Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Höglunds vårdkritik – efter systerns död

Elisabet Höglund fick 26 juni en extraröntgen för att förvissa sig om att magvärken inte beror på att cancern har kommit tillbaka. Foto: Bosse Karlsson / https://elisabethoglund.se/
Elisabet Höglund och Bosse Karlsson har varit gifta i 22 år. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
Elisabet Höglund intervjuas av Expressens Karin Sörbring. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
"Skrivandet tar oerhört mycket tid och energi. Jag har varit deprimerad och ledsen hela den här våren och det beror helt och hållet på den här boken", säger Elisabet Höglund om nya "Skulden jag bär på". Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
I mitten av juli har Elisabet Höglund en konstutställning i Grythyttan. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
I oktober kommer Elisabet Höglunds bok om systerns svåra situation. Foto: Ekerlids
Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
1 / 9

I våras kändes det annorlunda i magen, så Elisabet Höglund bad att få göra en extra röntgenundersökning för att se att inte cancern kommer tillbaka.

Nu väntar hon på provsvaret, samtidigt som hon skriver en bok om sin systers sista svåra tid.

– Jag har skuldbelagt mig själv. Varför gjorde jag inte mer för henne? När min syster var sjuk och inte fick vård JO-anmälde jag kommunen, säger den 73-åriga journalisten, som även berättar om maken Bosse Karlssons smeknamn - "Snuttan" - på henne.

Elisabet Höglund har precis kommit hem från Nya Karolinska i Solna där hon genomgått en så kallad "positronemissionstomografi" som ska upptäcka eventuella cancertumörer eller metastaser.

– Första gången jag kördes in i det trånga utrymmet inne i röntgenkameran var det en skräckupplevelse, men jag börjar bli van. Efter min bukspottkörtelcancer 2011 gjorde jag sådana här undersökningar tre-fyra gånger om året och det var vid ett sådant tillfälle som läkarna upptäckte att jag hade sköldkörtelcancer, förklarar Elisabet medan hon dricker en kopp kaffe i sitt röda hus i Tungelsta, söder om Stockholm.

Expressens Karin Sörbring intervjuar Elisabet Höglund om hälsan, kärleken och nya boken (bild från intervjutillfället sommaren 2017). Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

Vad var det som fick dig att be om en extra röntgen den här gången?

– Jag har ju alltid ont i magen, men under vintern och våren var det något som kändes fel. Jag har jag känt mig dålig i magen, konstig och annorlunda. Det skulle ju kunna vara tarmcancer, magcancer eller magsår? Jag skrev till läkarna och bad att de för säkerhets skull skulle titta på mina tarmar och lungor.

– När man har haft cancer kan det ju sprida sig till andra organ. Nu är det bara att hoppas att jag är frisk. 19 juli ska jag få besked.

Hur tänker du när du ligger där och scannas?

– Jag fokuserar mest på att åtminstone upptäcka eventuella saker i tid, för då är prognosen bättre. Jag har precis genomgått ultraljud för att kolla upp halsen och där var jag frisk. 

"Egentligen borde alla människor kallas till något slags "besiktning" och hälsokontroll varje år", tycker Elisabet Höglund (här inför röntgen på Nya Karolinska i Solna). Foto: Bosse Karlsson

Du såg så piffig ut på sjukhusbilderna som din man Bosse Karlsson tog till din blogg?

– Som före detta cancerpatient tycker jag att det är viktigt att jag utstrålar friskhet och jag vill se snygg ut och inte se förfallen ut bar för att man är lite till åren kommen. 

"På de här stora röntgenundersökningarna har Bosse följt med, för det är lite besvärligt och gör lite ont. Det betyder jättemycket att han följer med", säger Elisabet Höglund. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

Hur är Bosse i de lägena?

– Han är en person som man kan hålla handen. Han skulle egentligen ha jobbat den dagen, men han insisterade på att han ville följa med om jag ville ha honom där. 

 

LÄS MER: Elisabet Höglunds dolda liv - affärerna med gifta män 

 

Ja, du har sagt att du har svårt att visa dig svag och be om hjälp?

– På den tiden då jag var dålig och inte kunde gå själv och kände att sjukdomen jagade mig var det skönt att ha en person vid min sida. Det är det fortfarande, men det är också ett inslag av ritual. När Bosse går till tandläkaren i stan och gör stora implantat har jag följt med honom. Det är alltid skönt att vara två och ta hand om varandra.

"Det är alltid skönt att vara två och ta hand om varandra"

Jag läste i Hänt att Bosse brukar kalla dig för "Snuttan". Berätta!

– Ja, Bosse har alltid kallat mig för "Snuttan". Alla tror att jag är på ett visst sätt och att jag inte skulle gilla att ha ett sådant smeknamn, men Bosse har inte sett mig som den renodlade yrkeskvinna som har varit bilden av mig i offentligheten. Jag tycker bara att det är trevligt när han säger så och han får gärna fortsätta med det.

Har du några smeknamn på Bosse?

– Nja, Bosse-pojken och Bosse-gubben, men inget särskilt.

"Då jag levde ensam skulle jag byta däck på bilen och allt. Nu lämnar jag ifrån mig sådant, det behöver jag inte göra längre", säger Elisabet Höglund, tidigare reporter på Aktuellt och Rapport. Foto: SVT

Elisabet fortsätter med att beskriva hur det är hemma, tillsammans med Bosse.

– Man behöver inte alltid överträffa sig själv och vara den där käcka, kaxiga och morska Elisabet. Det kan jag vara när jag behöver. Hemma behöver jag inte vara det. Det är därför Bosse känner mig på ett annat sätt än alla andra känner mig. Han brukar säga att jag är den snällaste människa som finns. 

Att våga visa svaghet har väl varit en process för dig?

– Cancern var på många gånger en vändpunkt för mig. Tidigare hade jag nog trott att jag var oövervinnerlig, men jag var faktiskt ett vanligt enkelt "käril". Även jag kan drabbas, svårt, och min kropp kan brytas ner när stora krafter är på gång. Det var en oerhörd läxa för mig. Skrämmande i och med att jag inte trodde att det någonsin skulle hända, men nyttigt att veta att det händer alla och ingen ska tro att man är en A-människa som överlever allt och aldrig blir sjuk.

"Jag har fördjupat min livskunskap och syn på mig själv. Och jag har blivit ärligare mot mig själv och mer förstående för andra människor. Men jag kan ha svårt för personer som gnäller över småsaker", säger Elisabet Höglund om livet efter cancern. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

I den där intervjun i Hänt antydde du att ser din man som ett av dina projekt?

– Det låter så kallt om man uttrycker det så, men om man tidsmässigt delar in sitt liv i olika projekt så är det klart att Bosse är ett väldigt stort sådant. Jag menar nog att jag måste ge honom och oss tid. Det är inte menat som något åtagande. Det måste finnas tid för honom också i mitt liv och jag måste ta hand om och hjälpa honom, det är inte bara han som ska ta hand om mig.

29 juni firade ni er 22-åriga bröllopsdag?

– Ja, vi har inte firat bröllopsdagen så stort sedan vi på tioårsjubileet åt på Gondolen, men den här gången bokade jag bord på Häringe slott där vi åt en fin middag.

"Bosse är fantastisk på presenter, men den här gången var det jag som kom ihåg bröllopsdagen och såg till att vi gjorde någonting trevligt", berättar Elisabet Höglund. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

De flesta relationer går både upp och ner. Det har aldrig gått så långt att du har velat skilja dig?

– Nej, egentligen inte. Det har väl hänt saker någon gång för länge sedan att en tanke - ett flyktbeteende - flugit genom hjärnan. 

Hur har du gjort för att inte agera på ett sådant flyktbeteende?

– Jag är en lugn och samlad person som inte gör några förhastade saker. Om Bosse grälar eller tjafsar så svarar jag inte, jag tar inte upp hans trådar. Och eftersom han inte får något motstånd så slutar han. Sedan börjar vi prata om något annat och så har han glömt det där. 

– Min livsfilosofi är att gräl kan göra att man skadar varandra för livet om man säger något i ett upphetsat tillstånd. 

"Man kan tala om sin åsikt, men inte hålla på att tjabbla om skitsaker. Bosse uppskattar att jag är så lugn. Är vi oense om vem som ska städa tar jag tag i dammsugaren och städar. Nästa gång dammsuger han. Det är ingenting som en relation står och faller med. Jag är inte missnöjd, jag är jättenöjd med mitt liv på det sättet", menar Elisabet Höglund. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

Din omgivning tycker att du som är gammal elitcyklist fortfarande tränar för mycket?

– Ja, men jag har sedan i mars skrivit på boken "Skulden jag bär på" och då har jag varit tvungen att dra ner på träningen, annars blir jag för trött. Skrivandet tar oerhört mycket tid och energi. Jag har varit deprimerad och ledsen hela den här våren och det beror helt och hållet på den här boken. Jag skriver om så hemska och tråkiga saker. Jag blir så ledsen när jag gräver ner mig i min systers helvete. Det har tagit hårt på mig, inte bara att skriva utan också att gå igenom journaler och få veta saker som jag inte känt till sedan tidigare.

"Jag har varit deprimerad och ledsen hela den här våren och det beror helt och hållet på den här boken".

Om din systers tillstånd?

– Ja. Jag visste att hon levde i misär, men inte att hon inte hade ätit och druckit på fjorton dagar när hon hittades döende i sin bostad.

 

LÄS MER: Elisabet Höglund om hur mamman slog henne som barn 

 

Din syster gick bort för 1,5 år sedan. Det är inte lätt att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa. Hur har du förhållit dig till henne genom åren?

– Vi har levt två parallella liv, hon har bott i södra Sverige och jag här. Vi har inte alltid träffats varje år. Hon gjorde sig alltmer oanträffbar, drog ur telefonjacket, svarade inte, hörde inte av sig, släppte inte ens in hemtjänsten. Hon kunde inte gå, inte röra sig.

I oktober kommer Elisabet Höglunds bok "Skulden jag bär på" om systern, skuldkänslorna och samhällets ansvar för personer med psykisk ohälsa. Foto: Ekerlids

Varför är det viktigt för dig att berätta din systers historia?

– Jag har skuldbelagt mig själv. Varför gjorde jag inte mer för henne? Jag har gjort mycket. När hon var sjuk gången dessförinnan - 2013 - hjälpte jag henne jättemycket och JO-anmälde kommunen, anmälde kommunen till Inspektionen för vård och omsorg och krävde tekniska installationer i hennes hem så att hon skulle kunna leva ett värdigt liv, men kommunen sket fullständigt i det. 

– I två år var hon på ett äldreboende, men sedan vägrade hon att vara kvar där. Hon ville till varje pris hem. Då trodde jag att kommunen hade ordnat hjälp, fixat en hiss till övervåningen och lagat hennes badrum, men så var det inte. Vi hade väldigt lite kontakt de två sista åren i hennes liv, vi skrev något brev och hördes ibland per telefon men hon svarade aldrig när jag ringde. Då visste jag aldrig om hon låg sjuk eller död.

Vad menar du att du kunde ha gjort ha gjort annorlunda?

– Jag har så dåligt samvete för henne och jag anklagar mig själv för att jag inte gjorde mer för henne. Jag har ju mitt liv, jag hade cancer och har själv varit sjuk, men när jag tittar på det i backspegeln tycker jag ändå att jag kunde ha gjort mer.

"Jag har så dåligt samvete för henne och jag anklagar mig själv för att jag inte gjorde mer för henne", säger Elisabet Höglund om storasystern som dog för 1,5 år sedan. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

Sjukvården sägs heller inte alltid vara rustad att fånga upp svårt psykiskt sjuka?

– Min systers öde är ett brutalt avslöjande om att vår välfärdsstat inte fungerar på lika villkor. Enligt hälso- och sjukvårdslagen har alla rätt till omsorg och vård, även personer som säger att de inte vill. Det fråntar ändå inte kommunen ett ansvar för min syster, då får de väl bryta sig in hos henne.

"Min systers öde är ett brutalt avslöjande om att vår välfärdsstat inte fungerar på lika villkor"

Hon var din storasyster och ändå var det du som tog stort ansvar. Har det alltid varit så?

– Ja, jag var lillasyster men blev tidigt storasyster till henne. När hon i 15-16-årsåldern blev sjuk fick jag ta hand om henne. Hon såg upp till mig och tyckte att jag hade lyckats bra. Men hon hade inte komplex, hon var bara glad över mina framgångar. 

Får du någon semester i sommar?

– Det blir det nog inte. Det är manusstopp 1 augusti och i mitten på juli har jag en konstutställning i Grythyttan. Jag har ju skrivit fem böcker tidigare och vet hur mycket efterarbete det kan vara att läsa korrektur och bolla med redaktören. 

Expressen har varit i kontakt med dottern till Elisabet Höglunds syster. Hon har givit klartecken till att Elisabet berättar om hennes mamma. 

I mitten av juli ställer konstnären Elisabet Höglund ut sina verk i Grythyttan. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

LÄS MER: Elisabet Höglund blev sjuk efter kärlekssveket 

Fakta/Elisabet Höglund

NAMN: Elisabet Höglund.

ÅLDER: 73.

YRKE: Journalist, konstnär, författare och bloggare

BOR: Rött hus i Tungelsta, söder om Stockholm.

SOMMARSTÄLLE: Lägenhet i byn Sabinillas på spanska solkusten, sommarhus i Bergslagen.

FAMILJ: Maken Bosse Karlsson, 70, arbetande pensionär och husbyggare, katten Sigrid, 9.

INKOMST: 413 000 kronor (2015).

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Göteborg som lillasyster till en 1,5 år äldre syster. Familjen vräktes från lägenheten och bodde därefter i en villa i Sävedalen utanför Göteborg

MAMMA VAR: Karin Höglund, hemmafru (dog 1999, 87 år gammal).

PAPPA VAR: Posttjänstemannen Ernst Freddy Höglund (dog 1991, 89 år gammal).

UTBILDNING: Studentexamen, halvklassisk gren vid Göteborgs högre samskola. Sju stora A:n i betyget (Sveriges bästa student, 1966). Filosofie kandidatexamen vid Göteborgs universitet (historia, litteraturvetenskap, kulturgeografi).

KARRIÄR: Västgöta-Demokraten i Borås (1970), biträdande pressombudsman LO, arbetsmarknadsreporter på Veckans Affärer (1981-83), arbetsmarknadsreporter på Aktuellt, ekonomisk och politisk reporter på Rapport (1987), Washingtonkorrespondent 1990, Europakorrespondent Bryssel (1996-2000), "Uppdrag granskning", "Reportrarna", "Studio 24". Mellanösternkorrespondent (2008). Krönikör i Expressen och senare i Aftonbladet. Tävlade i "Let´s dance" (2009). Programledare TV4:s "Förkväll" (2009-2010). Utsedd till "Sveriges bästa arbetsmarknadsreporter" (1985), fått Rapport-redaktionens jubileumspris (1990), Föreningen Skogs- och Lantbruksjournalisters stora pris (2001), belönats med "Guldkrattan" (2009) och röstats fram till "Årets mappie" (2009). Fem böcker ("Storkonflikten i den politiska debatten", 1981, "Kvinnans lilla deklarationshandbok", 1986, "Kvinnan, familjen & lagen", 1990, "En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar", 2010, "Nattens änglar”, 2012). Vinnare av "På spåret" 2015 och 2016.

AKTUELL: Med boken "Skulden jag bär på" (Ekerlids förlag) som släpps 2 oktober. Bloggar på elisabethoglund.se. Ställer i mitten på juli ut sin konst i Grythyttan. 

 

Elisabet Höglunds val

Fotboll – Ishockey (Inget av det)

Thailand – X Fjällen

X Vin – X Vatten

Soffa – X Löpband

Köttbullar – X Fiskgratäng

Flyg – X Tåg

Trump - X Obama

X Kungen – Drottningen

X Seriemaraton - Filmkväll 

Ostbågar - X Ostbricka 

X Hudvårdsrutin - Tvål 

Retro - X Trendigt

X Deckare - Biografi