Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Idol-finalen är hotad – och juryn fattar ingenting

Foto: OLLE SPORRONG

Utan vare sig tydliga favoriter eller knockout-nummer, så har årets ”Idol” varit som en lång dimgrå höst i mellanmjölkens land.

Fast inte om man frågar Anders Bagge & Co, som tycks ha följt en helt annan VIP-version av tävlingen och är fullkomligt golvade av all stjärnglans och talang.

Juryn verkar helt enkelt ha blivit hemmablinda, och anar inte ens att finalyran är hotad.

Förra veckan var Anders Bagge rentav förbannad. På alla som tycker att årets deltagare håller en låg nivå: ”Det är bara bla, bla, bla. Vet ni vilken jävla uppsättning vi har? Ni är helt fantastiska,” drämde han till med efter Sebastians framträdande.

Även i kväll dominerade juryns hyllningar. Vem hade trott något annat? Men insatserna lever inte upp till berömmen. Det är inte rösterna det är fel på. Lite i sista minuten har framträdandena till och med vuxit till proffsiga. Men det handlar fortfarande oslipade diamanter eller suddiga kopior. Jag orkar på riktig inte höra fler jämförelser mellan Rihanna och Kadiatou. Tjejen är superduktig, men kan hon inte bli något annat, något eget i stället?

Några fullfjädrade artister i klass med Amanda Jenssen, Tove Styrke eller för den delen Linnea Henriksson har faktiskt inte hunnit uppenbara sig i år. Kanske ser Anders Bagge det om han tillbringar några minuter med höjdpunkterna från tidigare årgångar. Och medan han ändå håller på, så kan han ju även se sin egen dom över Linnea Henrikssons första audition som löd: ”Jag säger blankt nej.”

Det var då. Just nu verkar Anders Bagge snarare säga ”ja” på heltid. Det handlar förhoppningsvis främst om psykologiska mekanismer: Tillbringar man alltför lång tid i stillastående fesljummet vatten, kan ju minsta oväntade rörelse sätta nervsystemet i gungning. Dessutom tror jag att juryn har suttit och längtat så mycket efter en artistisk uppenbarelse nu, att de blir helt till sig när de ser något som ens påminner om ett genombrott.

Men ett riktigt bra framträdande det minns man. Det är därför Danny Saucedos ”Öppna din dörr” kommer på tal år efter år. Det är därför så många såg Chris Kläffords ”Imagine” på repeat.

Själv minns jag nästan ingenting av årets säsong, förutom att många har haft svårt att sjunga rent och börjat gråta för minsta lilla. Så vem som vinner nästa fredag kan egentligen kvitta. För min del skulle vi kunna avrunda med att Gunde Svan går in på scenen och låter finalisterna dra sticka om det där ändå rätt värdelösa skivkontraktet. Det hade trots allt varit ett antiklimax att minnas.