Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gunhild Stordalen är inte rädd för döden

Maria Brandlet recenserar Gunhild Stordalens prat i Sommar i P1. Foto: Expressen/Montage
Gunhild Stordalen är läkare, filantrop och miljöaktivist. Foto: Robert Eklund / STELLA PICTURES

För bara tre veckor sen gick min morfar oväntat bort. Samma natt vaknar jag med en nästan fysisk känsla av att befinna mig i hans och mormors mexitegelvilla. Doften av vinbärsbuskar, potatisjord, träskor, Dubbeldusch och Volvo, blir som en svindlande påminnelse om att denna nyss så självklara lilla värld inte längre finns.

Så bra var sommarpratet

INLEDNINGEN

En välformulerad meritförteckning är i det här fallet tillräckligt för att man ska börja fundera på vad som döljer sig i den här människan.

 

KÄNSLORNA

Gunhilds överlevnadsstrategi för att kunna leva med en dödlig sjukdom, har på många sätt gått ut på distraktion. Inte så konstigt då att hon inte helt tar med oss till djupet av känslorna. Dess omfång förstår vi ändå.

 

SKRATTEN

Gunhild målar fina bilder bland annat av de mer jordnära föräldrarnas entré på hennes lyxiga bröllop. Men annars är det främst djupt allvar och förnuft.

 

MUSIKEN

En personlig mix av hitlåtar som påminner om ett känsloladdat dansgolv fullt av snyftare och sprittande energiutbrott.

 

AVSLUTNINGEN

När Stordalen till slut börjar resonera kring sin egen död, är tanken kristallklar och skär på djupet.

Låtlistan

  • Hymn For The Weekend (Coldplay)
  • Happy (Pharell)
  • Addicted to you (Avicii)
  • Walking on sunshine (Katharina & The Waves)
  • Land of confusion (Genesis)
  • Fragile (Sting)
  • Human (Killers)
  • Man in the mirror (Michael Jackson)
  • I see fire (Ed Sheeran)
  • All of me (John Legend)
  • Cant stop this feeling (Justin Timberlake)
  • Är det vi nu (Victoria Voss)
  • Det löser sig (Timbuktu)
  • Youve got the love (Florence & The Machine).

Tanken på allt liv som hela tiden faller i glömska gör mig illamående. Men Gunhild Stordalen är inte rädd för döden, inte längre. Hon vet att hennes livsverk, hennes stiftelse, kommer att finnas kvar även när hon är borta. Den tillåter henne att lämna ett avtryck, göra skillnad, och samtidigt bara vara en kugge i ett maskineri, någon som går att ersätta.

Att inte drabbas av existentiell ångest när man lyssnar till någon som lever så nära döden som Stordalen är omöjligt. Det spelar liksom ingen roll att hon själv är förhållandevis osentimental, och berättar med förnuft snarare än känsla.

Drivs av en stark tro

Kraften i henne är fortfarande stark. Man hör hur hon eldar upp sig över vår köttkonsumtion, klimatpåverkan, samt ökande fetma och diabetes. Andra experter, av typ Agnes Wold, kan säkert ha invändningar mot sakfrågorna.

Men det som drabbar mig är berättelsen om den unga vackra kvinnan som, sin sviktande hälsa till trots, drivs av en stark tro på att rädda världen. Den hade kunnat vara en modern helgonlegend. Inte för att jag tror att den ibland lite irriterande entreprenörskäcka Stordalen, vill vara någon martyr. Men allt eftersom hennes sommarprat slingrar sig fram vecklas där ut en bild om hur livet på sätt och vis handlar om att lära sig dö.

Den läxan har Stordalen utan tvekan lärt sig, även om hon fortfarande väntar på miraklet.

 

Sommarpratarna, P1, kl 13: I dag Matias Varela. I morgon: Danica Kragić Jensfelt.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!