Damien Chazelle är underbarnet som 28 år gammal regisserade den Oscarsbelönade ”Whiplash”, som han två år senare följde upp med den 14-faldigt Oscarsnominerade ”La la land”. Men om den senare var skimrande musikal om livet i drömfabriken så är Chazelles senaste film ”Babylon” snarare en feberdröm om hur Hollywood bryter ned människor.
I tjugotalets dekadenta och galna Los Angeles spelar våra just nu kanske största stjärnor, Brad Pitt och Margot Robbie, två filmdivor vars tid redan känns utmätt. Omställningen från stum- till ljudfilm var en obarmhärtig process för filmbranschen, och den har kommit att totalt uppsluka Chazelle.
– Jag tror det handlar om en fascination för förlorade saker som du fortfarande kan känna i luften. Om du står i Los Angeles i dag är det svårt att föreställa sig att för hundra år sen så var det här bara en smutsig väg med hästar, och kor som betade på fälten.
– Ingen visste riktigt vad film skulle bli. Var det en konstform eller vulgär nymodighet? Men människor drogs ändå till den som malar till eldslågan. Det var en hysterisk energi som karaktäriserade Hollywood på den tiden. Ett slags frontlinje-atmosfär.
Vad betyder i så fall en stjärna som Greta Garbo för dig?
– Jag är ett enormt Greta Garbo-fan, och det är en av anledningarna till att jag anspelade på henne tidigt i filmen. Jag tänker på Garbo som personifieringen av perfektionen i den tidens stumfilm. När hon kom till Hollywood så fanns det en idé om Greta Garbo-närbilden där man inte behövde ord, utan det fanns en magi bara i hennes ansikte.
Du skulle ha kommit till Stockholm nu tillsammans med ”Babylons” svenska filmfotograf Linus Sandgren. Nu blev det inte så…
– Jag är ledsen. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat vara där.
Vad hade ni för planer förutom promotion?
– Att Linus skulle få visa mig runt i Stockholm! Jag har aldrig varit där.
Han vann en Oscar för din ”La la land”. Hur ser ert samarbete ut?
– Jag älskar honom, och det har liksom gått bortom ett professionellt samarbete. Vi är väldigt nära vänner, och han och hans fru är gudföräldrar till mina barn. Det är svårt för mig att föreställa mig att ens göra filmer med någon annan.
Men att göra film kan vara påfrestande. Kan ni gräla ibland?
– Absolut. Vi skulle inte vara nära samarbetspartners annars. Det är alltid diskussioner och gräl. Men att vi kan vara öppna och ärliga med varandra, tror jag driver oss till bättre platser, ibland utanför vår bekvämlighetszon. Det är ett sätt att växa som konstnär.
Din film har varit en av säsongens Oscarskandidater, vilket även gäller för den svenska ”Triangle of sadness” som nominerats i tre kategorier. Vad tycker du om Ruben Östlunds verk?
– Han är fantastisk. Jag älskar hans filmer. Jag tycker att han är en av de bästa just nu.
Men vad tycker du egentligen om filmindustrin? Din ”La la land” var ju som ett romantiskt kärleksbrev, medan ”Babylon” snarare är ett romantiskt hatbrev. Speglar det dina känslor?
– Ha, ha. Det är en bra fråga.
– Det finns brutalitet och våld hos Hollywoodmaskinen som Hollywood ofta sopar under mattan. Där finns mycket att kritisera. Samtidigt så hade jag inte gjort den här filmen om jag inte älskade Hollywood. Med ”Babylon” har jag nog försökt få med hela spektrat – det bra och det dåliga. Det har varit vår ledstjärna.
Det här är Damien Chazelle
Ålder: 38 år.
Familj: Hustrun Olivia Hamilton, 35, skådespelare och filmproducent. De har tillsammans en treårig son och en nyfödd bebis.
Bakgrund: Försökte under high school bli jazztrummis, men började istället att studera film på Harvard University. Efter examen skrev han manus under några år innan han slog igenom stort med ”Whiplash” 2014. Hans följande film ”La la land” belönades med sex Oscars, och följdes av månlandningsfilmen ”First man”.
Aktuell: Med drygt tre timmar långa storfilmen ”Babylon” där vi i rollerna ser Brad Pitt, Margot Robbie, Diego Calva och Jean Smart. För filmfotot står den svenska fotografen Linus Sandgren som tidigare Oscarsbelönats för ”La la land”, och som senast filmat både ”No time to die” och ”Don’t look up”.
