Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag vill ha en ny kavaljer"

Tandläkaren, premiärlejonet och trebarnsmamman Alice Timander går på två fester i veckan och längtar efter en kavaljer att dela vardagen med. Foto: Magnus Hallgren
Tjejen fyller 90.
Nej, det är ingen bluff - Sveriges mesta och äldsta premiärlejon Alice Timander fyller 90 år.
Här berättar hon öppet om männen som svek henne, barnen som hon själv svek, pengarna hon slarvat bort - och längtan efter en ny kavaljer.
- Antingen ska jag dö eller gifta mig igen. Jag förstår inte att jag är så förtjust i män, säger Alice Timander.
Alice Timander ska fira med stor baluns på Grand Hôtel i Stockholm. Festblåsan i guldlamé är på gång och gräddan av Sveriges kändisar kommer att vara där, ty alla känner Alice, så länge som hon varit i farten. Fast hon har överlevt rätt många sedan 1936 då hon första gången, som nybakad tandläkare - 21 år och Sveriges yngsta - klev in bland herrarna i Grands matsal. Hon hade en tidning under armen och en tjock cigarr mellan fingrarna och hovmästaren hade aldrig tidigare serverat en ensam, ung skönhet med fet cigarr därtill.

Inte beroende av en man

Sedan har det bara rullat på. Premiär och fest - vecka efter vecka, år efter år och hon har ännu inte hittat handbromsen. - Klart att jag vill synas. Jag ville bli skådespelerska, men pappa sa att jag skulle skaffa mig utbildning och ett ordentligt yrke för att inte bli beroende av en man. Så jag blev tandläkare. Men jag gick också kurser i steppdans på Nalen och turnerade i parkerna. - På alla premiärer har jag gått för att synas. Bitter för att du aldrig blev skådis? - Nej, jag hittade en annan scen: foajéerna. - Jag har gjort det jag velat. Jag har en järnstark vilja och har aldrig varit rädd för något. Jag har dansat i baletten, jag har haft tandläkarpraktik i Marocko, jag har kört i öknen, jag har hoppat fallskärm och bungyjump.

"Köpt kläder för en miljon"

- Jag har säkert köpt kläder för en miljon och jag har slarvat bort förskräckligt mycket pengar; jag är absolut ingen ekonom. Men jag har haft kul. Man ska göra en massa konstiga saker i livet och än har jag inte gjort den sista konstiga saken, skrattar Alice Timander. Tre gånger har hon varit gift. - Men jag har haft oräkneliga män, säger Alice och berättar om männen i sitt liv. Först var det Bengt Larsson från Klutmark i Skellefteå som pluggade på "Käftis" med Alice, tog sig namnet Logardt och lyckades bli filmskådis genom att själv bekosta filmerna. - Vi gifte oss 1942. Han var oerhört charmig, men notoriskt otrogen. Bengt hade oräkneliga flickor. Jag väntade mig att hitta flickor under sängen. Jag var förfärligt sårad.

"Jag var oerhört fräck"

Andra mannen blev Torsten Timander, tandläkare, affärsman och lite av en aristokrat. - Jag hade varit hans assistent och vi gifte oss 1951 på ambassaden i Paris. Då började ett helt nytt liv. Torsten var oerhört duktig och uppfann den första salivsugen av plast och jag skickades till Amerika för att sälja. Jag var oerhört fräck och tog mig in hos alla höga chefer. Med fräckhet kommer man långt. - Torsten fick hjärtfel och blev bitter. Det blev oerhört tungt och mörkt där hemma. Jag kände mig instängd. 1968 skilde vi oss, berättar Alice Timander. Äkta mannen nummer tre vill hon helst inte prata om. - Det var den betydligt yngre Göran Jonsson. Jag var en idiot. Vi gifte oss 1972 i Engelbrektskyrkan och han hade bjudit in 1 800 gäster. Han lurade mig på ett par hundra tusen och vi var gifta i bara en vecka. I många år kamperade hon ihop med restaurangmannen Sten Holmqvist, som förlorade sitt imperium och satt ensam i en etta på 26 kvadrat. De gick på premiär efter premiär och det tisslades om att Alice och Sten var ett par. - Det var inte alls kärlek, vi var bara kompisar. Men antagligen var han lite förtjust i mig. Sten Holmqvist avled för två år sedan och Alice känner fortfarande en stor saknad. - Det här är första gången som jag inte har en kavaljer. Men chanserna att hitta en minskar när man fyller 90. Visst vill jag ha en ny kavaljer, men jag har inga pengar; skriv det om någon får för sig något. Blir man lika kär vid 90 som vid 14? - Jag förstår inte att jag som är så pojkaktig är så förtjust i män. Visst, man är lika kär när man är 90 som när man är tolv. Jag är en obotlig romantiker. Killar har jag haft i parti och minut. - Antingen ska jag dö eller gifta mig igen. Hur är ditt förhållande till döden? - Den är förfärlig, jag har dödsskräck.

"Hoppas de tycker om mig"

Alice Timander har en stor sorg. Hon var ingen vidare mamma för de tre barnen och skulden känner hon än. Alice och Torsten flyttade till Tanger i Marocko och bodde där i sex år medan barnen var små. En barnsköterska fick ta hand om dem i Stockholm. När hon kom hem stod barnen bakom barnsköterskan som sa "kom fram och hälsa på tant mamma". - Min man var väldigt dominant, jag hade inget att säga till om och han ville inte ha med barnen i Marocko. - Det är sorgligt, på så sätt förlorade jag närheten till barnen. Jag hoppas att de tycker om mig. Vi träffas inte så ofta, men på kalaset kommer de, säger Alice Timander.
Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!