Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

”Jag känner mig svag efter att han gick bort”

Vanligaste odlingsfrågan: ”Stort intresse”
Trädgårdsprofilens föräldrar började på Zetas handelsträdgård på sjuttiotalet.
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Victoria Skoglund förlorade sin pappa i sommar och berättar nu om sorgen.
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Victoria Skoglund har hundratusentals följare på Instagram, är trädgårdsexpert i ”Nyhetsmorgon” och poddar med Jenny Strömstedt. Men framför allt så driver hon Zetas handelsträdgård utanför Stockholm – en framgångssaga som få trodde på när hon tog över för 25 år sen.

– Jag fick höra att nu ska ”lilljäntan” ta över. Det var inte speciellt mycket uppmuntran, utan väldigt mycket skepsis, säger Victoria Skoglund i en intervju om driva familjeföretag med både föräldrar och barn. Men också om en omvälvande tid, då hon både gift sig, och gått igenom en förlust som fått henne att nästan vilja lämna Zetas.

Det är en av de där dallrande heta augustidagarna, men inne på Zetas handelsträdgård känns ljuset ändå stilla och vänligt när det silas ned genom grenar och blad. Trädet vi sitter under är ett näsduksträd, förklarar Victoria Skoglund och pekar sedan ut nävan som täcker marken, en hoppfullt blommande konvaljbuske, och så blodboken: Ett mäktigt träd som stått där ända sen grundaren Gösta ”Zeta” Zetterqvists dagar. I omkring hundra år har det sålts växter på den här platsen, och det är inte bara blodboken som Victoria har bevarat från förr:

– Den här stugan bakom dig ingick, säger hon och pekar på ett litet rött torp.

– Sen har vi behållit alla japanska lönnar. Varje gång vi har gjort om och restaurerat, så har vi sparat på växterna som bär på en historia. Både från Göstas och mammas och pappas tid. Jag är angelägen om att inte sudda ut, utan omvandla platsen kring de här växterna.

Mamma och pappa är Gunborg och Folke Mattson som började jobba med ”Zeta” på sjuttiotalet, för att till sist ta över själva. 1997 gick stafettpinnen över till Victoria som har drivit företaget sen dess.

Kan du känna ett hemmahörande i det? Att du har trädgård i blodet?

– Ja, det kan jag. Vi pratar inte om något annat. Men för mig är det också en passion. Jag tycker om att lag mat och baka, men trädgård är mitt största intresse. 

Ändå framstår Victoria lite som trädgårdsvärldens motsvarighet till Michael Corleone – någon som söker sig bort, för att till slut dras in i familjens business.

Du ville egentligen bli barnmorska?

– Ja, jag utbildade mig inom vården, och tänkte att jag vill inte bli som mamma och pappa. Men när jag började jobba extra, så kände jag mig väldigt hemma, för det var ju vad vi hade pratat om sen vi var små.

Expressens Maria Brander har träffat trädgårdsprofilen Victoria Skoglund i Zetas handelsträdgård.
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Men att vara arvtagare kan också vara kravfyllt…

– Jag växte nog in i det. Men det var inte lätt. Jag fick höra att nu ska ”lilljäntan” ta över. Det var inte speciellt mycket uppmuntran, utan väldigt mycket skepsis.

Kallades du ”lilljäntan”?

– Ja, då gjorde jag det. Alla andra var mycket äldre, och det var gamla trädgårdsmästare som jobbade här. Jag stötte på ganska mycket patrull, och har alltid gjort det. Vår bransch är rätt gammaldags, och jag tror att jag har stuckit ut hakan genom att göra en väldigt modern butik.

– Sen när allt var klart kom det hejarop och hurra, men emellanåt har det varit tufft.

Nu arbetar din äldste son här, och din mamma jobbar visst kvar?

– Ja, hon sitter i styrelsen och ibland jobbar hon lite extra. Min pappa gick bort 28:e juni.

Orkar du berätta hur det känns?

– Jag känner mig svag efter att han gick bort. Han var ju otroligt stark på den här platsen och som mentor. Han har varit med mig sen jag tog över. Det är klart att det känns tufft fortfarande. 

Känns det annorlunda att komma hit?

– Ja, lite. Det är något som saknas. Det ligger fortfarande väldigt mycket lappar, som han har skrivit, på skrivborden, och det är mycket som påminner om honom. Han har ju planterat väldigt många av de här växterna. Nej, saknaden är jättesvår. Jag sa till honom att tänk om jag inte klarar av det här efter att du har dött, och då sa han att ”man kan aldrig släcka en trädgårdsmästares motor”. Men just då kändes det som att jag kommer inte vilja fortsätta. Först nu börjar det vakna till liv igen. 

Hur var ni som kolleger?

– Vi hade starka viljor både han och jag, och kunde bråka jättemycket, Men hade alltid samma strategier och affärstänk. Så vi möttes alltid där. Men det är klart att vi tjafsade. Det kan jag inte sticka under stol med.

– Sen är det här en ganska extrem bransch. Vi ska dra in mycket pengar på kort tid, för att sen klara oss hela vintern, så pressen är stor. 

Idag är du gift med ”pooljohan”, som han kallas på Instagram. Han jobbar inte här? 

– Nej, men vi har samma högsäsong, så det passar väldigt bra. Han svetsar ju pooldukar, och jobbar extremt mycket april-oktober. Ungefär som jag, vilket gör att det inte tär på relationen, utan vi har en ökad förståelse för att vi inte har tid för varandra. 

– Jag tror att det är lättare när båda två är egna företagare. Man förstår problematiken. Att man ibland är lite hispig. Att det går upp och ner. 

Det kunde ju gå hett till mellan dig och pappa. Hur är det med dig och Johan?

– Vi bråkar emellanåt. Vi skriker, och ibland kastar jag bunkar på honom. Jag är en ”kastare”, som Jenny (Strömstedt) brukar säga. Men det är aldrig någon som går länge och surar, utan vi bränner av det, och så är vi sams.

Ni verkar även ha humor, och Johan brukar få utstå en del i podden du har med Jenny Strömstedt (”Röda vita rosen”).

– Vi skrattar mycket i vår relation och med andra. Jag vet att jag gör mig rolig på hans bekostnad ibland, men han är trygg i sig själv och kan hantera det.

Du och Johan gifte er i höstas. Lite i smyg nästan?

– Jag har ju varit gift tidigare, och kände att en äldre tant som ska gå i brudklänning – det funkar inte. Så vi gifte oss på Arlanda, och drog i väg några dagar till Italien.

Men ni förlovade er redan 2015?

– Ja. Men vi ville väl bonda lite mer. Vi har inga barn tillsammans, och att gifta sig är ändå ett kvitto på relationen och lite romantiskt. Det stärkte relationen, tycker jag. Man känner att nu är det vi två mot hela världen.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Apropå det, så finns det en fin bild på er två då ni går i Prideparaden som du återkommande lägger ut på din Instagram. Vad betyder den för dig?

– Jag tycker att det är viktig budskap. Jag har många gay som är anställda hos mig, och min son är ju gay. För mig är det en värdegrund jag vill förmedla, inte bara under Pride. Jag tycker det är viktigt att både anställda och kunder hos mig känner sig trygga i att de får vara den de är.

2014 publicerade du även en krönika i QX om att vara ”stolt mamma till en bög”. Den fick ett oerhört gensvar.

– Både och skulle jag säga. Jag fick både hat och hot. Men majoriteten var kärlek och positiva kommentarer.

Ser det fortfarande ut så?

– Ja, det skulle jag säga. Jag tappar mycket följare när jag går i Pride. Men då förstår man att man fortfarande behöver säga något, och att det är viktigt att jag fortsätter att sprida budskapet, säger Victoria innan hon titta upp och glatt utbrister:

– Nu kommer han jag är ihop med!

Och fram kommer faktiskt Johan, och hälsar, i vad som ser ut som arbetskläder.

Jag trodde att ni absolut inte jobbade ihop?

– Ha, ha. Nej, men vi ska ha firmafest hemma hos oss, och han håller på att bygga en badbrygga till det. Han ska bara hämta lite grejer, säger Victoria och lovar att ringa Johan senare.

Om vi återgår till där vi var. Är hat något du, som offentlig person, måste hantera annars?

– Det har varit mest kring Pride, och även efter ”Kavla upp” – kampanjen för covidvaccin. Men jag tänker igenom vad jag tror på, och sen står jag fast för det. Vad gäller kommentarer på Instagram, så ger jag mig inte in i diskussioner, för jag vill inte ha ett forum där det är debatt eller hat.

Men har du behövt anmäla något?

– Under en period var det en kvinna som skrev hotfullt på bloggen. Det urartade och blev obehagligt, så då anmälde jag och fick hjälp via TV4:s säkerhetsavdelning.

– Sen har det kanske varit lite obehagliga besök hemma hos oss. När vi har varit bortresta, så har vi sett att det har kommit folk. Det är klart att man kan dra till sig en publik som man inte alltid vill ha, när man har ett stort konto. En del blir nästan lite besatta, följer vartenda steg man tar. 

– Vi bor ju vid en sjö, och ibland ser jag folk som ligger utanför och tar bilder. Men jag är inte unik där, och det finns nog sådana som har det värre än jag.

Victoria och maken Johan.
Foto: Instagram.

Hur är det med de mer fysiska sidorna av yrket. När jag intervjuade ”Trädgårdstiders” John Taylor, så berättade han om problemen han att få med händerna med åren.

– Jag har en axel som blev utsliten, men nu är den opererad och bra. Jag har en höft som skaver, och har jag gått en hel dag då haltar jag på kvällen. Jag har också ont i fingrarna. Vi jobbar ju helat tiden med sekatör eller bär saker. Men det är väl sådant man får räkna med när man har ett tungt jobb. Hade du tittat noga på Johans händer nyss, så hade du sett att knogarna är som små muskler. Det är slitet. Samtidigt är vi nästan aldrig sjuka, vilket jag tror beror på att vi rör oss och är ute. Både jag och Johan tränar också mycket under vintern för att orka sen. Särskilt efter 50, så har jag börjat bygga kroppen och musklerna.

Du och Jenny har kallat perioden efter 50 för ”döhalvan” i podden?

– Vi har väl haft lite av en ålderskris, både hon och jag. Man tänker: Gud är vi redan 50 och barnen är vuxna?

Så vad händer på döhalvan?

– Jag tänker att jag kanske vill kombinera det här med att jobba i vården? Sen vet jag inte om det går. Men för att sonen ska kunna ta över mer här, så tror jag att jag måste backa lite.

– För företaget så tycker jag annars att den digitala handeln är spännande, och vi har precis öppnat i Finland. Rent privat är jag nöjd, även om det låter nästan förmätet. Jag har ett gulligt hus, och ett sommarställe på Öland.

När allt är så perfekt, är det i stället något du kan oroa dig för?

– Jag har många runtomkring mig som varit sjuka på sista tiden, och flera som har gått bort. Efter det är jag orolig för det. Både för mig själv och för andra. Det är väl också ett ålderstecken. Det är döhalvan som talar.

– Men i den här åldern så blir fler och fler sjuka, och då börjar man tänka till: Vad vill jag med mitt liv? Och även om det låter klyschigt, så är jag där jag vill vara just nu. Jag är nöjd med mitt jobb och mitt bo. Jag är verkligen det.

Victoria Skoglund

Ålder: 54 år.

Familj: Maken Johan. Sönerna Pontus, 27, och Daniel, 24, från ett tidigare äktenskap. 

Bor: Hus utanför Stockholm, samt sommarboende i torp på Öland.

Bakgrund: Utbildad undersköterska som tog över familjeföretaget Zetas trädgård 1997. Är idag både vd och ägare till den välbesökta handelsträdgården som ligger i Huddinge utanför Stockholm. Även trädgårdsexpert i TV4:s ”Nyhetsmorgon” sen 18 år tillbaka. Poddar tillsammans med vännen Jenny Strömstedt under namnet ”Röda vita rosen”. Skriver dessutom trädgårdsböcker, och har ett inspirerande Instagram-konto med 242 000 följare.

Ur arkivet: Maria Brander intervjuar Alexandra Rapaport

Premiär för nya säsongen av ”Gåsmamman”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.