Henrik Schyffert gjorde succé tillsammans med Killinggänget. Framgångarna med radio- och tv-program som ”Hassan”, ”Knesset”, ”Nilecity” och ”Percy tårar” staplades på varandra.
Men i slutet av 1990-talet slutade telefonen att ringa, berättar han i ”Hundåren” med Tomas Andersson Wij. De andra medlemmarna i humorgruppen gick vidare med skådespelarroller på andra håll.
Schyffert hade fått sitt första barn och köpt hus i Bromma.
– Då under ett års tid kom det ingenting. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade liksom inga pengar kvar. Och var tvungen att sälja bilen och fick skjuta upp avbetalningar på huslånet, säger han i ”Hundåren”.
”Enorma bröstsmärtor”
Vändningen kom till slut när han och resten av Killinggänget fick ett manusförskott. De skulle skriva det som senare kom att bli långfilmen ”Fyra nyanser av brunt”.
Henrik Schyffert och hans dåvarande hustru Bea Uusma bestämde sig för att åka till New York ett år. Han skulle skriva och hon plugga.
Men den tuffa tiden hade satt spår. Kort innan resan rasade allt.
– Jag bara kollapsade i hallen och kunde inte röra armar och ben. Jag åkte ambulans in till akuten på Sankt Görans med enorma bröstsmärtor, säger han.
Han undersöktes och röntgades, men läkarna hittade inget fysiskt fel.
– Då sa läkaren att ”du har haft en panikångestattack på jordbävningsnivå”. Jag minns precis när rustningen ramlade av. Det var när jag låg där i hallen. Då kom alla års undertryck och bortknuffning. Det kom som en smäll.
Gick i terapi
Lösningen blev att gå i terapi. Där kunde han koppla sin känsla av utanförskap som vuxen till upplevelser i barndomen.
– Det var väldigt tydligt när jag var liten att jag inte lyckades komma med i de här grupperna. Jag var inte med i pluggruppen, inte i sportgruppen, säger han i ”Hundåren”.
