GW:s miljongåvor till frun och barnen

Leif GW gör reklamfilm med kompisen Felix Herngren.
Leif GW Persson fyller 75 år.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Leif GW Persson i vardagsrummet i Solna.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
På väggarna finns porträtt av professorn.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Expressens Robert Börjesson intervjuar Leif GW Persson.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Leif GW Persson.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Leif GW Persson.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
1 / 7

Sveriges mest folkkära professor fyller 75 år. 

Då tackar Leif GW Persson Gud för sina ”Dra åt helvete”-pengar.

I en stor intervju på födelsedagen berättar han om miljongåvorna, framtidsplanerna och ett liv av revansch och rikedom.

 – Jag har gett bort bolag till hustrun och barnen så att de ska klara sig livet ut, säger han. 

– Han är känd som Sörmlands sämsta jägare. Det hindrade honom inte att ta på sig kepsen och lägga armarna i kors.  

Leif GW Persson sitter i en fåtölj i sitt hem i Solna och kommenterar Ulf Kristerssons senaste politiska affisch, den där han är klädd i jaktkläder. 

– Och så Tobias Billström... Det där är två verkliga kraftkarlar, säger Leif GW Persson och skrattar. 

Socialdemokraternas regeringspartner får samma rättframma utlåtande. 

– Jag är inte så svag för de där miljöpartisterna. Där finns det en del konstigt folk. Nu senast kulturministern som har en make som är någon björnviskare, säger han om Amanda Linds make, multikonstnären Björn Ola Lind.

Han som leviterar?

– Ja, jag fick tag på det på nätet. Hennes frisyr var fullt normal i jämförelse med hans. Han såg skitkonstig ut, för att inte tala om kläderna han hade på sig. Han sitter där på golvet och blåser i någon jävla lur. Så håller de på och ränner runt i skogen och spelar olika saker. Jag tänkte: ”Det här är för fan ett Säpoärende”.

Det är den här ärligheten vi är vana vid från Sveriges mest älskade kriminalprofessor. 

Men Leif GW Persson, folkkär för sina böcker, Expressen-krönikor och tv-program är orolig att hans ålder gör att vi numera accepterar mer från honom, att krimkungen slipper undan lättare än han borde. 

Leif GW Persson drömde som barn om att bli rik som klasskamraternas föräldrar.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

– Jag tror folk har en väldig fördragsamhet med äldre människor. Det är ju inte så att jag ändrat åsikter eller försökt vara till lags utan har vevat på som vanligt, men jag möts med en ganska stor fördragsamhet. De tycker väl att det är roligt med en gubbe som har synpunkter. De uppskattar nog att jag inte har problem att säga vad jag tycker.  Och att jag inte viker ned mig. 

– Och ibland händer det att jag har fel och då brukar jag säga det också, och det tror jag är uppskattat. 

Märker du att även unga tycker det?

– Ja, småttingar kommer ofta fram och vill ha sådana där selfiesar. De är riktigt små. De är glada. Det har jag inget emot. Jag gillar barn, bara jag slipper ha dem i knät hela tiden. 

”Det var som att slå botten ur mig”

Arbetarungen Leif GW Perssons växte upp på fel sida Odengatan i Stockholm. 

Det påverkade honom.

Han drömde om att bli rik som klasskamraternas föräldrar och han bjöd inte hem vänner från de finare hemmen av rädsla för att det skulle se att han bodde i arbetarkvarteren i Sibirien. 

Mamma var hemmafru och städerska. 

Pappa var portvakt, timmerman och lagbas. 

Det var också pappa som läste Mästerdetektiven Blomkvist för en fem år gammal Leif. 

Sonen bestämde sig där och då för att bli privatdetektiv. 

Tre händelser påverkade Leif GW Perssons liv mer än något annat. 

Den första är pappans arbetsplatsolycka 1956. 

– Plötsligt insåg jag hur sårbar jag var, säger han. Det fanns inga som helst marginaler. Det var som att slå botten ur mig, säger han. 

Han bär pappas klackring som ett halsband. 

– Han repade sig, men det har säkert bidragit till att jag själv alltid varit väldigt noggrann med att ha marginaler. I ganska många år räknade jag pengar innan jag somnade, inte får, säger han. 

Leif GW Persson bär sin pappas klackring som ett halsband.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Bokhyllan är full av böcker.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Den andra händelsen var en blodpropp i hjärnan på trettondagsafton 2004. 

– Det var samma känsla som pappas arbetsplatsolycka, säger han. Fram till dess hade jag mått halvvisset, men jag sket i det. Jag sprang aldrig hos läkare. Då sa en kvinnlig neurolog: ”De här medicinerna, det är inget du tar när du känner för det. Om du inte tror mig, ge fan i att ta dem en vecka för då är du död. Du äter dem numera punktligt”. Och då gick jag från noll till 50 tabletter i veckan. 

– Det var en ganska märkvärdig upplevelse att få en sådan där röd landstingslåda att gå omkring med, och det har jag hållit på med sedan dess. Det är klart att det ändrade mitt liv. Numera är jag noga med det där. Om du går ut i mitt badrum ser du att det är en hel jävla vägg med mediciner. Det känns konstigt. 


”En fullständig blixt i huvudet”

Utöver en tårta med 75 ljus har vi med oss foton från hans liv. På en svartvit bild sitter Leif GW Persson med fötterna på ett skrivbord på samma sätt som han nu sitter med benen vilade på en pall. Bilden är från 1977. Den är tagen efter händelsen som påverkat honom mest. 

– Det för mig avgörande, om man försöker lägga upp en linje över mitt liv, det som kom som en fullständig blixt i huvudet på mig, var Geijeraffären. Den ändrade ju faktiskt mitt liv. Om inte den kommit hade jag nog fortsatt enligt mallen och säkert blivit generaldirektör, landshövding och kanske till och med statsråd. Men nu slapp jag det, säger han.

Foto: PER-ÅKE UDDMAN / BONNIERARKIVET TT NYHETSBYRÅN
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Geijeraffären är en av Sveriges största politiska skandaler. 

Leif GW Persson bekräftade för journalisten Peter Bratt att rikspolischefen Carl Persson skickat en promemoria till statsminister Olof Palme om misstankar om att justitieminister Lennart Geijer haft samröre med prostituerade. 

Detta skulle kunna leda till utpressning och göra honom till en säkerhetsrisk. 

Uppgiften dementerades av Palme och Geijer. 

Leif GW Persson förlorade sin anställning på Rikspolisstyrelsen.  

Först 1991 – när promemorian blev offentlig – bekräftades Leif GW Perssons uppgifter om promemorian.

– Jag mådde inget bra då. Jag har aldrig mått så jävla dåligt. Jag upplevde mig som jävligt orättvist behandlad, säger han. 

En kärna av vänner, Sven Melander, Erik Eriksson, Göran Elwin, Jan Myrdal, Erik Fichtelius och Sven Vrang räddade honom när andra slutade ringa. 

Leif GW Persson planerade att ta sitt liv. 

Det gick så långt att han satt på köksgolvet med jaktgeväret mellan benen och pipan i munnen. 

Vad var det bästa de sa till dig?

– De fanns ju kvar hos mig, framför allt.  

– De sa: ”Skit i de där idioterna”. Några av snutarna sa samma sak: ”Skit i idioterna, det där går över och även Palme kommer tröttna och hålla käften. Nu ligger vi lågt tills det blåst färdigt och sedan är det som vanligt igen”. Det var ganska tröstrikt att höra det. Jag var rejält under isen. Då låg jag mest och ägnade mig åt självmordstankar. Sedan tänkte jag att så här kan jag fan inte hålla på. 

Leif GW Persson minns ett liv av revansch och rikedom
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Leif GW Persson.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Han minns ett samtal med en minister. 

– Jag pratade med ett av statsråden i Palmes regering som jag kände. Jag sa: ”Alla kan ju göra en tavla, att tungan springer före förståndet, men det var ju dessutom sant”. Han svarade: ”Tavla och tavla, du har ju åstadkommit den största bataljmålningen i svenska efterkrigshistorien. Och sådant får man inte göra.” 

Leif GW Persson skrev i stället sin första av en lång rad kriminalromaner, ”Grisfesten”.

– Så fort jag hade repat mig tänkte jag: ”Nu ska jag hämnas på de jävlarna och skriva en nyckelroman om en justitieminister som springer till prostituerade”, säger han. 

Revanschboken blev en succé. En av Sveriges mest framgångsrika författarkarriärer var född.

Kändes det också som en revansch när den sålde så bra?

- Jag såg det närmast som ett tecken uppifrån. När jag summerar det nu är det nästan som att någon förstod bättre och styrde och ställde åt mig. Nu tror jag inte att vår herre lägger sig i sådant. Han jobbar inte på den nivån. Men det kändes så här... ”Up yours!”, säger han och ger fingret åt osynliga fiender. 

– Plötsligt hade jag inga ekonomiska eller praktiska problem längre. Då kunde jag tänka på annat i stället. Jag fick pengarna som gjorde det möjligt att be folk dra åt helvete. Och de pengarna är jag ganska glad i. Med åren har jag faktiskt blivit vådligt rik, och det har jag löst genom att ge till välgörenhet. Jag har gett bort det som blir över och som jag inte behöver. Det är i alla fall en miljon per år. Efter skatt blir det en del. Och jag har gett bort bolag till hustrun och barnen så att de ska klara sig livet ut. 

Leif GW Persson, är han redo att verkligen berätta om Geijeraffären.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Finns det något dubbelt med att vara vänster och tjäna så mycket pengar?

– Ja. i mitt fall finns det ju det, men jag har förstått att det inte bekymrar alla, säger han och skrattar. 

– Men i mitt fall blir det problematiskt för mycket av det jag tjänar pengar på handlar om andras elände. Att då helt plötsligt ha hur mycket som helst själv... då blir det knepigt. 

”Första åren var jag tokig av förbannelse”

Först nu, säger Leif GW Persson, är han redo att verkligen berätta om Geijeraffären. 

Han har gjort en dokumentär om skandalen som sänds på TV4 senare i år. 

Varför just nu?

– Anledningen är att jag under de första åren var tokig av förbannelse och kände mig illa behandlad. Jag var inte rätt person att prata och sådant, även om jag var djupt jävla involverad i själva skeendet. Jag var väl huvudperson om man ska betrakta det i dramaturgiska termer.

När han nu berättar sin version får den egna hjälteglorian en rejäl törn. 

– 20 år senare blir jag hjälteförklarad, och det var inte alls så jävla enkelt utan det var väl om jag ska rannsaka mina motiv något jag bara hamnade i . Det var ganska slafsigt, okontrollerat och jävligt märkligt. Hur som helt, nu är jag mogen att beskriva det. 

– Men det finns fortfarande saker som jag avstår att berätta. Jag är inte lagd åt det där med efterslänger, men det var några personer som jag nog tyckte att de där ska jag passa mig jävligt nog för. Men alla de där är numera döda. Jag går dock inte omkring och är arg. Jag har till och med förlåtit den där jävla olyckan Bratt. 

I dag är Leif GW Persson desto mer älskad inom regeringen. 

Stefan Löfven och Morgan Johansson är vänner. Det har blivit både frukostmöte och middag med statsministern.

Leif GW Persson önskar att fler politiker vågade säga ”Jag vet inte”.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Socialdemokraten Persson har bland annat rått Sveriges statsminister att inte diskutera kriminalpolitik med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.

– Jag har sagt till Stefan 18 gånger att ge faaan i det där. Ta något som är för svårt för honom. 

– Kör med pensionerna, skolan och sjukvården. Allt det klassiska. Men det är som om det försvunnit ur deras medvetande. Och om det är någon som ska hålla på att tjata om det där är det Morgan, men alla andra lägger sig i, från Magdalena till Stefan. Alla har en massa jävla utläggningar om kriminalpolitiska frågor, och det har jag sagt åt dem att ge fan i. 

Han önskar att fler politiker vågade säga ”Jag vet inte”. 

– Alla politiker som kan svara på alla jävla frågor, det kan de ju inte! Det blir så fånigt att försöka vidmakthålla sådant. Det är bättre att säga, ”Du, jag har faktiskt inte en susning, men om du återkommer om en vecka så kan jag ta reda på det”. Om de gjorde så skulle man reagera ”Va! Äntligen!” Men det tycks de inte ha fattat. 

Han tycker att Socialdemokraterna förändrats. 

– De har blivit mer streamlajnade. Stefan är ganska påtagligt lik den där äldre generationen sossar. Han har hamnat i fel tid på något sätt. Han funkar dåligt i det här sammanhanget, men det är en mycket respektabel person. 

Tror du Stefan Löfven sitter kvar ytterligare en mandatperiod?

– Han lägger nog ned... eller det lägger nog ned sig själv efter nästa val. Kristersson och de där är så sugna på att regera att de nog kan tänka sig att svälja sin förtret och slå sig i lag med Åkesson och då har vi en norsk situation med en majoritet på högerflanken. 

Oroar det dig, som Socialdemokrat?

– Nej. Hade jag kunnat välja hade jag valt något annat, men jag kan inte påstå att det håller mig sömnlös. Jag tror inte ens att Åkesson är en aktivt ond man. Jag tror bara att hans åsikter är andra än mina och det är mycket möjligt att om han hade vuxit upp som jag hade han delat min åsikt. 

– Nej, jag skräms inte av sådant. Det är annat som skrämmer mig. 

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Vad skrämmer dig?

– De där ungarna ute i förorten som är 15, 16 och 17 år och som saklöst kan skjuta skallen av någon som de har umgåtts med sedan de var små. De måste ha slitit ned sina trösklar rejält. Nu tycks de ju ta slut eftersom skjutningarna har minskat markant, inte bara i Malmö där de trycker på dem. 

Varför minskar skjutningarna?

– Dels varierar sådant här naturligt och dels är de inte så många. Kanske är det också så enkelt att de håller på att ta slut. Det är kanske 30 procent av de som är aktuella i sammanhanget som blivit mördade och då märks det. 

När du pratar med poliser, vad säger de till dig? Tycker poliserna på golvet att de har en bra styrning. 

– Nej, många av dem är ganska tilltufsade av sitt jobb och cheferna är mer avlägsna än någonsin. De ser ut som tamburmajorer i gamla operasällskap. Det är bara uniformer och så varmluftsfläkten som går, säger han. 

Trots intresset för politik är Leif GW Persson glad att det inte blev hans jobb. 

– Jag fick erbjudande en gång om att bli generaldirektör. Då tackade jag först ja i rena förskräckelsen, och sedan ringde jag min dåvarande fru på kvällen. Det här skulle tillkännages nästa dag i regeringssammanträdet, men då sa hon: ”Åh herregud. Hur ska det gå för personalen!”. Då kunde jag inte sova på hela natten och så fort jag kunde på morgonen ringde jag statsrådet och sa att vid närmare eftertanke hade jag ångrat mig. Efter det slutade de fråga. 

”Hon är långt bättre än jag förtjänar”

Nyligen berättade Leif GW Persson att han ska sluta med ”Brottsjournalen” på TV4.

– Det är inte så konstigt. Jag ju 75 år och mitt behov av arbete är stadigt minskande. Däremot umgås jag mer och mer med familjen och det finner jag stort nöje i faktiskt. Det gör även de verkar det som. Det kan inte bara bero på att jag sticker till dem pengar hela tiden. 

Han har sex barn och elva barnbarn. I vår ska han köpa en gokart till ett av barnbarnen. 

 – Då kan vi göra en racerbana i parken. Kanske tävla, vem vet, säger han.

Han träffade sin fru Kim på en vernissage.

– Jag var där med en annan kvinna som även var bjuden på middag efteråt. Då följde jag med för jag tänkte att då kanske jag kan träffa den där människan som jag spanat in och inte visste vad hon hette. Och sedan blev det som det blev. Det är märkvärdigt. Nu har vi haft ihop det i 25 år. 

 – Hon är en utmärkt människa. Det är en vacker kvinna. Hon är långt bättre än jag förtjänar, säger han. 

Leif GW Persson tittar på ett foto på sig själv och hustrun Kim. Bilden är tagen på premiären av tv-versionen av dottern Malin Persson Giolitos ”Det största av allt”
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Hur många böcker har du kvar i dig, som du också känner att du vill skriva?

– Det är ett par. Och det kanske jag får till om jag inte får en flärp i huvudet. Förr i tiden var jag tvungen att skriva dem för att tjäna pengar, men det behöver jag inte längre. 

Vad är du mest stolt över med livet?

– Det är sällan jag sitter och är nöjd med mig själv, men jag sitter och funderar över saker som jag borde ha gjort. Och då har jag funderat på saker jag med fördel kunde ha avstått från. Det är en jävla massa jag borde ha avstått. 

Vad är nummer ett på den listan?

– Alla gånger jag retat upp mig i onödan och gett mig på folk när jag bara kunde ha skitit i det. Då jag i stället liksom bara, pang, faktiskt inte varit så kul. Jag kan fortfarande bli tokig på min redaktion på ”Brottsjournalen”. Jag säger ”Är ni dumma i huvudet” och ”Hur fan ska ni klara er när jag lägger ned?” 

GW höjer rösten. 

– Hur kan de inte berätta en begriplig historia? Jag har sagt ”Är det någon här som ägnat en eftermiddag åt att fundera på varför vår största jävla kriminalnyhet i Sverige på 25 år är kobonden som fick sina kor stulna”. Alla vill höra om kobonden. Jag säger: ”Ge mig vad som helst, det kan vara grisar, höns. undulater eller hundvalpar. Folk vill ha något annat än de ständiga skjutningarna”.

”Det är svårslaget för en gammal arbetarunge”

Han älskar fortfarande jakt, men har skjutit sin sista fågel eftersom knäna begränsar hans förmåga. Han är mån om att inte bli en jägare som inte inser att han blivit för gammal.

– De jag jagar med har jag jagat med hela livet i stort sett och de börjar nu närma sig 100 år så det är en ganska kuslig upplevelse att jaga ihop, säger han. Det smäller skott hela tiden och ingen har någon uppfattning och säger ”Det var något som sprang”... 

Bland meriterna finns inte bara pengarna och priserna, utan också vännerna. 

– Jag har fått träffa så många, säger han. 

Bland jaktkompisarna finns alla från ishockeyns Mats Sundin till scenens Nour El Refai. 

H&M:s Stefan Persson är kompis.

I brevlådan kommer signerade matchtröjor från Zlatan Ibrahimovic. 

– Och jag jagar med kungen. Det är klart att det är svårslaget för en gammal arbetarunge, säger han och ler. 

Han är fascinerad över sin resa från fel sida Odengatan till folkkär professor. 

Han tittar ned på sin rutiga oknäppta arbetarskjorta, en ”look” som blivit synonym med Leif GW Persson. . 

– Och jag har så mycket pengar att jag fortfarande har råd att klä mig på det här viset, säger han och rycker i den svarta undertröjan.  

Han ler. 

– Alla vet ju att det här inte är uttryck för att jag är skogsarbetare på fritiden utan uttryck för något annat. Och det känns bra.

GW fyller 75

NAMN: Leif Gustav Willy Persson.

ÅLDER: 75

YRKE: Författare, kriminolog och tv-personlighet.

BOR: Bostadsrättslägenhet i Solna och gården Elghammar i Sörmland.

FAMILJ: Hustrun Kim Persson, 60, civilekonom. Sex barn (varav två bonusbarn) och elva barnbarn. 

FÖDD OCH UPPVUXEN: Växte upp på Gärdet och i arbetarstadsdelen Sibirien i Stockholm med en sex år yngre syster. 

MAMMA VAR: Margit Person, hemmafru och städerska, dog 2008 (94 år gammal).

PAPPA VAR: Gustav Willy Persson, portvakt, timmerman och lagbas, dog 2001, (87 år gammal).

UTBILDNING: Filosofie doktor vid Stockholms universitet. 

KARRIÄR I URVAL: Doktorsavhandling om statistiska mätproblem inom kriminologin (1980), docent (1982), professor (1991). Expert och rådgivare åt Rikspolisstyrelsen. Debuterade 1978 med ”Grisfesten” och har därefter skrivit ett 40-tal böcker. Har skrivit tv-serier och gjort tv-program som ”Efterlyst”, ”GW:s mord”, ”Veckans brott” och ”Brottsjournalen”. Han fick Kristallens hederspris 2017. 

Sedan två tillbaka ger han även ut sitt eget vin. 

Hur firar du helst födelsedag?

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.