"Jag förstår nu att det alltid blir mycket rörelse kring en förändring i P1, men själv kommer jag från P3 och där förändras allt ständigt", säger Annika Lantz.
"Jag förstår nu att det alltid blir mycket rörelse kring en förändring i P1, men själv kommer jag från P3 och där förändras allt ständigt", säger Annika Lantz.

"Jag är Sveriges mest fantastiska radiokvinna"

Publicerad
Uppdaterad
CECILIA HAGEN möter...
...Annika Lantz, som gått från P3 till P1 och därmed förorsakat åsiktsstormar.
Jennifer Saunders - Annikas favoritperson.
Peter Settman - rolig redan som dagbarn hos Annikas mamma.
Cecilia Hagen.
Annika Lantz, meningarna är många och delade om dig just nu. Är du "världens mest fantastiska radiokvinna" eller "en kombination av djup obildning och ohämmad självsäkerhet"? - Jag är inte världens mest fantastiska radiokvinna, men jag är Sveriges mest fantastiska radiokvinna. Jag vill inte drabbas av megalomani. - Och "ohämmad självsäkerhet"? Tja, på något plan känner man sig alltid som en bajskorv, liksom. Men jag har en god självkänsla i mitt arbete och det skapar en bra bas när det blåser kring en. Det har även undrats om du ska ses som ett tecken på "kreativt kanalöverskridande" eller "förödande utplåning av kanalidentiteten". - Där väljer jag att vara en ganska modig kanalöverskridare.

"Stå på dig!"

Om det har undgått någon, så används du just nu som själva symbolen för förflackning i den alltmer upprörda debatten kring bland annat förändringarna på P1. Hur känns det? - Jag har just startat ett nytt program och jag har varit ganska upptagen med att göra det. Under tiden har folk kommit fram och sagt: "Stå på dig!" Det har gjort att jag har insett att det varit något på gång, men inte riktigt fattat vad. - Jag förstår nu att det alltid blir mycket rörelse kring en förändring i P1, men själv kommer jag från P3 och där förändras allt ständigt. - Tycker folk att det är viktigt med en symbol i det här sammanhanget så kan jag gärna ställa upp, det är inget problem för mig. Ditt sätt att låta i radion, av många uppfattat som att du pladdrar och flamsar, är helt artfrämmande för P1-lyssnare. - Jag låter nog lite som "Spanarna". I P1 berättas annars på ett väldigt linjärt och ganska manligt sätt, medan jag berättar på ett mer cirkulärt och improviserat vis. Det uppfattas som babbel och okunnighet av dem som inte är vana vid det uttrycket. Jag tror att det kan ta ett tag för dem att börja älska mig. Men anser du att du hör hemma i detta radions finrum? - Det är väl mer som en hall. Alla är där någon gång och ibland hänger man där oftare än andra. När man får jobbigt att klä av sig då blir man kvar där lite längre.

Annika - det tredje könet

- Mitt program är ett bra komplement till de här linjära programmen där allt är så faktamässigt. Själv är jag intresserad av att hitta de otänkta tankarna om veckans aktualiteter. - Exempelvis ville jag ta reda på om inte begreppet geni är en manlig konstruktion efter att hjärnforskaren Annica Dahlström hävdat att fler män än kvinnor är genier. Det hörde jag. Det var då idéhistorikern Karin Johannisson talade om ett tredje kön. Vad är viktigast för dig, att roa eller komma fram till något väsentligt i dina program? - Att roa och komma fram till väsentligheter. När man lyssnat på Lantz i P1 ska man ha fått något nytt med sig. - Fast just det där var inget nytt för mig. Jag har kallat mig för tredje könet länge. Jag är så präglad av det manliga samhället, av den manliga blicken. Jag kan gå i gång på stora bröst, men gillar att ligga med män. Jag är, som de flesta i min generation, liksom inklämd mellan två enorma silikonpattar. Var hamnar jag då på homo-heteroskalan, har jag undrat. Och kommit fram till att jag nog tillhör det tredje könet. Du har hela tiden en ironisk underton. Det gör att man tror att du alltid driver med allt och alla. - Jag märker inte det där själv. Det kan vara ett sätt att hantera verkligheten i olika sammanhang. Du driver med dig själv också, annars skulle det inte funka. Kostar det på? - Nej, jag har integritet, jag har en spärr jag inte passerar. Du är obestridligen otroligt rapp i roten och kvick i truten. Har du alltid varit det? Eller hur blev du sådan? - När jag var liten bodde Peter Settman granne med oss och han var dagbarn hos min mamma. Han var redan då väldigt rolig och det triggade mig. När jag började på radion blev jag fort en kul tjej där och har sen fortsatt med att vara det. Antagligen för att det visade sig vara ett vinnande koncept. Kan du vara annorlunda? - O ja. Jag har skrivit världens mest pretentiösa c-uppsats i filmvetenskap. Den hade rubriken "Det poetiska mellanrummet i Marguerite Duras filmer". Jag fattar den knappast själv när jag läser den. Jag kan tycka lite synd om dina gäster och sidekicks ibland, många av dem verkar tro att de måste försöka var lika kvicka som du, de anstränger sig blå utan att lyckas. - Tyck inte synd om dem, det gör de inte själva. De har så roligt. Men det har uppenbarligen inte alla lyssnare för ögonblicket. Ser du den massiva kritiken som en utmaning, som en sporre? - Framför allt var den förväntad. Alltid när jag börjar på något nytt blir folk galna. Jag ser det som en ganska sund skepsis mot förändring. Och ett tecken på den allmänna oro som råder på radion, det ska sparas, många är rädda för att bli av med jobben. - Dessutom är många av dem välformulerade, vana debattörer. Och har känningar på DN, vilket gör att det här bråket eller den här debatten får så stor plats.

"P1 behöver mig"

Tror du att du om ett par månader är ett självklart inslag i P1-s tablå? Eller har du kastat in handduken dessförinnan? - Strömmen av upphetsade mejl har redan börjat avta. De elaka mejlen är mycket elaka, där kan stå att jag är grotesk, att jag bör göra mänskligheten en tjänst och sluta sända. Men det finns många snälla mejl också, folk som skriver att de börjat lyssna på P1 för min skull. Radiochefen Peter Örn har det hett om öronen just nu. Hur länge tror du att han sitter kvar? - Jag vet inte. Vad tror du? Ångrar du att du bytt kanal? - Nej, jag tror att det var tvunget. För P1-s skull eftersom P1 behöver mig. Och P3 kanske inte ska härbärgera 40-åriga tvåbarnsmammor. PS. Jag "messar" (hon säger så, jag säger sms-ar) henne att Mikael Olsson, producenten för radioprogrammet "Konflikt", sitter i Aktuellt och sågar hennes program. Vill hon ge svar på tal? Hon svarar: "Jag behöver inte det. Mitt program är för bra för att behöva försvaras i det här läget". Jag "messar" en gång till lite senare. Att radiochefen Peter Örn just deklarerat att han ska se över de nya programmen i P1, däribland hennes. Vad anser hon om det? Hon svarar: "Granska på. Återkoppling är alltid av godo".

Annikas favoritpersoner

Jennifer Saunders - brittisk rolig skådis. Tomas Granryd - maken. Ulph Nyström - hennes producent. Johnnie och Mattias - från "Hello Africa" i Kanal 5. Ebba Witt-Brattström - känd feminist. Tiina Rosenberg - känd feminist.

PS 2. Hagen om mötet

Hon lyckas klämma in vårt möte mellan sändning och barnhämtning, mellan klockan 17 och 18. Det är kallt, hon har gula täckbyxor, hon försvinner i dem, hon är 1,58 centimeter lång, hon äter en minipizza. Något mer ni hade velat veta?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.


Annons:
Till Expressens startsida

Mest läst i dag