Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Helt ofattbart – Gyllene Tider visar hur man avslutar på topp

Gyllene Tider har tidigare under sommaren ställt in konserter
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES
1 / 9

Helt ofattbart, sammanfattar Gessle det hela i slutet. 

Jag förstår vad han menar.

En fyrtio år ung svensk pop-institution tar nämligen farväl av huvudstaden på ett förbluffande vitalt sätt.  

Kontrasten är närmast komisk. 

På turnépremiären i Halmstad var det piskande regn i sidled och halv storm. Tre veckor senare ligger värmen som en tropisk filt över huvudstaden. Det är ”Jag går och grillar”-förkläde i merchståndet, knappt några långbyxor i publiken och en brännande sol som hinner gå ner bakom Stadions ena långsida lagom till start.

Samtidigt är det mesta sig likt uppe på scen. Låtlistan är något slimmad där nya låtar fått stryka på foten. ”GT 40” på skärmarna påminner om att hur många år som gått sedan de fem i bandet började spela med varandra. Konserten drar också i gång i sportbils-fart med ”Skicka ett vykort, älskling” och förutom en dipp mitt i får vi knappt två timmars avsked utan alltför många pauser.  

 ”Vi är väldigt bra på publikkontakt, hantverket och våra låtar” sa Anders Herrlin till TT i veckan. Där har basisten inte fel.

För det blir lätt mest en massa prat om sångaren, frontmannen och den huvudsakliga låtskrivaren när man fokuserar på Gyllene Tider. 

Men kvintetten är verkligen ett band. 

Ett musikaliskt kollektiv där det går att stoppa in allt från nonsenstexter, fusk-reggae och ständiga blinkningar till popens guldålder på sextio och sjuttiotalet och det ändå alltid kommer ut halländsk powerpop på andra sidan. 

Neil Young sa en gång att han kan spela med hur många musiker som helst men det kan bara låta Neil Young & Crazy Horse när han spelar med just Crazy Horse. Lite samma är det med Gessle och Halmstads The Heartbreakers. Gruppen skulle inte vara samma sak utan Micke Syd bakom trummorna, utan Göran Fritzons farfisa i ”(Hon vill ha) Puls”, utan den trygga ryggrad som är Herrlins basspel. Och Mats ”MP” Persson har alltid varit en gravt underskattad gitarrist. Solot i ”Flickorna på TV2” är bara ett exempel. Tillsammans är det bara de fem som kan låta som Gyllene Tider.

Och dessutom minst lika kraftfullt och övertygande fyrtio år in som när de slog igenom som flickfavoriter för en mansålder sedan.

Efter premiären skrev jag att det räcker nu, men inte för att popbandet inte håller. Och självklart inte för att intresse saknas. Mer att de själva sagt att de vill sluta på topp. 

Efter en magisk sensommarkväll med ett av landets största popband genom tiderna som övertygar finns ingen anledning att tycka annorlunda. 

Konsert:

Gyllene Tider

Stockholm Stadion, Stockholm

 

Publik: 25 512.

 

Vem: Popband med rötterna i Halmstad som består av Per Gessle (sång, gitarr), Mats ”MP” Persson (gitarr), Anders Herrlin (bas), Micke ”Syd” Andersson (trummor) och Göran Fritzon (Farfisa, keyboard).  Var landets största popband i början av 80-talet. Har sedan 90-talet återvänt för flera succéartade återföreningar. Släppte förra månaden sedan plattan ”Samma skrot och korn”.

Vad: Ute på en avskedsturné som kommer att sätta stopp på hemmaplan i Halmstad 10/8. Övriga speldatum är Karlstad 31/7, Eskilstuna 2/8, Ullevi Göteborg 3/8, Kalmar 5/8, Ronneby 6/8.

Låt för låt Gyllene Tider

Skicka ett vykort, älskling 

Shocking Blue-covern drar i väg det hela med fart.

Juni, juli, augusti

Publiken visar tidigt att de är med på noterna. Bra ljud på Stadion.

Det hjärta som brinner

Per hälsar välkommen, sedan ”Moderna tider”-nummer som går lite på rutin.

(Hon vill ha) Puls

Bra häng uppe på scen. Fritzons farfisa-ljud är låtens hemliga vapen.

Flickorna på TV2

Innerplan dansar. Allsång, förstås.

Vandra i ett sommarregn

Underskattad och fiolsmyckad pärla som låter lika bra som på premiären i Halmstad. 

(Dansar inte lika bra som) Sjömän

Tidigt Gyllene-kort som alltid varit mer snabb än bra.

Det kändes inte som maj

Första nya låten för kvällen är en rökare som inte helt lämnar startblocken.

Flickan i en Cole Porter-sång

En av Gessles finaste låtar alla kategorier får kärlek från Stadion-publiken.

Tuffa tider (för en drömmare)

Bagatell med ukulele, melodika och ”na na na na na”-allsång.

Låt denna trumslagarpojke sjunga!

Fem i tre-buskis med Micke Syd i silverkavaj. Inte sämre än senast, alltid något.

Kung av sand

”Svårt att toppa med inte omöjligt” inleder Per. Jodå. Mäktig version av powerballaden.

En sten vid en sjö i en skog

Tom Petty-rock så självrullande att det låter som den rullat ur ett träsk i Gainesville.

Ljudet av ett annat hjärta

Powerpop som bara GT har kunnat göra i Sverige.

Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly

Harplinge-boogie från sjuttiotalet där MP går loss på gitarren.

(Kom så ska vi) Leva livet 

Nu är nostalgifesten i full sving. Publiken går förstås igång...

Tylö Sun

… men inte lika mycket som nu. Bilåkar-rock som tar ett buggande Stadion ner till bästkusten.

Billy

Första extranumret tar Gyllene tillbaka till debut-EPn. Tåg-romantik men inget som får igång Stadion.

Det är över nu

Folkfest men låter i början överstyrd. Tar sig rejält i slutet. 

Går och fiskar

Av publikens reaktion att döma har vi här kvällens största hit. GT levererar den även så.

När vi två blir en

Sexton veckor som listetta i Sverige sätter sina spår. Allsången visar det tydligt.

Sommartider

”Sista chansen, sista dansen!” ylar Gessle. En speciell kväll när den här inte känns uttjatad.

När alla vännerna gått hem

Lysande mobiler vajar farväl till en ballad som vinner mycket på Pers munspel.