som är bäst för min son och då bryr jag mig inte lika mycket om vad andra säger.

– I den här branschen finns det knappt utrymme för att sjukanmäla sig eller vabba. Jag hade bihåleinflammation när det var premiär för "Rock of 80´s - The show", men i det här yrket är det bara att köra på.

Den arbetsmoralen hade du inte med dig hemifrån, utan den är något som du har fått kämpa dig till. I självbiografin skriver du att det när du var 18 år fanns dagar när du inte hade lust att gå till jobbet och att du då inte gick dit?

– Jag högaktar människor med arbetsmoral och jag har det nu, men jag har inte alltid haft det. Det tog lång tid för mig att fatta att man måste få in pengar för att betala räkningar. Min fostermor Amy försökte under den korta tid som jag bodde i hennes familj lära mig ekonomi och sådana saker som personlig hygien. Det var ingenting som prioriterades hemma hos oss när jag var liten.

Jessica i Melodifestivalen.Foto: Sven Lindwall

"Soc borde gjort oanmälda besök"

 

En jul i den vevan fick socialen rycka in med pengar till hyra och julklappar?

– Ja, när jag flyttade ihop med Jonas hade jag en hyr-tv från Thorn. Jonas räknade ut hur absurt mycket jag i slutändan hade betalat för att hyra den där tv:n. Han lärde mig hur man hanterar pengar och fick mig att börja pensionsspara.

– Jag är tacksam för att soc finns, men som liten hade jag en ansträngd relation till familjeenheten på soc. Jag tyckte att jag uttryckte hur jag kände det. Men hur skulle jag som trettonåring kunna säga att jag inte ville vara kvar i min fosterfamilj om socialsekreteraren och fosterföräldrarna satt vid samma bord? Jag tycker också att soc borde ha gjort oanmälda besök.

Men i dina journaler står det ju att du tyckte att det var bra att din mamma satt i fängelse, för då visste du åtminstone var hon var. Det säger ju rätt mycket om hur ett barn har det...

– Jag får rysningar nu när jag tänker på hur det var. Vi fick till exempel inte alltid mat. Mina syskon och jag åt som hästar i skolmatsalen och någon gång snodde jag en Skogaholmslimpa i affären för att vi skulle ha något att äta hemma. Det var som ett lotteri. Vissa dagar då vi kom hem från skolan dammsög mamma och mådde bra, andra gånger var det en massa vuxna som hade fest och någon som satte sig på akvariet så att allt vatten rann ut på golvet.

Din mammas väninna böjde sig ner över dig då du sov och bet dig, har du berättat?

– Ja, i kinden. Jag trodde att hon skulle ge mig en godnattpuss. Jag vet inte vad som föranledde det. En gång for en knytnäve in genom badrumsdörren så att det blev ett stort hål i dörren. Nu när jag har en son som är 14 år har jag så svårt att ta till mig att jag levde i det där i så många år.

Här med sonen Liam år 2003.Foto: Jan Wiriden

En annan gång räddade du och dina syskon er mamma som höll på att bli allvarligt misshandlad av en man genom att ni drämde en golvlampa i huvudet på mannen, skriver du?

– Min mamma levde den perioden ett väldigt destruktivt liv och då dras människor med samma problem dit. Minst två av männen i mammas närhet var varken snälla mot henne eller oss.

 

Sjöng på pappas begravning

Din pappa gick bort i fjol. Hur var er kontakt?

– Jag var med på begravningen och sjöng "Håll mitt hjärta". Jag vet att han hade älskat det. Vi hade en komplicerad relation, men vi fick det bättre för 10-15 år sedan och det är jag tacksam för i dag. Han fick en hjärtinfarkt, men jag hälsade på honom bara två veckor innan han dog. Han var sjukpensionär och levde i en liten lägenhet i Spånga och jag som kan plocka ut en hyfsad lön hjälpte honom ekonomiskt om han bad om det eller om jag kände att han behövde det. Han var nära att stryka med i en hjärtinfarkt redan för tre år sedan. Efter det tappade han sugen, fick gå med rullator och kände att han inte varit den pappa han hade önskat för oss.

Tillsammans med Peter LeMarc har Jessica skrivit en låt om sin son.Foto: Anders Ylander

Du har tagit hand om dina syskon också?

– Jag är mellanbarn och kvinna, haha. Men nu har jag blivit lite bättre på att släppa taget och tänka att de är vuxna och kan ta ansvar för sig själva. Däremot är det självklart att hjälpa till när någon av dem behöver hjälp. Jag blev tidigt mamma till min mamma och mina syskon, men nu står de på egna ben.

– Mina småsyskon valde när de var 13 respektive 15 att flytta hem till mamma då hon lovade att bli nykter. Det hände en massa grejer och jag kände ansvar för dem och ville att allt skulle upp på bordet. Därför ringde jag polisen och berättade att det fanns lönnfack i den byrå som mammas kille hade snickrat i fängelset och att det fanns kanyler och falska körkort i dessa fack.

– Min mamma är och har samtidigt alltid varit en vacker och intelligent kvinna. I dag är hon helt ren och har inte missbrukat på sex-sju år. När jag läste till undersköterska fick jag en större förståelse för att den som har en beroendesjukdom tappar omdömet och inte alltid tänker på vad som är bra för andra. I dag är jag så tacksam att hon har kommit till sans.

Då jag intervjuade Alex Schulman om boken om hans mammas beroendesjukdom sade han att han hela sitt liv längtat efter ett förlåt från mammans sida?

– Länge kände jag också så, men nu vill jag inte att hon ska känna att det finns något som stör mig. Vi har inget otalt, jag har den största respekt för mamma och har en djup förståelse för den sjukdom hon hade då. Hon ska inte behöva stå till svars för grejer som hände för 20 år sedan. Jag väntar inte längre på det där stora försoningssamtalet. Jag har försonats med mig själv. Det har varit mycket arbete för att komma hit, men jag har gått vidare och släppt den där ryggsäcken.

– Och nu har det gått bra för alla mina syskon också. De lever och frodas och alla har jobb. Nu behöver jag bara vara mamma åt min son, inte åt de andra.

Jessica i Let´s DanceFoto: Olle Sporrong

 Du har sagt att du aldrig blir uppvaktad?

– Jag är väldigt dålig på att läsa av den sortens signaler, men jag får ganska mycket mejl från killar så i teorin förstår jag att vissa inviter förekommer. En rolig grej är att lika många tjejer som killar brukar vilja ta selfies. Tjejerna har nog förstått att jag inte är ute efter deras män, för de säger ofta att de vill ta en bild på sig själva med mig för att jag är "deras mäns frikort", haha.

Du heter Andersson efter din förste make. Du har inga planer på att heta som din pojkvän Johan...?

– Jättegärna - och i så fall som dubbelefternamn. Jag är ganska säker på att jag vill vara med Johan resten av mitt liv. Han är en jäkligt härlig och bra människa. Om han inte bestämmer sig för något annat så får han dras med mig.

Ett inlägg delat av jezz73 (@jezz73) Apr 14, 2017 kl. 12:01 PDT

 

Nu kikar jag på dina händer om det sitter någon förlovningsring där och om ni slagit till i hemlighet?

– Nej, tyvärr. Skriv det med stora bokstäver, haha. Jag försöker tänka att vi har all tid i världen. Men jag märker att jag blir alldeles bubblig och glad av att prata om honom.

Vad är annorlunda den här gången?

– När min senaste relation tog slut trodde jag aldrig att jag skulle träffa någon ny. Det var då som Johan dök upp. Söker man händer ingenting, men släpper man kontrollen blir man mer attraktiv för andra. När jag träffade Johan kände jag mig mer öppen, jag var över 40 år, tacksam för att få jobba med det jag gör och jag har en son mår bra. Nu känner jag mig öppen för vad livet har att erbjuda och säger ja. Så har jag inte känt tidigare. Johan har en extrem aptit på livet. Med honom lär jag mig att njuta av nuet och inte älta det förflutna.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.