Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

GW:s kritik efter profilens påhopp

Leif GW Persson med Tess Ulander. Foto: OLLE SPORRONG
Michael Tapper. Foto: PRIVAT.

SVT filmatiserar Leif GW Perssons roman "Den döende detektiven". 

Huvudkaraktären beskrivs i en recension i Sydsvenskan som ett "idealiserat självporträtt" av Leif GW Persson själv – något som får författaren att reagera: 

– Det går inte till på det viset. De vet inte vad de pratar om, verkligen inte. Det är en romankaraktär, det ska man vara jävligt klar över, säger Leif GW Persson. 

På onsdagen är det premiär för "Den döende detektiven", SVT-serien som baseras på Leif GW Perssons roman. 

Leif GW Perssons bok utkom 2010 och skildrar en sjuklig före detta chef för Rikskriminalen som åtar sig att lösa en 30 år gammal mordgåta. 

I en recension av SVT-serien i Sydsvenskan beskriver kritikern och filmvetaren Michael Tapper huvudkaraktären Lars Martin Johansson som ett "idealiserat självporträtt av författaren som charmig självmordspilot och beundrad superpolis".

Leif GW: "Förstår inte hur han tänker" 

"Kan man bortse från den lätt förtäckta självhyllningen är 'Den döende detektiven'... en intressant kontrast till den föregående romantrilogin om Palmemordet", skriver Michael Tapper vidare i recensionen. 

Beskrivningen av karaktären fick Leif GW Persson att reagera. 

– Jag såg att det var någon recensent som tyckte att det var ett idealiserat självporträtt av mig. Det förstår jag inte riktigt hur han tänker då. För jag har inte på minsta vis deltagit i det porträttet, säger Leif GW Persson. 

Du tänker på Michael Tappers recension?

– Ja så hette han ja. Det var i Sydsvenskan, säger Leif GW Persson och fortsätter: 

– Jag har ju skrivit den roman som då ligger till grund för det här, sedan hur mycket den gör det i film, det vet jag inte, för det kan variera avsevärt. Men ja, det vill jag nog påstå att det är i vart fall inget idealiserat självporträtt av mig. Men han må väl tycka vad han vill, det skiter jag i. Jag bryr mig inte så mycket om sådana figurer. 

Michael Tappers svar

Leif GW Persson menar att "folk som inte skriver böcker själva" ofta tror att allt i en berättelse baseras på författaren själv.

– Det går inte till på det viset. De vet inte vad de pratar om, verkligen inte. Det är en romankaraktär, det ska man vara jävligt klar över.

 

LÄS MER: GW:s stora livsändring – nya löftet i kampen 

 

Michael Tapper skrattar gott då han får höra Leif GW Perssons ord och säger: 

– Just i det här fallet tror jag att jag har en viss uppfattning om detta, det är så många likheter mellan honom och Lars Martin Johansson att det nästan blir oundvikligt att dra den parallellen.

"Den kriminalare han hade velat vara" 

Michael Tapper ger några exempel på vad han anser vara likheter:

– Det här med hans matmissbruk, den här vikten som går upp och ner och blir ett hälsoproblem, jakten, hela inramningen. Det är förmodligen inte bara baserat på honom. Men någonstans är ju parallellerna ganska tydliga. Jag skulle förmoda att det är den kriminalare som han hade velat vara, om han hade varit kriminalare.

 

LÄS MER: Hustruns oro för Leif GW Perssons hälsa 

 

Michael Tapper påpekar även att han själv skriver böcker – senast en skildring av Ingmar Bergmans sjuttiotalsperiod och filmen "Ansikte mot ansikte".

– Det är litegrann samma där, Bergman har ju mer raka rör med det här att han säger att, visst är det han i sina rollfigurer. Men det är inte bara han utan han plockar bitar och stycken från folk han känner. Det är väl så man gör som författare. Jag tycker inte det är så konstigt. Jag förstår inte riktigt Leif GW Perssons invändning, måste jag säga. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!