"Han är den enda som slagit mig"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
"Lustan har alltid varit större än obehaget." I boken berättar Harriet Andersson om männen Ingmar Bergman, Gunnar Hellström, Jörn Donner, 19-åringen, den skånske bonden. "Jag har nästan alltid skitit i vad folk har tyckt," säger hon.
Foto: NORDSTRÖM CORNELIA

Harriet, bilden av dig har alltid varit "den salta sensuella Söderbönan". Häromdagen låg jag kvar i sängen till sena eftermiddagen, jag läste intervjuboken med dig i ett svep. Du backar inte för några frågor i den, är öppen och ärlig och rak om allt. Har du alltid varit sådan?

- Jag är i alla fall födda på Södra BB. Men öppen? Som barn gick det inte att vara det, då fick man sig en fet smäll. Som ung kvinna gick det inte heller. Det var knappt man fick knysta när de nöp en i häcken. Sexuella trakasserier var inte uppfunna. Men sen har jag sagt vad jag tycker och tänker. 

"Alla vill bara tala med mig om mina karlar", sa du när jag ringde. I din bok talar du själv mer om dem än om filmerna. Så är du förvånad?  - Nej, det är jag inte. Jag hade mycket för mig med herrar förr om åren. Det ansågs inte alltid fint. Jag bodde med dem utan att vara gift. Att folk hade synpunkter var inget problem, lustan var alltid större än det lilla obehag den ställde till med. Och jag har nästan alltid skitit i vad folk har tyckt.

Du har använt män på samma sätt som män brukar använda kvinnor, säger du. Du framstår som oerhört tuff för din tid. Och trotsig. Du fick stryk av din mor när du var liten. Hade det med saken att göra eller är jag flumpsykologisk nu? - Min mamma och jag tyckte inte riktigt om varandra. Hon hade björkriset bakom köksdörren och det tyder knappast på kärlek. Men alla ungar fick stryk då. Jag skyller inget på min mamma. Mitt liv har gått bra, stryk eller ej. Och alla val jag gjort står jag själv för.

Cecilia Hagen möter Harriet Andersson, 73,5. Familj: Nej. Bor: I en takvåning i Sibirien. Bakgrund: Har varit med i mer än 100 film- och tv-produktioner. Från en reklamsnutt för halstabletten Bronzol 1949 till den danska tv-serien Ørnen 2005. Alla teaterroller ej att förglömma. Aktuell för: Boken Harriet Andersson  samtal med Jan Lumholdt. Goda egenskaper: Jag är ganska bra på att laga mat. Och så är jag renlig. Sämre egenskaper: Jag är otålig. Inte minst på mig själv. Skamliga laster: Laster? Jag räknar inget som laster.Du vara bara 20 när du fick ditt legendariska genombrott i "Sommaren med Monika". Under den inspelningen förförde du Ingmar Bergman med orden "Står du pall för en slät?" Vad svarade han på det? - Man kan verkligen diskutera vem som förförde vem. Han bjöd in mig på te och smörgås. "Så fånigt det låter", tänkte jag samtidigt som jag sa så där. Vad han svarade? "Ja, för fan!" sa han väl. Nu minns han det knappt. "Jag kommer ihåg hur du kom in i den där tröjan", säger han. Det var en lång, anständig, svart ylletröja.

Den förändrade ditt liv. Ni levde ihop i ett par år, han gav dig då och även senare de roller som gjorde dig världsberömd. Var det därför du stod ut med med denne patologiskt svartsjuke man som en gång "försökte strypa mig lite lätt"? Eller var han en lysande älskare?  - Ja, vad var det nu. Det fungerade ju bra med äldre man och yngre kvinna, han är 14 år äldre. Och så arbetade vi mycket under vår tid tillsammans. Svartsjuk är han förresten på alla sina skådespelare, tycker att han äger dem, vill helst låsa in alla om nätterna så han vet var han har dem. Det är lite rörande också, tycker jag.

Hur hade ditt liv sett ut honom förutan? - Om han inte blivit pilsk på mig? Jag tror att jag hade hankat mig fram i yrket ändå. Jag var ju född med en begåvning. Som han var bra på att locka fram.

Från Bergmans famn till Gunnar Hellströms, då en stor stjärna, så småningom "Dallas"-regissör. Ur askan i elden. Han slog dig. Ändå accepterade du en roll i hans "Raskenstam" många år senare och han förödmjukade dig under inspelningarna. Varför sa du inte nej? - Ja, det var dumt. Jag hade kunnat sparka kuken av honom då, rent ut sagt. Han är den enda som slagit mig men jag är inte den enda han har slagit. Han var grym verbalt också.  - Man är så satans dum när man trots att man blir misshandlad inte går. Man stannar för att de finns kvar i kroppen på en, dessa karlar, för att man haft det så bra i sängen. Det känner många kvinnor igen. Men till slut gick jag ändå. 

Och sen, plötsligt, gifte du dig med en ståtlig bonde från Skåne, och förväntades bli bondmora.   - Jag var väldigt rask i vändningarna på den tiden. Men det var klart att det var fel. Jag skulle inte ha lyssnat till violinerna när han friade därute i veteåkern. Jag hade aldrig en tanke på att jag skulle sluta arbeta. Vad han trodde vet jag inte. Det var inte ens ett missförstånd, det hade aldrig diskuterats.

Du fick en dotter med din skånske bonde Bertil. Henne har jag lovat att inte fråga om. Alla roller tycks du ha klarat med glans, utom mammarollen. Varför, tror du? För att du och din mamma hade en så komplicerad relation? - Nej, du kan inte skylla på morsan, det hade med hur det blev kring skilsmässan att göra. Det blev en enda kökkenmödding av alltihop. Där ligger grunden till att det har gått skevt.

Vi lämnar detta. Den stora kärleken, den enda du sörjde när ni skildes åt, det var Jörn Donner, den karismatiske finlandssvenske filmaren. Var han så olik alla de övriga? Eller var det så att du själv blivit vuxen på allvar när ni möttes? - Ja, så var det nog. Och jag såg kvaliteter hos Jörn som många andra inte såg. Han uppfattades av många som bufflig. Han hade ett sätt utåt. Men han är inte alls så. Vi hade ett spännande liv och jämlikt på sitt sätt. Jag är så glad att jag har kvar honom som god vän. Jag hänger inte på låset, men jag kan ringa till honom och fråga om råd när jag behöver det.

När du var 42 förlovade du dig med en 19-åring. Det låter inte som en alldeles bra idé om man är rädd om sig själv. - Det är väl absolut en jättebra idé, det var den bästa idén jag hade haft på jättelänge och så är det med den saken. 

Du har arbetat med många kända regissörer, du har rest jorden runt på festivaler, du har frotterat dig med de stora namnen och de har fått frottera sig med dig. Hur är de? Hur var nu von Trier, du var med i hans "Dogville"?  - Jag kallar honom för min lilla spelevink. Jag tycker han är så söt. Och Nicole Kidman är jätterar och har världens längsta ben. De ordnade surprise party för mig på min 70-årsdag. Hela teamet var med. Stellan Skarsgård sa till dem att ni kan få vara beredda på att Harriet vänder på klacken och bara går. Men inte. Jag blev alldeles stel först och sen bara sprutade tårarna Och Lauren Bacall var lite sur för att hon inte fick sitta vid mitt bord, men det var bara för svensktalande. Det var helt fantastiskt. Jag tyckte jag blev buren på händerna under hela denna inspelning.

Nu närmar du dig det du kallar "den aviga sidan Blomstermånaden". Hur blev livet, sammantaget, hur har du det? - Jag har varit där länge och det där är Ingmars uttryck. Jag har ett välordnat liv och gör vad jag vill. Jag jobbar lite ibland. Men det är så få som intressera sig för att skriva filmer om äldre människor som det är lite fjång i. Jag är inte bitter för det, man får vara realist. Och realist har jag alltid varit.

FAKTA

Harriets favoritkolleger:
Marcello Mastroianni
Dirk Bograde
Simone Signoret
Jeanne Moreau
Sean Connery
Mikael Persbrandt

Hagens PS om mötet:
"Det där fascinerande lilla ärret hon har från näsan snett ner mot överläppen fick hon när hon var 4 år och trillade mot en trottoarkant hemma på Dannemoragatan.
Fick jag äntligen veta.
"

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.