Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Helena Bergströms kvinnokamp med Mia Skäringer: ”Fått nog”

Helena Bergström Helena Bergström berättar för Expressen om Mia Skäringers stöd efter vännernas död. Foto: Helena Rasmussen
Mia Skäringers föreställning ”Avig Mara – No more fucks to give” har blivit en jättesuccé. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Tommy Berggren är en av flera som kritiseras i Mia Skäringers föreställning. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL
Helena Bergström. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Helena Bergströms och Mia Skäringer Lázárs storsäljande “Avig Maria - No more fucks to give” hyllas som en feministisk folkrörelse. 

Nu berättar Helena Bergström om hur samarbetet hjälpte henne efter de tunga månaderna då vännerna Rikard Wolff och Benny Fredriksson dog, men också varför Mikael Persbrandt och Tommy Berggrens kvinnosyn hånas i föreställningen.
Bergström erbjöd Mikael Persbrandt att vara med i showen. 

– Vi hade velat ha med Persbrandt för att han skulle kunna säga: “Ok killar, nu tar vi tag i det här! Nu fejsar jag det här", säger Helena Bergström.

När Helena Bergström läste Mia Skäringer Lazars manus till föreställningen ”Avig Maria - No More fucks to give" första gången slogs hon av att det var som en flod av meningar. Mycket var skrivet utan punkter och stora bokstäver. Som om det inte fanns tid att kolla stavningen och att orden bara måste komma ut.

– Jag blev galet berörd, kände igen mig och skrattade högt när jag läste, säger Helena Bergström.

Det var i början av september i år och Helena Bergström hade bara några timmar tidigare fått ett sms från Mia Skäringer Lazar där komikern och skådespelerskan frågade om hon kunde ta över regin av föreställningen. Edward af Sillen hade varit tvungen att lämna regiuppdraget på grund av familjeskäl och nu stod produktionen utan regissör. Repetitionerna skulle börja tre veckor senare, men Helena Bergström tvekade aldrig, trots att hon själv snart skulle ha premiär på ”Ett dockhem 2” på Stockholms Stadsteater. 

"Jag behöver dig", stod det i textmeddelandet. 

De sms:ar regelbundet med varandra numera, ofta om sådant som skulle kunna vara ämnen i  föreställningen. 

Just i dag, när vi sitter i produktionsbolaget Sweetwaters kontor i centrala Stockholm, handlar korrespondensen om att ledarsidorna börjat använder Mia Skäringer Lázárs “tänk om kvinnor betedde sig som män”-resonemang. Men deras samtal kan också handla om frustration över att Leif GW Persson och Tilde de Paula Eby lever under olika förväntningar när det gäller hur de ska se ut i TV4. 

LÄS MER: Allt om Helena Bergström 

Helena Bergström med vännen Rikard Wolff. Bergström berättar hur hon vakade vid honom på sjukhuset nästan varje dag på slutet. Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ / IBLAB

"Vakade på sjukhuset varje dag"

Samarbetet med Mia Skäringer Lázár var precis vad Helena Bergström behövde efter en höst och vår som en av Sveriges populäraste skådespelerskor beskriver som tung och fylld av sorg. 

Den mörka tiden inleddes med att Helena Bergströms närmaste vän Rikard Wolff gick bort, bara 59 år gammal, efter en längre tids sjukdom. 

– Jag vakade på sjukhuset nästan varje dag, in i det sista, säger hon. 

Bergström, som varit en av de drivande i uppropet #tystnadtagning, de svenska skådespelarnas vidaregång på Metoo-rörelsen, tvingades sedan uppleva hur hennes nära vän och chef på Stockholms Stadsteater, Benny Fredriksson, anklagades för sextrakasserier och "terrorvälde". 

Helena Bergström. Foto: Helena Rasmussen

Knappt fyra månader efter uppgifterna i Aftonbladet tog sedan Fredriksson sitt liv. 

–  Han var så djupt engagerad i #tystnadtagning när det briserade så för mig var den historien så fasansfull och fel, säger Helena Bergström. Jag var svag så in i helskotta efter den tunga hösten och blev totalt skakad av det här. Det var så läskigt. Det var som att få en käftsmäll tillbaka och det var surrealistisk på något sätt. Det var som om människor runtomkring förvandlades till en mobb. Det var så fruktansvärt svårt att stå upp offentligt. Det fanns inget intresse att spegla en nyanserad bild av Benny. Man fick väga vartenda ord eftersom det var en sådan uppiskad stämning runtomkring. Sa man något kunde det snabbt tolkas åt fel håll och då fanns det risk att allt skulle förvärras för Benny.  Åh, det var så hemskt! Jag satt i direktsänd radio och då nämndes Benny i samma svep som Harvey Weinstein och jag ville bara skrika ut: ”Det finns en annan sida! Det är vi många som vet". Men samtidigt så kunde man ju inte heller avfärda de som hade andra uppfattningar än en själv", säger Helena Bergström. 

Jag vakade på sjukhuset nästan varje dag, in i det sista
Helena Bergström. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Bergström tystnar innan hon fortsätter. 

– Det var fruktansvärt när hela den kraften, som man uppfattade som godhet, vändes till något annat, vändes mot dig, säger hon. 

– Sedan när någon tar livet av sig kan man aldrig peka på något enskilt som utlöst det. Och det vet jag extra väl för jag har haft självmord i min närhet tidigare. Men det var starten med drevet och hela klimatet runtomkring som gjorde att Stadshuset, styrelsen, antagligen inte vågade stå upp för honom. Det fanns en utredning som drogs ut på i oändlighet och Benny stod där helt ensam. Det som gjorde det extra jobbigt var att det var så komplicerat att försvara honom offentligt innan utredningen var klar.  Och utredningen visade ju sedan att han hade ett hårt ledarskap ibland, men det var allt. Till slut kände jag: “Det här är så nattsvart allting att jag inte vet var jag ska”. 

Sture Carlsson, vd på Kulturhuset Stadsteatern, känner inte igen sig i bilden. 

–Jag försökte stödja honom på alla sätt jag kunde, säger Carlsson. 

LÄS MER: Utredningen visar - inga anklagelser om sextrakasserier 

”Han var så djupt engagerad i #tystnadtagning när det briserade så för mig var den historien så fasansfull och fel”, säger Helena Bergström om Benny Fredriksson, som tog sitt liv i mars 2018. Foto: DN / TT NYHETSBYRÅN

"Vi kan inte vara här, vi kvävs"

Helena Bergström, 54, tog en "time out" när allt var nattsvart. 

Under ledigheten analyserade en av Sveriges mest prisade och hyllade skådespelare alla teaterroller hon spelat.  

– Jag gick igenom allt, från när jag på Dramaten i pjäsen "Hurley burley" spelade en 15 -årig flicka som användes som vandrande knulldocka till att jag fick de största rollerna som Blanche i "Linje lusta", Medea och Nora (i "Ett dockhem"). Jag insåg att varenda roll jag spelat alltid har förhållit sig till en man på ett eller annat sätt. Det var en enda roll jag spelat då jag fick vara människa och tänka “Varför ser livet ut så här”, då jag fick filosofera om vad livet handlar om, och det var Hamlet. Först då fick jag vara en hel människa. 

Vi fick speeddejta och kom till kärnan direkt

Arbetet med "Avig Maria - No more fucks to give", men också maken Colin Nutleys kommande familjedrama ”Bröllop, begravning och dop” och dagarna med sin förebild Marie Göranzon i “Ett dockhem 2”, hjälpte henne att hitta tillbaka till glädjen. 

– Plötsligt hörde jag mig själv skratta. Jag tänkte: “Va, är det jag som skrattar igen?” Livet öppnade upp sig igen. Jag hade ju dessutom tidigare sagt något slags inre farväl till teaterskådespeleriet, men nu väcktes det till liv på nytt, säger hon. 

Repetitionerna, oftast på hotellrum i Mia Skäringer Lázárs hemstad Göteborg, beskriver Helena Bergström som "ett slags mentalt reningsbad" 

– Vi fick speeddejta och kom till kärnan direkt, säger hon.

– En gång blev det för mycket, vi var tvungna att lämna ett rum för att det luktade för mycket manlig konferens. Vi sa: “Vi kan inte vara här, vi kvävs!” , säger hon och skrattar. 

Helena Bergström. Foto: SARA STRANDLUND

Slutsålda föreställningar

När de väl blev dags för premiär var hon chockad över att så få av riksmediernas recensenter var på plats. 

– Men när Håkan Hellström säljer slut gör man en extra bilaga om det, säger hon.

Föreställningarna har varit slutsålda sedan premiären. Biljetterna till Globen i Stockholm och Scandinavium i Göteborg försvann på åtta minuter. 

När recensenterna kommit till föreställningen har det varit lovord. Många har lyft hur hårt de hånar upphöjda manliga skådespelare som Mikael Persbrandt och Tommy Berggren eller regissörer som Lars Norén. I en del av föreställningen läser Skäringer Lázár upp partier från Mikael Persbrandts självbiografi "Så som jag minns det".

– Jag är inte en sådan som gillar att gå på, att som REA bara gå på, det intresserar mig inte, men Mia läser upp vad folk har sagt. Mia läser dem som har hyllats, säger Helena Bergström. 

LÄS MER: Maria Brander: "Hon är en folkrörelse" 

Mikael Persbrandt hånas friskt i föreställningen. Foto: JOHN RASIMUS, PACIFICCOASTNEWS/STELLA PICTURES

Sågningarna av Mikael Persbrandt och Tommy Berggren

På scen ställer Mia Skäringer Lázár frågan vad som hade hänt om hon, en kvinna, sagt och gjort samma saker som männen. Hade hon varit älskad av svenska folket om hon tagit droger, försvarat sexköp och varit en frånvarande förälder? Mia Skäringer Lázár läser bland annat upp en passage ur "Så som jag minns det" där Mikael Persbrandt och en av hans vänner "runkar över youporn och snortar". Skäringer Lázár vänder på perspektivet och undrar hur det hade bemötts om hon och Helena Bergström "pullade över hennes manus över en flaska rött". 

– Det där har ju Micke skrivit, säger Helena Bergström. Och när man vänder på perspektiven som Mia gör i föreställningen blir det väldigt tydligt att det är olika förutsättningar för män och kvinnor. Hur skulle folk reagera om vi gjorde samma sak? Hade en kvinna fått läsa "Nyårsklockan" på SVT då? 

Tommy Berggren har sagt “Jag känner många horor som jag har mer respekt för än kärringar som sysslar med politik”

Ett uttalande från Tommy Berggren beskrivs dessutom som hela kostcirkeln av kvinnoförakt. 

– Tommy Berggren har sagt “Jag känner många horor som jag har mer respekt för än kärringar som sysslar med politik”. Det har han sagt tydligt. Om man dissekerar det är det hela kostcirkeln av kvinnoförakt. Det är också så Mia resonerar på scen. Varken jag eller Mia har något intresse av att gå på enskilda individer, men de får stå för det. Hon läser ju bara deras egna ord. 

Vad tycker du om att SVT gett Mikael Persbrandt uppdraget att läsa "Nyårsklockan"?

– Jag fick veta det precis, jag är i lite i halvchock för det är ju inte att ta temperaturen på vad som händer där ute just nu. Min morfar (skådespelaren Olof Widgren) läste "Nyårsklockan" på radio på 40- och 50-talet så jag kan den här dikten väldigt väl och det är ju faktiskt så att man säger "ring in det nya, ring ut det gamla", men vad man nu säger med det här valet är "ring in det gamla  och ring ut det nya". För tar man tempen där ute så hade Marie Göranzon varit ett fruktansvärt bra val i år. 

Helena Bergström tror att människor reagerar på partierna om Persbrandt i föreställningarna eftersom inställningen till skådespelaren länge varit alldeles för hovsam. 

– Alla blir begeistrade, säger hon. Men varför ska vi bara bekräfta Micke Persbrandt. Visst, du är fantastisk. Men "face it": Du skrev det här. Och det är vad Mia läser upp.

Även Ingmar Bergmans kvinnosyn skärskådas. 

– Visst, vi ska hylla honom för hans arbete, men vi hyllar honom på alla plan. Det finns en sådan förblindad vördnad för de här manliga genierna och det är så jävla tröttsamt. Och vi har fått nog nu. Det visar de här fulla arenorna runtom i Sverige, och den otroliga stämningen som Mia genialt skapar under föreställningarna, med en enorm kraft. 

LÄS MER: Mia Skäringer gör miljonvinst 

Mia Skäringers föreställning har blivit en stor succé. Foto: OLA KJELBYE / SVT

Erbjöd Persbrandt att vara med i föreställningen

Helena Bergström och Mia Skäringer Lázárs stora mål nu är att få pojkar och män att känna sig inkluderade i föreställningens budskap. 

– Vi måste tillsammans ta tag i mansrollen, säger Helena Bergström. 

Målsättningen är att det redan nästa höst ska vara 50 procent män i publiken. I dag är majoriteten kvinnor. 

Inkludering är också anledningen till varför Helena Bergström hade ett möte med Mikael Persbrandt inför premiären. Hon försökte övertala honom att vara med i föreställningen, i en filmsekvens.

 – Vi har ju jobbat tillsammans. Jag hade ett jättelångt möte med honom och pratade om det här, hur det kommer vara och om inkludering. Jag sa: “Har du lust att hänga på, att inkluderas, att ta det här steget vidare”, men sedan gick inte det av olika anledningar, säger hon. 

– Jag satt med Micke och han sa “Vad fasen ska jag vara den här symbolen för” och jag svarade: “Du får ursäkta, men det är ju faktiskt det du är!”. Du skriver detta, och eftersom det blev stort i tidningarna så är det redan väldigt tydligt.

Vi behöver ta tag i mansrollen

För Helena Bergström var Mikael Persbrandts nej ett missat tillfälle för dem bägge. 

– Vi behöver ta tag i mansrollen. Därför hade det varit väldigt bra om Micke hade varit med. Och jag frågar ju inte för att han ska vara Micke Persbrandt och sälja biljetter. Det vet vi redan någon annan som gör mycket bättre än han. 

– Vi hade velat ha med Persbrandt för att han skulle kunna säga: “Ok killar, nu tar vi tag i det här! Nu fejsar jag det här". Det är viktigt att vi kvinnor och män tar det här steget tillsammans. Det vinner alla på.  Det är ju för våra söner och döttrars skull. 

Vi går ut i hallen. 

Helena Bergström berättar om saknaden efter vännen Rikard Wolff. Foto: IBL

”Jag hör hans röst hela tiden”

Ovanför ytterdörren hänger Rikard Wolffs skinnjacka från “Änglagård”, inte bara som memorabilia från en av Sveriges mest älskade filmer utan också som en daglig påminnelse om en vän. Den behövs dock inte.

– Jag hör hans röst hela tiden. Och jag riktigt hör honom skratta åt Mias skämt, säger hon. 

– Vi pratade mycket om #tystnadtagning på sjukhuset, säger Bergström.

Den nyfunna vänskapen med Mia Skäringer Lázár har varit viktig för Helena Bergström. 

– Det är ett av de vackraste mötena jag har varit med om i mitt liv, säger hon. Och den kom efter en tid då mitt liv varit så otroligt tungt. Det känns som en pakt vi har nu. Vi är Jonathan och Skorpan.

Expressen har sökt Tommy Berggren och Anita Lidberg, personaldirektör på Stockholms stad, men utan svar.

LÄS MER: Kritiken mot SVT för valet av Persbrandt

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!