Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Intimiteten i "Unga Astrid" är överväldigande

Foto: NORDISK FILM
Foto: NORDISK FILM
Foto: NORDISK FILM
Foto: NORDISK FILM
Foto: NORDISK FILM

Anhöriga är vanligen petiga när det kommer till biografier. Men Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren, har åtminstone delvis en poäng i sin kritik av ”Unga Astrid”. 

Att göra en film om en av vårt lands största författare, och bara snudda vid hennes kreativa gärning är aningen märkligt. Så gjorde man inte med vare sig Björn Borg, Ted Gärdestad eller Cornelis Vreeswijk.

UNGA ASTRID

Drama

Sverige. Av Pernille Fischer Christensen. Med Alba August, Henrik Rafaelsen, Trine Dyrholm, Magnus Krepper, Maria Bonnevie, Björn Gustafsson. Längd: 2:03. Från: 7 år.

Jag förstår att tanken är god: Att välja en avgränsad period av ikonens liv, brukar vara en dramaturgisk fördel, och Astrid Lindgrens tid som ung, utsatt och ogift mor präglade utan tvekan både henne och författarskapet mycket starkt. Det lär hon själv ha vittnat om. 

Men mammarollen och manssveket var rimligen inte det enda som gjorde henne till den hon var, och själv förnekade Astrid på äldre dagar att hon skulle ha velat gifta sig med eller ens varit kär i den betydligt äldre redaktör Reinhold Blomberg.

Hur stora konstnärliga friheter en biografisk film egentligen kan tillåta sig är förstås en svår fråga. Men även om man bortser från den biten, så är det tråkigt att den enda tydliga koppling vi får till de älskade böckerna är några söta brev från barn till Astrid som flätats in här och var i berättelsen. Med tanke på hur enormt rotade hennes sagor är i oss, känns det som ett otillfredsställande feltänk.

 

Alba August lyser i huvudrollen

Ändå är jag kluven till ”Unga Astrid”. För om man lite tänker bort att den faktiskt handlar om Astrid Lindgren, så är det en på många sätt otroligt fin film med en lysande Alba August i huvudrollen. Lite  som den brittiska filmen ”Suffragette” (2015) är den en viktig påminnelse om kvinnors orättvisa livsvillkor i början av 1900-talet som får känslorna att skära genom kroppen på en: Från smärtan när Astrid tvingas sluta amma och inser att hon måste lämna sonen Lasse i Danmark, till den trevande kärleken när de faktiskt återförenas. Det finns en intimitet i de där mammabarn-bilderna som är fullkomligt överväldigande.

Om Astrid bara hade fått göra det hon var bäst på, nämligen skriva, även i filmen, så hade den kunnat bli perfekt. Nu tar jag ändå med mig Astrids kvinnokamp, och hedrar den ömt och tårögt.

 

Så bra är skådespelarna:

Alba August

Strålar av både glöd och integritet, och rasar loss i känsloregistret på ett sätt som känns fullkomligt övertygande. August är utan tvekan en av våra största unga skådespelartalanger just nu.

 

Maria Bonnevie

Spelar Astrids mamma klanderfritt, men är på något vis lite för glamourös för rollen. Dessutom känns det lite knepigt att Astrids föräldrar pratar småländska i filmen och inte Astrid. Det är naturligtvis inte Bonnevies beslut, men resultatet snuddar ibland vid ofrivillig ”Utvandrarna”-parodi.

 

Henrik Rafaelsen

Den norska skådespelaren gör en fin tolkning av redaktör Blomberg. Och här ska manusförfattarna ha kredd för att han inte framställs som ett svin, utan mer som en svag och rädd liten lort.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!