Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Holknekt: "Jag är nära återfall hela tiden"

TILLBAKA EFTER KRASCHEN. "Jag mår bra, knackar på dörren till lycka", säger Per Holknekt till Expressens Pascal Engman. Foto: ANNA-KARIN NILSSON Foto: Anna-Karin Nilsson

Per Holknekt tar efter den uppmärksammade skilsmässan från Lena Philipsson åter steget ut i rampljuset.

Han gör det genom sin självbiografi och berättar här för Expressens Pascal Engman om sin ensamhet, sina beroenden och längtan efter kärlek:

- Det är en fantastisk kraft som ställer till det i våra huvuden och hjärtan. Det är det enda som är stort på riktigt, säger entreprenören.

GRUNDARE TILL ODD MOLLY

Namn: Per Holknekt.

Ålder: 54.

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm.

Familj: Dottern Julia.

Yrke: Skateboardproffs, grundare av varumärken som Svea och Odd Molly, Big Brother-deltagare, chefredaktör, textförfattare, föreläsare, formgivare, mångmiljonär och multientreprenör.

Aktuell: Med boken "Per Holknekt 1960-2014", skriven tillsammans med Markus Lutteman.

När Per Holknekt rökt upp en cigarett kastar han den utan att titta rakt åt höger.

Två meter bort står en stor låda i metall som fungerar som askkopp.

Under den timme vi sitter mittemot varandra, på hans utegård, vilket i Per Holknekt-tid tycks innebära sex-sju cigaretter, träffar bara en sitt mål.

Resten hamnar utanför.

Senast vi sågs var ett år sedan. Det var ett år efter din krasch. Då hade du isolerat dig ute på Ingarö, nu bor du mitt i stan igen.

- Jag är 200 meter från Stureplan men sitter ändå här ensam. På utegården eller i lägenheten. Tycker du det låter konstigt? Jag sitter mitt i pulsen, men väljer att vara ensam. Någon sa att det är ett tecken på tillfrisknande och styrka att kunna vara ensam. Jag tänker sjukt mycket hela tiden, mitt huvud underhåller mig.

Då verkade du oerhört olycklig. Hur är det nu?

- Jag mår bra, knackar på dörren till lycka. Är någonting på spåret. Jag är glad över att bo här med min dotter. Vi har en fantastisk relation. Hon är stolt över att visa upp sitt hem och sin pappa. Det är häftigt. Alla föräldrar får inte det. 18-19-åringar som ska ut och festa, och tycker det är kul att farsan strosar omkring och lägger sig i. Hon är så viktig för mig. När hon var 15 sa hon: "Pappa, jag vill aldrig mer ha en spänn av dig. Jag vill klara mig själv och bli en oberoende kvinna, ingen ska köpa mig". Sen tog hon tre jobb och har varit oberoende sedan dess. Hon är en verklig förebild.

"Jag måste hålla garden uppe"

Har du något sug efter alkohol i dag?

- Suget har inte kommit än. När jag börjar stabilisera mig ännu mer kommer sugen att komma. När jag känner mig trygg och säker. Jag blir inte sugen på alkohol när jag mår dåligt längre, jag blir sugen när jag mår bra. När jag känner mig på livets topp känner jag mig odödlig, det är då jag blir rädd.

Som 2010, när du beslutade dig för att ta ett glas vin tillsammans med Lena Philipsson, ditt ex, på en balkong i Kalifornien.

- Ja, till exempel.

Har du varit nära att börja dricka igen sedan dess?

- Jag är nära återfall hela tiden. Så rädd vill jag vara, jag måste hålla garden uppe. Jag vill tänka att jag är nära hela tiden, jag tror inte att jag är nära, men jag vill låtsas så att jag är försiktig.

Jag trodde man som alkoholist drack när man mådde dåligt?

- Många använder det. En beroende samlar argument för att ta återfall. Det är så man fungerar. Skriver du i tidningen att rödvin är bra för hjärtat då bär jag med mig det. Tar fram det i en argumentation.

Du har även varit spelberoende.

- Det är samma sak. Jag tror att de sitter ihop. Alkoholen drar med sig spelandet. När du skickar in x antal kronor på röd fem i roulett vet du inte vad som kan hända. När du dricker si och så mycket vet du inte heller vad som ska hända. Att ta en risk, utan att veta vad som händer. Spelberoende är också något Sverige måste börja prata om i olika former. Aldrig är svenskar så lyckliga som på fredagar. Då får de ta sig sitt järn.

Fredagsfyllan, ja.

- Vi lever för den. I många sammanhang känner man sig som anormal när man inte dricker, men ska vi vara jätteärliga är väl det normala att inte dricka. Trots att jag tillhör en procent av befolkningen, som inte dricker, är jag den normala.

Kan du köpa en triss?

- Nej. Jag tar inte ens bedövning om jag ska opereras, det innehåller morfin och annat som jag inte ska vara i närheten av. Det är bara att bita i en pinne. Man tar bedövning innan man ska sövas, eftersom själva söv-sprutan är bland det mest smärtsamma du kan uppleva. Som att tända en eld. Fruktansvärt ont. Det har jag fått gå igenom utan förbedövning. Det gör att jag inte vill opereras igen. Jag dricker inte ens tonic. Det skickar signaler om vodka och gin.

"Just nu är jag livrädd"

Du skriver mycket om rädsla. Är du fortfarande rädd?

- Varje dag. Hela tiden. Just nu är jag livrädd. För vad rubrikerna ska bli, om min dotter ska våga gå till jobbet.

Å andra sidan sitter du här högst frivilligt - för att du vill sälja din bok.

- Nej, att sälja mycket böcker är inte viktigt. Utan att bokens innehåll når ut till många. Jag vill att människor ska läsa den av rätt orsak. Jag vill erbjuda någon form av hopp till människor.

Förra gången vi sågs jämförde jag dig med Charles Bukowski, på grund av ditt hårda leverne och dina många slagsmål.

- I boken jämförs jag med Dostojevskij. Någon i en tidning jämförde mig med Andy Warhol. Jag tycker att jag bara är killen från landet. Det som händer i boken är bara destillat, spetsarna av livet, däremellan är det enorma transportsträckor av vanligt leverne. Man pratar med kompisar, surfar. Lever som folk gör. 95 procent av mitt liv är vanligt liv, däremellan jag mina laborativa stunder. Mycket av boken landar i en sak. Självkänsla. Dålig självkänsla.

Har du några svar på hur man blir av med sin dåliga självkänsla?

- Älska sig själv, som man är. Teoretiskt otroligt enkelt. I praktiken är det väldigt svårt att älska sig själv utan bekräftelsen utifrån. Kommer någon fram till mig och säger att jag är deras stora världsförebild blir jag hög på det. Men det får inte bli mitt bränsle.

Var står du just nu i din självkänsla?

- Bästa sättet för mig är att välja bort medierna, det har jag gjort i två år. Jag har valt att vara ensam, leva ensam, tillbringa tid ensam. Inte hänga på stan och krogen. Inte på premiärer eller biografer.

Vad gör du i stället?

- Sitter ensam och tänker. I början är det obehagligt. När man gått igenom obehaget finns det någonting. Känslorna kommer upp till ytan. Man frågar sig själv - har jag gjort rätt? Jag vet att jag duger nu. Det har jag aldrig tidigare gjort. Min dåliga självkänsla har hela tiden fått mig att prestera för att få bekräftelse utifrån.

Finns det inte en fara i att vara ensam?

- Inte för mig. Jag har börjat tycka så mycket om det. Det är skönt. Vi lever med ett stort jävla tryck av förväntningar från omvärlden. Jag slipper dem. Jag kan bara sitta och tycka att livet är okej. Det hade varit enkelt att gå ner till Riche en kväll och få 150 människor att klappa mig på ryggen och säga "Fan vad du kämpat bra Per".

Lockas du av att gå ner dit och kli ryggdunkad?

- Inte alls. Den bekräftelsen vill mig inte väl, den är falsk.

"Två olika sorters pengar"

Du blev utpressad och la en miljon kronor i en väska i skogen. Varför tror du människor är så intresserade av att läsa om hur mycket pengar andra har?

- För att vi lärt oss att mycket pengar är lycka. Det är den stora drömmen. Jag var helt övertygad om det. Att lyckan fanns i pengar, kändisskap, framgångar, vackra och kända kvinnor. Jag har haft allt det där. Precis allt. Och dyra bilar, dyra våningar. Lyckan fanns inte där. Jag känner mig lurad av livet. Sluta leta efter lyckan där.

Är det inte väldigt lätt för dig som har miljoner på banken att säga det?

- Jag sitter i alla fall på facit. Jag har rapporten därifrån. Gå inte dit. Det är inte bra. Det finns två olika sorters pengar. De som gör att du slipper vara rädd och orolig, och överflöd. Jag talar om överflöd. Överflöd gör ingen lyckligare.

När förstod du att pengar inte var vägen till lycka?

- När jag såg hur folk bugar inför pengar. Kände hur folk ger en makten för att man har pengar och kändisskap. Jag kan få igenom vad som helst. Då förstod jag att det inte var bra, när ingen säger emot en längre.

Har du varit sugen på att skänka bort allt - som Warren Buffet?

- Har du läst boken?

Ja.

- Jag skänker, jag ger. Det finns inte mycket kvar. Jag har gett bort så jävla mycket. Ibland kan jag stå vid dörrarna i Brunkebergstunneln i tio minuter och bara hålla upp dörren åt cyklister så det slipper gå av. De tror att jag är galen. Men det gör mig glad.

Har du många protegéer, som konstnären Andreas Englund, som du hjälper?

- Ja. Jag vurmar för människor i utanförskap. Jag är nog en sån själv. Ta de här nazisterna som står sex personer på ett torg. Jag inbillar mig att det bara handlar om utanförskap. Som tidigt inte passade in. Det gick åt helvete och plötsligt kom det en grupp och sa "var med oss". Plötsligt fick de en tillhörighet. Sverigepartister eller vad fan de är. De kunde lika gärna blivit poeter, skejtare eller konstnärer. Det handlade om att någon gav dem en plats.

För dig var det skejtboardingen.

- Och det är jag väldigt glad för. Det kunde ha varit vadsomhelst. När vi vänder människor i utanförskap ryggen skapar vi inga lösningar. När jag får sitta och prata med en självproklamerad Sverigedemokrat kan jag omvända dem på 20 minuter. Bara genom att ge dem kärlek. Det är det enda de längtar efter, vill ha. Det tar ett tag att bryta ner muren.

En sak jag tänkt på är att du rätt ofta talar om dig själv i tredjeperson.

- Det är nog för att jag försöker betrakta mig själv utifrån, inte bara sitta i mitt självrunkeri och titta på mig själv och tycka att jag är fantastisk. Jag måste ifrågasätta mig själv. Vägrar jag se mina egna brister kan jag inte bli en bättre människa.

"Svårt att vidröra hennes namn"

Har du någon kontakt med din exfru, Lena Philipsson?

- Jag tycker inte det är relevant. Jag vill att hon ska vara jävligt glad, jag är skyldig henne lycka. Hon ska få må bra.

Har hon läst boken?

- Det kan jag inte för mitt liv tänka mig. Det var väldigt svårt att vidröra hennes namn i boken. Jag ville inte det från början. Mitt liv har varit. Äh... Jag vet inte.

Blir du illa berörd nu?

- Nej. Min bok är en berättelse om en vilsen killes irrfärd genom livet. Det är en bekännelse jag gör. Vad har jag att tjäna på att jag berättar att jag svikit min bror? Jag säger förlåt. Att det är okej att säga att man gjort fel.

Du har gjort en del, ja, för jävliga saker. Du stal pengar ur din brors och ditt företag. Du var otrogen och...

- Det är det väl fler som gjort, bara att de inte berättar om det. Jag vågar påstå att nio av tio journalister som skrev om min otrohet har varit det själva. Det var ett sätt för dem att rikta lamporna åt ett annat håll.

Min fråga var: uppfattar du att människor har svårt att lita på dig?

- Absolut. Framför allt i en relation. Skulle jag träffa en kvinna i dag har hon så klart läst tidningen eller så har hon någon väninna som varnar henne för mig. Samtidigt vågar jag påstå att ingen man i Sverige fått en starkare lampa riktad mot sig när det gäller otrohet än jag, vilket gör att jag om någon kanske har störst orsak att var rädd om det jag har nästa gång.

Vill du bli kär igen?

- Vem vill inte vara kär. Det är en fantastisk kraft som ställer till det i våra huvuden och hjärtan. Det är det enda som är stort på riktigt. Det är därför vi håller på. Vi vill ju bara bli älskade. Jag har blivit bränd i relationer, fler än du vet. Då vore det rimligt för mig att döma nästa kvinna på mina dåliga erfarenheter. Men det är inte okej. Var människa äger rätten till en sund bedömning. Klart jag drömmer om att träffa någon. Ha någon att pyssla om. Någon som längtar efter mig.

Men du trivdes med ensamheten sa du?

- Jag säger det, men jag tror inte jag menar det. Jag är ju ensam. Jag tror att jag försöker försvara det på något vis. Men jag vill inte leva ensam, men nu är jag det. Då försvarar jag det så gott jag kan.