Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hitler eldade upp hans böcker

Thomas Mann med sin hustru. Foto: Riethausen Albert
För Thomas Mann innebar Italien en möjlighet att förverkliga sina homosexuella drömmar.
För en blivande svensk dansbandsmusiker blott en plåga.
Rena döden i Venedig, liksom.

FAKTA

Paul Thomas Mann
Levnadsår: 1875-1955.
Familj: Gift med intellektuella och sekulariserade judinnan Katia Pringsheim. Sex barn som alla kom att syssla med litteratur eller konst.
Bodde: Född i Lübeck. I exil i Schweiz 1933-39. Lärare vid universitetet i Princeton i USA 1939-52. Död och begravd i Schweiz.
Personlighet: Intellektuell, bisexuell, som ung konservativ, med åren allt mer liberal.
Skrev helst om: Psyket hos artister och författaren. Analys och kritik av den europeiska själen. Människor som fjättrade i sina renhetsideal förnekar livet.
Övrig romaner i urval: Buddenbrooks (1901), Tristan (1903), Hans kungliga höghet (1909), Bergtagen (1924).

Hitler var så förbannad på Thomas Mann att han eldade upp hans böcker.
Och då visste han inte ens om att författaren var bisexuell - något som på sikt kunde ha gett en biljett till Auschwitz.
Men täckmanteln var å andra sidan nästan vattentät:
Fru och sex (!) barn innebar att Thomas Mann hela sitt liv lyckades hålla sin sexuella hemvist hemlig.
Som son till en matematikprofessor, kejsarvän och ingift i en av Tysklands mest intellektuella familjer, gick han säker för det mesta. Nobelpriset var bara några år bort.
Okej, visserligen anklagade vissa kritiker Döden i Venedig, skriven 1912, för att förespråka pedofili. Men samtiden läste den främst som en metafor över hur den tyska själen var fjättrad i plikter och asketism.

Det skulle dröja ända till 1975, då Thomas Manns hemliga dagböcker öppnades, som världens förstod att huvudpersonen i Döden i Venedig var skissad efter hans eget psyke - och efter en självupplevd händelse.
Där avslöjades också att Thomas Mann varit djupt förälskad i den unge violinisten och målaren Paul Ehrenberg. ”Mitt hjärtas största upplevelse.”
En totalt motsatt effekt hade Venedig på den svenske skådespelaren Björn Andrésen.
1970 hade han haft en liten roll i Roy Anderssons film ”En kärlekshistoria”. Ett år senare fick han rollen som den tolvårige i italienaren Luchino Viscontis filmatisering av Thomas Manns mästerverk.

Nu var tiderna
annorlunda. Merparten av filmteamet var själva öppet homosexuella och den 16-årige, bildsköne svensken släpades runt på gaybarer. I en scen tvingades han bland annat kyssa en jämnårig pojke.
”Det var fruktansvärt” har Björn Andrésen efteråt berättat.
”Jag kände mig som en köttbit bland vargar. Själv hade jag inga homosexuella böjelser alls. ”
Björn Andrésens karriär är för övrigt aningen märkligt, eftersom den började på topp och sedan stadigt arbetade sig neråt.
Förutom turnerande keyboardist i dansbandet Sven-Erics hankade han sig efter ”Döden i Venedig” fram på diverse småjobb inom filmen:
Den hämnande ängeln i Hans Alfredsons ”Den enfaldige mördaren”, namnlösa roller i ”Morrhår och ärtor”, ”Smugglarkungen” och ”Gräsänklingar, polis i ”Rederiet” och nu senast som bifiguren Nilsson” i ”Lasermannen”.
Då gick det betydligt bättre för Thomas Mann.
1933 hade han turen att semestra i Schweiz, när hans fiende Hitler tog makten. Sonen Klaus rådde pappa att stanna kvar utomlands och när universitetet i Princeton, USA, lockade med en lärartjänst 1939 lämnade han Europa.
Där blev han kollega och vän med en annan genial tysk - Albert Einsten.
De fikarasterna skulle man vilja ha varit med på, inte sant?

DÖDEN I VENEDIG, 1911
Den tyske författaren Gustav von Aschenbach far i slutet av sin levnadsbana till Venedig. Där blir han i tysthet förälskad i en vacker fjortonårig polsk pojke, Tadzio.

Kuriosa
Thomas Mann bodde själv på Grand Hotel des Bains i Venedig 1911 och blev förtrollad av en 11-årig polsk pojke, Wladylslaw Moes.
Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!