Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hedda Stiernstetds udda paniklösning mitt i succén

Hedda Stiernstedt om slutet för Vår tid är nu
Hedda Stiernstedt. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Hedda Stiernstedt. Foto: OLLE SPORRONG
Hedda Stiernstedt på Elle-galan 2020. Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT / KARIN TÖRNBLOM TT NYHETSBYRÅN
Hedda Stiernstedt som Lina Löwander i ”Vår tid är nu”.Foto: JOHAN PAULIN / SVT

Hedda Stiernstedt, 32, är tillbaka i sin första stora roll sen ”Vår tid är nu”.

Men att följa upp en succé är inte alltid så lätt, och skådespelerskan har ängslats över om hon kommer att vara alltför förknippad med Nina Löwander och tvingas sitta i ”karantän”.  Istället blev det precis tvärtom – Stiernstedt har varit så eftertraktad att hon tvingats sova i en bil för att hinna mellan jobben.

– Det är ett lyxproblem. Men 2019 har varit hysteriskt, säger hon.

När vi ses är skådespelerskan fortfarande lycklig efter att ”Min pappa Marianne” mötts av stående ovationer i samband med premiären på Göteborgs filmfestival. Filmen bygger på Ester Roxbergs bok ”Min pappa Ann-Christine” där författaren skildrat sina upplevelser av att ha en pappa som i mogen ålder kommer ut som trans. Stiernstedt spelar ett slags fiktiv version av henne som heter Hanna, är 28 år, och precis har tvingats flytta hem igen efter en trögstartad journalistkarriär i Stockholm. Det är en inte helt okomplicerad rollfigur – Hanna ser på sig själv som en medveten person, men när hennes pappa kommer ut bryter hon ändå ihop.

Hur har du hanterat de här ändå rätt känsliga aspekterna?

– Jag hade förstås massa frågor kring varför Hanna har så svårt att närma sig det här, men sen förstod jag att det är ett sorgearbete. Det fick jag med mig från Roxbergs bok – hon beskriver det någonstans som att hennes pappa blev mördad av Ann-Christine. Det är så många lager av sorg och förvirring. Hon går igenom en existentiell kris och lär sig växa upp.

Hela Sverige förknippar fortfarande dig väldigt starkt med Nina Löwander i ”Vår tid är nu”. Har du reflekterat över att du kanske måste jobba hårdare nu för att kunna övertyga i en ny roll?

– Det är klart jag har. Det har nog alla i casten, förutom Suzanne Reuter kanske. Samtidigt är jag så glad. Hur många skådespelare får en roll som Nina ens under en hel livstid? Det har öppnat många dörrar för mig, samtidigt som jag har varit rädd över att få sitta i någon ”karantän”. Man nojar alltid över något. Annars är man omänsklig.

Du är även aktuell som Doris i nya ”Jönssonligan”. Hur mycket har du hämtat från Birgitta Andersson där?

– Jag har valt att se det så här: Jag gör inte Birgitta. Jag älskar hennes rolltolkning, och vill inte gå in och rota i den. Jag har valt att behålla kärnan i det Birgitta gjorde: Hennes mammighet, kvinnlighet, godhet och bestämdhet, den kärleksfulla omsorgen. Sen flörtar vi med vissa saker rent estetiskt, som att hon har lockigt hår. Men allt är i en helt ny tappning. Jag och Tomas (Alfredson som regisserar) har diskuterat det här i timmar.

Jag har förstått att du har haft så fullt upp att du ibland fått sova i en bil för att hinna till inspelningarna?

– Jag har gjort det i två omgångar. Vi spelade in ”Vår tid är nu” i Göteborg och ”Jönssonligan” i Stockholm och Finland. Sen gjorde serien ”Svartsjön” på Gotland. Så några gånger fick de köra mig i bil upp till Stockholm. 

– Det är klart att det inte var den bästa sovplatsen, men det är få förunnat i min bransch att ha det problemet. Tänk att någon ens orkar köra hela natten, medan jag tagit en sömntablett och ligger och sover. De gosade in mig där, med madrasser och täcken! Allt går. 

Du verkar medveten om att du är privilegierad. Ditt liv numera verkar ju också innehålla en del modeveckor i Paris och vackra galakläder?

– Det är det som syns utåt, men det är inte så jobbet är och det är inte så min vardag ser ut. Det är en hittepå-verklighet som är otrolig att få vara med om. Wow, vilken ynnest! Jag njuter. Det här är kul. Men det är jobbet och inte galor som är viktigast.

Har du några planer på en utlandskarriär?

– Visst, jag har en del möten. Jag vill göra ett projekt där hjärtat är på rätta stället, Där jag får jobba och vara med och påverka min karaktär. Sen om det är här eller inte… Vi får se. Jag har fått jobba så mycket att jag har fått sova i en bil. Jag är stolt över det.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.