Sydkoreanska Netflix-serien ”Squid game” har dundrat in på strömningssajten och tagit publiken med storm världen över. Serien är i just denna stund på god väg att bli den mest sedda Netflix-serien någonsin - engelskspråkiga serier inkluderade.
Nu finns en ”behind the scenes”-video på Netflix där seriens medarbetare avslöjar hemliga detaljer om de blodiga spelen om liv och död.
Om du inte vill veta vilka ska du sluta läsa nu.
Begynnelsen och inspelningen
Regissören Hwang Dong-hyuk som även skrivit serien berättar hur den ruggiga historien blev till.
– Vi tänkte att en serie om överlevnadslekar med koreanska karaktärer skulle vara kul, säger han.
Art directorn Chae Kyoung-Sun berättar hur de byggde upp en hel värld – helt från grunden – för att ge en så realistisk känsla som möjligt.
– Vi skapade platserna och kulisser för att tittarna skulle klura på de gömda fällorna i Squid game tillsammans med oss.
Skådespelaren Lee Jung-jae som gör huvudrollen som Seong Gi-hun (spelare 456) beskriver inspelningsplatsen på den första dagen som ”drömsk”.
Wi Ha-jun som spelar Jun-ho säger:
– När jag läste manuset hade jag föreställt mig något helt annat, inspelningsplatsen var helt annorlunda från vad jag tänkt.
Första leken: Red light, green light
Seriens första dödslek: ”Red light, green light” finns en jättedocka som vakar över ”lekplatsen” med vuxna spelare.
– Första spelet brukade man leka på bakgator under 1970-talet. Vi tog inspiration från illustrationer av Cheolsoo och Younghee i böcker från den tiden när vi skapade roboten, säger Art director Chae.
Regissören igen:
– ”Red Light Green Light” är en lek som kan spelas av många människor samtidigt. Det är också en av de lättaste lekarna. Så därför tänkte vi att det skulle passa med en chockerande tvist, därför är leken först ut.
Många tittare har just undrat om den onda gigantiska dockan existerar på riktigt – det gör den. I dag står hon utanför ett museum i provinsen Chungcheongbuk, Sydkorea.
Andra leken: Honeycomb
Spelarna får en utplattad honungskaka med en stansad figur i. Utan att ha sönder kakan ska de separera figuren från resten av kakan.
Jung Ho-yeon, som spelar en av huvudrollerna Sae-byeok i spelet berättar att kakorna bakades på plats av en bagare specialiserad på honungskakorna.
– Det var ett av de mest minnesvärda ögonblicken. ”Honeycomb”-bagaren som konstant bakade kakor i bakgrunden, säger hon och berättar att hela studion doftade sött av kakor hela den dagen.
Tredje leken: Tug–of–war
Här är spelarna handfängslade fast i varandra i en dragkamp högt upp i luften. Förlorarna faller mot döden.
Regissören berättar att tanken med det här spelet var att ”försöka simulera atmosfären av en riktig lekplats”.
Lee Jung-Jae igen (spelare 456):
– I den scenen spelade vi överlevnadsspelet på en barnslig lekplats. Bara det är konceptuell konst, säger han.
Fjärde leken: The game of marbles
Spelet med kulorna sägs vara den lek som engagerat tittarna mest – även seriens skapare.
Här har kulisser byggts upp för att likna en helt vanlig koreansk stad. Men spelet om flest kulor är på blodigt allvar trots den trygga känslan av småstadsidyll. Den som vinner spelet går vidare – den som inte gör det ”elimineras”.
– Lekplatsen kändes så verklig, så som det såg ut förut, det var som att stå framför riktiga hus och det skapade en konstig känsla av nostalgi och spänning, säger Park Hae-soo som spelar Sang-woo.
Art director Chae berättar mer om kulisserna:
– Vi ansträngde oss väldigt mycket. Det tog så lång tid. Vårt största bekymmer var hur solen skulle gå upp. Det är på liv och död, fejk och på riktigt och storyn här är att bli spelad, säger han.
Femte leken: The glass bridge game
Den här leken är skapad för att ge känslan av ren skräck. Spelet som går ut på att hålla sig kvar på en krackelerad glasbro handlar bara om ren tur där det är slumpen som avgör.
– Att filma glasstenarna var skrämmande. Kulissen var uppbyggd en meter upp i luften och det var riktigt glas som vi sprang runt på, säger Jung Ho-yeon som spelar Sae-byeok.
Regissören Hwang Dong-Hyuk inflikar:
– Bara 1,5 meter upp i luften kan vara skrämmande. Det var glaset som gjorde skådespelarna nervösa. Jag tror vi lyckades uttrycka en känsla av skräck. Det kändes verkligen som att hoppa från en hög bro. Spelet under inspelningen var på riktigt och det tror jag ger en väldigt realistisk känsla, säger han.
Sjätte leken: Dödsfajten
Sista spelet är en ren dödsfajt mellan de sista spelarna kvar.
Art director Chae berättar:
– Första och sista spelet utspelar sig på samma plats. Vi ville att hela storyn i slutändan skulle fråga sig vem som kommer att bli sist kvar. Det här handlade om en personlig strid och inte om mekanism.
Huvudrollen i serien Lee Jung-Jae (spelare 456) berättar av slutscenen:
– Som barn var vi snälla. Vi var alltid oskyldiga, snälla och osjälviska. Allt det där påminde de oss om och tvingade oss att leka de här vidriga lekarna, säger han.
Annat du kanske inte visste
Regissören Hwang Dong-hyuk som även skrivit serien kom på idén redan 2008, skriver The tub.
Det tog honom ett halvår att skriva de två första avsnitten. Sedan kom det att dröja tio år innan han fick napp med sin idé eftersom serien ansågs vara för ”främmande och våldsam” har han tidigare sagt i en intervju med Radio Times.
Till en början skulle serien heta ”Round six”, vilket senare ändrades till ”Squid Game: Play to Die” som slutligen landade kort och gott i ”Squid game”.
”Squid games” spelades in mellan juni och november 2020, alltså tog det fem till sex månader att spela in allt som allt, enligt The tub.
Produktionskostnaden för serien är 16,8 miljoner dollar vilket motsvarar över 147 miljoner svenska kronor.
