Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jerry Williams: "Little Richard stötte på allt"

Jerry Williams. Foto: Cornelia Nordström

Efter drygt femtio år är det över för Jerry Williams - på torsdag är det premiär för hans sista show "Jerry - the farewell show".

För Expressen berättar han om Little Richards ambitioner att få honom i säng, om hur han blåstes på sina livs- besparingar av sin rådgivare, varför han vägrar vara med i "Så mycket bättre" och om när John Lennon lade sin hand på ett opassande ställe.

- Klart jag blev sned, säger han.

pascal engman möter...

Född: Som Sven Erik Fernström den 15 april 1942 i Solna.

Ålder: 70 år.

Bor: I Täby.

Familj: Hustru, två döttrar och en son.

Yrke: Musiker.

Aktuell: Med "Jerry - the farewell show".

FAKTA

Jerrys karriär

1962 - Spelar med The Violents på Star Club i Hamburg.

1963 - Förband åt Beatles under Liverpoolgruppens Sverigeturné.

1965 - Turnerar i folkparkerna.

1969 - Låten "Keep on" blir en hit.

1977 - Gifter sig. Går med i bandet Roadwork.

1979 - "I can jive" släpps.

1983 - Medverkar i filmen "G - som i gemenskap".

1984 - Roadwork splittras.

1989 - Krogshowen "Live på Börsen" blir en publiksuccé som spelas 167 gånger på Hamburger börs i Stockholm.

1991 - Blir frimärke.

1996 - Medverkar i "Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen".

1999 - Sätter upp krogshowen "Live 'n' jive" på Hamburger börs.

2002 - Ger ut "Sweet sixty".

2005 - Krogshowen "Ringside" på Scala- teatern i Stockholm.

2006 - "Ringside" spelas på Lorensbergs- teatern i Göteborg.

Klassiska Star Club i Hamburg slog igen portarna 1969. Byggnaden brann ner 1987. Jerry Williams, 70, och The Violents hade varit med från början. Beatles, Little Richard, Ray Charles och Chuck Berry också.

- Det var en jävla massa band som lirade där. Haket stängde inte förrän vid femblecket på morgonen. En del lirade flera stackar (set). En del fungerade nästan som evakueringsband, efter Richard hade lirat. Det var många som gick på bira och piller, amfetamin, där, säger han.

När The Violents, 1962, träffade Beatles blev britternas trummis Ringo Starr imponerad över The Violents för- säljningssiffror, själva hade Liverpoolbandet bara släppt en singel, "Love med do".

Det skulle komma att förändras. Ett år senare, 1963, var The Violents förband åt Beatles under deras Sverigeturné.

Jerry, varför tog John Lennon dig på "klockspelet" som du själv uttryckt saken?

- Äh, det var någon blaska som skulle ta en bild på oss. Och då gjorde han det. Vi hade surrat ett tag, vi var ju på turné med dem, så han skulle vara roliga killen.

Du blev rätt sur, vad jag förstår?

- Ja, det är klart. "Ge fan i det där annars klappar jag till dig", sa jag. Han bara garvade.

Det var väl inte bara John Lennon som var intresserad av "klockspelet" ditt - jag har hört att även Little Richard var det?

- Han stötte på allt. Han frågade om jag gillade honom. Det var ju inte så att man inte märkte att han var lax (slang för homosexuell). De flesta täckte det då, det var ju fan synd om dem alltså. Men han täckte inte det för fem öre. Det märkte man när man kom in i omklädningsrummet. Han spelade ju på det där. Jag fick hans autograf och det blev ju ett långt jävla brev. Han var snäll. Schysst. Han småstötte på allt. Kom kattjäveln i vägen så var han där, i alla fall om det var en hankatt, haha.

Är det sant att George Harrison provspelade för The Violents men att ni inte ville ha med honom?

- När vi lirade på Star Club var Hasse Rosén, gitarristen, på väg att lägga av. Han var jävligt bra, även i jämförelse med britterna och jänkarna. Vi hade lite halvpanik, det fanns ingen att gå på hemma. Då sa någon: "fråga den där jäveln då", alltså George, och jag sa: "Äh, vad ska vi gå på honom för?". Så var det. Det var inget med det, sen har det blivit världens historier om det där. Men alltså, Hasse Rosén var en bättre gitarrist än George Harrison, då.

Sparsam med detaljerna

Det finns en sak, förutom sin familj, som Jerry Williams inte vill prata om - sitt stora au revoir till musiken, "Jerry - the farewell show". Det är en underdrift att säga att han är sparsam med detaljerna.

- Det går ju inte att berätta vad man ska lira. Vissångare berättar alltid vad de ska sjunga, sen sjunger de det de har berättat. Hur kul är det? Vi blandar olika låtar.

Något finns det väl att säga?

- Jag försöker slingra mig som fan här, va.

Kommer du svänga på höfterna?

- Ja, det kommer jag göra. En del försvinner väl, så kommer det till lite nytt. Annat är kvar. Vi har riktiga dansare med också, och jag kan inte koreografera hur de ska göra.

Improviserar du dina moves?

- Alltså, det är ju mer ticks.

Nu vet jag att du är en bitig kille, som för inte så länge sedan släppte en träningsbok, men är det inte tungt för en 70-åring att ha ett så intensivt schema som du har den närmaste tiden?

- Nä. Det tycker jag inte. Det beror på hur mycket man känner efter. Astrid Lindgren sa en bra grej, att det är ungefär som ett träd som tappar ett löv i taget, det går så jävla sakta att man inte märker det. Kolla på en del bluesgubbar, de kan sitta och lira tills de ramlar av stolen.

Du spelar fortfarande hockey?

- Ja, men det låter mer än vad det är. Vi får inte skjuta slagskott, klubban får inte vara över knät. Men en del skiter i det där, fast det spelar ingen roll, det är ingen som kan skjuta rökare i alla fall. Sen får man inte tacklas, fast du kan ju alltid krocka, haha. Det är rätt cool stajl, även om det inte är så mycket att se på.

Till "Jerry - the farewell show" finns runt 50 album att välja mellan. Men endast tre av låtarna från den långa karriären är skrivna av Jerry själv.

- Det finns några till som var ännu sämre. Vem som helst kan skriva skit- låtar, jag också. Men det är meningslöst. Jag är ingen bra låtskrivare. Varför ska jag bränna massa lyse på det, när jag kan få bra låtar av polare.

Vill man som musiker inte skapa?

- Det gör man när man plankar en låt, jag behöver ju inte göra exakt som den är skriven. Man är ju där och petar hela tiden. Ibland kan det vara jävligt små grejer som lyfter hela låten.

Har det inte varit ledsamt att inse att man inte är en bra låt- skrivare, är det inte det man drömmer om i alla fall som ung?

- Äh, inte när jag började lira. Elvis skrev inte en enda jävla låt i hela sitt liv. Little Richard skrev några, men mycket är gammalt som han snott. Gamla standards. Våra första, som vi gjorde, var gamla fria låtar, jazzlåtar och så där. En del skrev eget.

"Ternheim är för jävla bra"

Vilka nya band gillar du?

- Just nu är det mest brudar. Det poppar upp en jävla massa bra här hemma. Amanda Jenssen. Och Anna Ternheim tycker jag är asbra alltså. För jävla bra. Man får kickar av att lyssna på henne, blir sugen på att lira själv.

1995 greps din finansielle rådgivare på Arlanda med hundratusentals kronor. Det visade sig senare att han förskingrat 3,7 miljoner från dig. Hur har det gått med det där?

- Alltså, det står ju ett krav på honom från kronofogden. Han tömde ju 27 bolag. De vet inte exakt hur mycket som försvann, allt var uppskattningar. Nu är jag först på listan att få tillbaka. Först är det skatter, de går ju först. Man måste ju förnya det där för det går ju ut efter fem år och nu är det jag som står först på tur att få ut pengar. Det är klart att det kändes.

Ni var väl polare?

- Ja, vi hade jobbat ihop ett tag. Jag hade kollat med andra polare som sa att det var lugnt, att det var så man gjorde. Men går någon jävel in för att sno av en, då går det nästan inte att skydda sig. Han höll på att flytta runt stålar mellan olika bolag. När jag kände att det inte lirade rätt blev han skraj och stack. Jag var ute och jagade honom på alla adresser som fanns, det var därför han drog.

Vad hade du gjort om du fått tag på honom?

- Ja, vad fan ska man göra. Alla får väl tankar på att 'fan jag ska banka skiten ur honom', men det är ingen smart grej. Nu är jag ju först på listan, och han har sagt att han ska pröjsa tillbaka. Då gör han väl det då.

Varför vägrar du vara med i "Så mycket bättre"?

- Jag tror inte att jag skulle tycka att det var kul. Vad fan ska man göra sånt för, om det bara känns så där, då är det bättre att skita i det. Många av de där programmen, många, inte alla, pallar jag inte ens att titta på.

Du kollar inte på det?

- Jag har väl sett något avsnitt.

Vad tyckte du?

- När de frågade Chuck Berry vad han tyckte om andra som lirade sa han: "jag säger alltid att de är bra, och ibland är de det".

Vad hittar du på när du är färdig med rock'n'rollen, blir du bara "Jerka" då"?

- Det får man ta lite som det kommer. Jag är så inne i det här, i nästa vecka. Allt annat är bara helt borta. Egentligen blir man helt jävla asocial. Jag har varit på tre olika ställen och repat, det är som att gå in i gruvan. Jag har inte flummat så mycket på vad som händer när man är klar med det här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!