Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

James Blake gör soul – som man kan sjunka ner i

James Blake Foto: ADAM IHSE / TT / TT NYHETSBYRÅN

På skiva skapar James Blake fascinerande elektronisk soul att sjunka ner i.

Live är det en annan historia. I alla fall till en början.

James Blake

Way Out West, Göteborg

Flera av konserterna från årets Way Out West livestreamas av TV4. Nu ser jag förstås James Blake livs levande på Azalea-scenen men jag antar att britten inte tillhör de artister under festivalen som går igenom datorskärmen, för att prata tevespråk.

Blake är nämligen rätt blek live. 

Han kommer ut i polotröja och en teal-färgad kappa, vinkar lite och sätter sig vid tangenterna. Med sig har Blake en trummis och en kille på allehanda instrument, bland annat el-cello och analog elektronik med mängder av sladdar. 

Tyngdpunkten under första halvan ligger på låtar från senaste plattan ”Assume form”, en lättflyktig historia som har svårt att greppa tag i augustikvällen. Vi får trip-hop som översköljs av elektroniska sjok och Blakes ständiga falsett. Många skymningsvisor utan tydliga konturer blir det. När rösterna från André 3000 och Travis Scott når högtalarna rätar jag automatiskt på ryggen för några sekyunder. Blake skulle behöva mer av den stjärnvaran. Till och med måsarna bland parkträden verkar rastlösa. 

Men så trekvart in händer något. 

Mitt i ”Voyeur” skruvar trion fram stenhårda analoga techno-rytmer och Way Out West börjar röra på fötterna. Efter det går ”Retrograde” och en innerlig ”Don’t you miss it” om Blakes mentala ohälsa rakt in i kroppen.

Så en konsertvändning i rätt tid, åt rätt håll. 

LÅTLISTAN:

Assume Form

Life Round Here

Timeless

Mile High

Can’t believe the way we flow

Loathe To Roam

I’ll Come Too

Barefoot in the Park

The Limit to Your Love

Where's the Catch?

Voyeur

Retrograde

Don't Miss It