Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hanna Hedlunds vändning efter skilsmässan

Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Lina Hedlund och Hanna Hedlund.
Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Hanna Hedlund har skaffat sig ett nytt självförtroende.
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Martin Stenmarck och Hanna Hedlund var tillsammans i många år.
Foto: STEFAN SÖDERSTRÖM

Det har varit en omvälvande tid för Hanna Hedlund, 46.

Hon har inte bara övervägt att lämna artistlivet, i och med den bistra pandemiarbetsmarknaden, utan har också separerat från Martin Stenmarck efter över tjugo år tillsammans.

Men ur allt detta, och efter flera månader av terapi, tar hon med sig ett nytt självförtroende:

– Som ensam kan man inte luta sig mot att någon annan gör saker, utan måste göra allt själv. När man känner att man klarar av det, då växer man som människa, och det blir tydligare vem man själv är. 

Det är första dagen på Hanna Hedlunds barnvecka, och hon är så inställd på att hämta, skjutsa, laga mat, och rå om, att hon för ett ögonblick tycks ha glömt att hon visst skulle slipa på manus och låtar inför ”Hellenius hörna” också.

Men det betyder inte att hon tar uppgiften som programmets ”lite pratigare sångerska” för given. Tvärtom. Ett och ett halvt år in i pandemin beskriver den luttrade artisten det ”som en sån lyx” att få uppträda:

– Under förra hösten var det typ det enda jobbet jag hade, och både jag och bandet fick en sådan lust inför programmet, bara det här att få repa och hitta ett stuk på våra 20-sekunderslåtar.

Förhoppningsvis blir det snart mer av den varan, för om coronarestriktionerna bara tillåter, så är tanken att det blir en nypremiär av ”Pernilla Wahlgren har hybris” i höst. Den hyllade showen, där även Ola Forssmed och Kim Sulocki medverkar.

– Det känns fortfarande lite overkligt, och efter att ha dragit i nödbromsen två eller tre gånger, så har vi förlikat oss med att vi vi inte vet om vi kommer att köra. Men vi har bestämt att vi repeterar upp föreställningen igen, för nu har det gått ett och ett halvt år, och vi kommer inte ihåg den någonting. Danssteg! Vem gick åt höger, vem gick åt vänster? 

En scen ur ”Hybris”.
Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT / KARIN TÖRNBLOM TT NYHETSBYRÅN

Ni får liksom försöka rekonstruera föreställningen?

– Ja! Och att få upp det där tempot och hitta tonen man kommit överens om, det är absolut inget man bara gör i en handvändning, utan det är ett enormt samarbete.

”Hybris” är spunnen kring en röd tråd där Pernilla aldrig hittar sitt livs kärlek, och vill jobba jämt som ett substitut för en relation, vilket går ut över er andra. Nu har en del hänt på den fronten…

– Ja, allt har ju ändrats.

Så nu bygger föreställningen på att du bara vill jobba hela tiden eller åtminstone varannan vecka?

– Ha, ha. Vi var faktiskt inne på det spåret, men insåg att det blev för krångligt. Särskilt med tanke på att den utspelar sig från det att vi kliver av sista föreställningen av förra showen ”Kort, glad och tacksam” i en annan tid före pandemin. Så vi kommer köra föreställningen som vi gjorde då, även om vi flörtar med hur verkligheten faktiskt ser ut nu.

Den senaste ett och ett halv året måste ha varit en känslomässig berg- och dalbana för dig, då du var osäker på om artistjobben skulle finnas kvar, och gick igenom uppbrott i olika former. Din identitet både som yrkesmänniska och mer privat måste ju ha svajat en del?

– Verkligen.

Så vad har du gjort när det känts motigt?

– Jag har gått i terapi det här året. Det rekommenderar jag alla.

– Pandemin kom och ställde allt på sin spets. Plötsligt får man får tid att titta inåt. Vilket man kanske inte gör under tiden med barn, förhållande och en karriär som rullar på. Men nu när det blev en paus, då har terapi varit väldigt välgörande för att förstå vem Hanna är. 

”Hybris”-gänget har betytt en hel del för Hanna Hedlund.
Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT / KARIN TÖRNBLOM TT NYHETSBYRÅN

Jag misstänker att även ”Hybris”-familjen betytt en del under den här tiden?

– Ja. Ses man dagligen och stormar in i en loge, så går det inte att dölja hur man mår. Vi har delat glädje och sorg i många år. De känns jätteviktigt och det känns också viktigt att ha ett sammanhang. Jag har alltid varit en ensemblemänniska och att kunna få göra sitt jobb tillsammans med andra är verkligen en hjälp, speciellt i tider då man är skör.

Sen verkar du även ha haft en helt otrolig sommar, av Instagram att döma, med magiska bad i jämtländska fall, semester i grekiska övärlden, på Österlen och hemma i Hälsingland. Springrundor i skogen och sommartårtor.

– När man lever varannan-vecka-liv får man plötsligt mer tid för sina väninnor och för sig själv. Jag har nog bara utnyttjat tiden, och gjort saker med människor där jag kan vara hundra procent mig själv, och som jag inte hunnit träffa tillräckligt. 

– Sen Instagram är ju Instagram. Jag har ju inte lagt upp något från när jag mediterar, bara är med barnen eller mina fyra månaders terapi i höstas och vintras.

– Men nu känner jag mig så utvilad och liksom påfylld.

Hanna Hedlunds insikt 

Vad tar du med dig från sommaren?

– Ett självförtroende, och att kunna se vad man har att vara tacksam över.

Du nämnde innan att det blir mycket fokus på barnen i barnveckorna. Har ni kommit in i en vardagslunk kring det där nu?

– Ja, det har vi. Vi separerade ju inte när vi gick ut med det, utan då hade vi levt separerade i ett år, så jag har verkligen vant mig vid varannan-vecka-livet. Om man nu någonsin gör det. Jag frågade en vän om det alltid kommer kännas fel, för att de inte ska vara med mig, på överlämningsdagen. Då fick jag höra att det inte spelar någon roll om det gått åtta år, utan det är alltid jobbigt den dagen.

– Men jag tycker att jag blivit en bättre mamma, en bättre väninna, och har bättre koll på min ekonomi nu.

Hur då?

– Som ensam kan man inte luta sig mot att någon annan gör saker, utan måste göra allt själv. När man känner att man klarar av det, då växer man som människa, och det blir tydligare vem man själv är. 

– Sen blir det mer tid då man måste vara med sig själv. Nu behöver man inte grunna på om man får åka på en tjejresa längre, för man måste ju fylla den där vecka med något. 

– Många kan nog känna igen sig i det: I skuldkänslorna. Att man inte tycker att man räcker till, så då slår man knut på sig själv lite till. I slutänden blir man bara på dåligt humör. Men nu är det mindre skuldkänslor och mindre känslor av att inte räcka till.

Martin Stenmarck och Hanna Hedlund berättade tidigare i år att det har separerat.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är den där eviga familjematematiken där alla ska ha sitt?

– Ja, och jag ska inte prata mer om vår separation. Men alla förhållanden är kompromisser, och man kan kompromissa med sig själv till en viss gräns, och sen kan man inte det mer, och då behövs en livsförändring.

– Samtidigt känner jag verkligen en tacksamhet för våra 22 år, och respekt för det vi har skapat. Det var någon gång i familjeterapin som någon sa: ”Gud, vad ni har gjort har det bra: Hållit i gång karriär och förhållandet.”

Det är viktigt att se det, och inte bara det som inte funkade?

– Ja, och känna tacksamhet för det. Vi kommer ju alltid vara familj till hundra procent.

Men det måste vara väldigt ovant med den här egentiden, och att bo själv ibland?

– Absolut. Vi träffades när jag var 22, och jag har aldrig bott själv i hela mitt liv. Tänk att leva hela livet utan den erfarenheten! Det är klart att det kan kännas skrämmande. Det är helt nytt: Vad gillar jag om jag inte frågar någon annan? Det är väldigt spännande att få upptäcka det.

Så vad gillar du?

– Jag har börjat skriva! Det kan man bara göra när man är själv, och jag har varit ganska dålig på att vara själv. Jag är väldigt social, och gillar att ha människor omkring mig, men då kommer man aldrig till skott med de där projekten. Sen har jag börjat yoga, och titta på serier. Men just skrivandet. Det är jag glad för att ha kommit i gång med.

Hanna Hedlund tävlade i årets ”Let's Dance”.
Foto: KARIN TÖRNBLOM / IBL

Du lever alltså inte vuxenversionen av ”Ensam hemma” och beställer hem arton pizzor med ost?

– Fast det är väl det enda. Jag lagar ju inte mat till bara mig själv. Det blir näringsrikt varannan vecka, och varannan vecka kan det lika gärna bli chips till middag.

Vad är det du skriver?

– Det är olika format. En är en tv-serie med lite andra människor inkopplade, sen har jag två som är böcker. 

– Jag har alltid skrivit, men vågar lite mer nu: Vågar säga att jag skriver, och fråga om någon vill jobba vidare med det, och tror på det. Jag har nog fått det självförtroendet lite via ”Hybris”-gänget, när man har fått vara med och skriva materialet. 

Orden om potentiell ny kärlek

Har du börjat grunna på det här med en ny partner eller är det alldeles för tidigt eller känns det viktigare att bara fokusera på Hanna nu?

– Vi har ju levt så här i över ett år, så egentligen är det inte för tidigt. Men precis som du säger så är jag noll intresserad. Jag vill bara hitta Hanna, och jobba på den relationen. Att ägna energi åt att jobba på en ny relation… Nej tack, jag har mina vänner.

Med ditt nya självförtroende är det kanske dags för en egen show snart? Även om jag inte tror den kommer heta ”Hanna Hedlund har hybris”.

– ”Hanna Hedlund har skilt sig” kanske? Ha, ha.

– Nej, men jag gjorde en för nio år sen som heter ”Det är jag som är mamman”. Men för mig handlar det inte om en egen show eller att stå i centrum, utan mer att det är något jag vill kommunicera med publiken. Det är det jag går i gång på, snarare än att publiken ska finnas där för min skull, och tycka att jag är superbra. Så när jag har något att kommunicera vill jag absolut göra en show.

Men börjar det inte bli dags för nästa identitet efter ”mamman”?

– Jo, det är spännande med den här livsresan som alla gör. Nu tycker jag till exempel att alla separerar: Oj, vad många! Sen inser man att alla börjar närma sig 50, och att man är i en ny puppa-fas, och så blir man en fjäril, och så håller det på.

– ”Det är jag som är mamman” handlade om alla sidor av att bli mamma som ingen pratat med mig om. Men den där fasen förstår man inte när man är mitt i den. Det är först efter fem år kanske, som det finns en poäng att berätta om det.

– Men absolut. Det är mycket möjligt att jag påbörjar ett fjärde skrivarbete när vi pratat klart: ”Det är jag som är Hanna”.

Det här är Hanna Hedlund

Hanna Hedlund

Ålder: 46 år.

Bor: På Lidingö. Född i Kilafors i Bollnäs.

Familj: Barnen Ida, 17, Love, 14, och Saga, 9 tillsammans med Martin Stenmarck som hon separerade från förra året.

Bakgrund: Fick som 20-åring jobb på Wallmans salonger efter en folkhögskoleutbildning i musik. Tävlade i Melodifestivalen 2000 och kom åtta, tävlade två år senare ihop med systern Lina Hedlund och kom då nia. Har varit domare i ”Talang”, programledare för ”Singing bee”, och har även vunnit ”Körslaget”. Har under de senaste tjugo åren medverkat i flera scenshower, och även varit skådespelare i ”Finaste familjen” samt ”Ture Sventon”.

Aktuell: Som sångerska och sidekick i ”Hellenius hörna”, samt med showen ”Pernilla Wahlgren har hybris” som förhoppningvis får nypremiär i höst.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.