Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gessle: Jag har aldrig behövt kompromissa

Malin Roos möter Per Gessle. Foto: Anna Hållams
Foto: Anna Hållams

Han skulle också kunna luta sig tillbaka i det efter hans rumpa specialgjutna sätet i tolvmiljonersbilen och cruisa in i en framtid av välstånd.

I stället ger sig Per Gessle ut på ett nytt galet varv runt jorden.

Musiken har aldrig varit mer joyride, hävdar låtmakaren - som till och med har insett att uppskatta succéerna.

- Jag har haft så mycket framgång att jag inte har behövt bry mig om saker som vanliga dödliga människor behöver bry sig om. Besiktiga bilen och sånt, det gör någon annan åt mig.

ROXETTE

Per Gessle, 53, och Marie Fredriksson, 54, bildade Roxette 1986 och redan samma år gavs debutplattan "Pearls of Passion" ut.

Det stora genombrottet kom dock två år senare med albumet "Look Sharp!" och singlar som "The Look".

Roxette har sålt över 75 miljoner skivor.

2002 drabbades Marie Fredriksson av en hjärntumör och läkarna sa att hon hade ett år kvar att leva.

2009 dök Marie upp på scenen när Per Gessle spelade i Amsterdam. Roxette verkade vara på väg tillbaka - mot alla odds. •2010 gjorde sedan bandet enstaka spelningar i Sverige.

Roxette har sedan dess släppt två studioalbum och genomfört en massiv världsturné på runt 150 konserter.

Ger sig med start i morgon ut på en ny omfattande turné. Premiärspelning i Vladivostok.

Roxettes album:

1986 – Pearls of Passion

1987 – Dance Passion - The Remix Album

1988 – Look Sharp!

1991 – Joyride

1992 – Tourism

1994 – Crash! Boom! Bang!

1995 – Rarities

1995 – Don't Bore Us, Get to the Chorus! Roxette's Greatest Hits

1996 – Baladas En Español

1999 – Have a Nice Day

2001 – Room Service

2002 – The Ballad Hits

2003 – The Pop Hits

2006 – A Collection of Roxette Hits – Their 20 Greatest Songs!

2006 – The Rox Box / Roxette 86-06

2011 – Charm School

2012 – Travelling

2013 – Live: Travelling The World

Det är en mycket besynnerlig syn.

En fullvuxen tysk man ligger på golvet och filmar Per Gessles fötter medan ett ungt par står med armarna om varandra och torkar tårarna.

Per Gessle, 55, sitter vid ett bord i ett hörn (i en skog, nejdå), han är på Bokmässan i Göteborg och signerar sina nya böcker med låttexter plus samlingsboxen med tidigare outgivet demomaterial.

När vi ses har han dessutom just demolerat Wilmer X-sångaren Nisse Hellberg i en popquiz.

- Tack, det var ett kliv uppåt. Senast jag var med i en quiz kom jag sist. Då handlade det om australiska basister, säger Per Gessle och förklarar sin hyperaktuella höst.

- Det blev någon slags ketchupeffekt. Jag har märkt att de här demosarna är poppis bland fansen så jag tänkte att jag lika gärna kunde göra det ordentligt. Det har tagit ett år att få ihop samlingen, det är så många tejper som ligger i lådor och kassar och gamla jeansjackor...

Stentvättade?

- Ja, lite så. Alla möjliga dumma format också. MP (Mats Persson, gitarrist i Gyllene Tider) har gjort ett hästjobb med att hitta allt. Men det är inte alls komplett, det finns säkert 70 låtar till.

-  Är man intresserad av låtskrivande så är det väldigt kul att lyssna på demos. Det är många som håller på och snickrar själva och har man ett facit av "The look" så kan det vara roligt att höra hur den lät från början. Kan man min katalog är det ganska intressant, är man inte intresserad av min grej så är det helt värdelöst, haha.  

Du har haft en karriär i 35 år och hävdar att det aldrig har varit roligare än nu, hur menar du?

- Det har varit en så stor drivkraft i mig att lyckas med musiken, jag har verkligen velat det. Särskilt när vi började glänta på den internationella dörren. Det är fruktansvärt svårt att stanna kvar som svensk artist internationellt, men det var jätteviktigt för mig.

- Nu när man börjar bli gammal och grå har jag en mer avslappnad inställning. Det är inte lika viktigt att vinna som när jag var 30. Nu gör jag saker mycket för min egen skull. Jag har otroligt mycket material som är färdigt men som jag inte ens har brytt mig om att ge ut. Jag har haft så kul när jag spelat in, det är inte är lika viktigt att du ska höra det.

Är du en av dem som hävdar att du inte läser recensioner?

- Jag gör inte det faktiskt. Folk brukar säga till mig vad det står, men jag läser inte annars.

Du sa vid popquizen att tiden mellan Gyllene Tider och Roxette var jobbig, du "tvingades" samarbeta med andra. Är du svår att samarbeta med?

- Nej, det tror jag inte, men jag är ganska bestämd på vad jag vill och inte vill göra, därför passar det mig illa att jobba med fel människor. Jag är ganska dålig på att skräddarsy grejer. Om någon ger mig en beställning på "vad de vill ha", så gör jag ett ganska dåligt jobb, men om någon säger "gör vad du vill med det här" så gör jag förmodligen något väldigt bra.

- Nu för tiden jobbar branschen mycket så, låtskrivare är "hired guns". De ska pleasa ett management, en producent, en artist och ett skivbolag. Det är ett jävla spel där man måste tillfredställa en massa folk och det passar mig illa. Jag har aldrig behövt kompromissa så heller, jag skriver låtarna och är med som artist på mina egna låtar.

- Det är det jag är stoltast över med Roxette, att vi lyckades göra vår karriär baserad utifrån Stockholm och inte flyttade till London, LA eller New York, som alla ville att vi skulle göra.

Det var stort bara att flytta från Halmstad?

- Ja, absolut. Men det är coolt att kunna göra sin grej på sina villkor, på samma sätt samma som Abba gjorde en gång i tiden. Då kan inte London, LA och New York komma och lägga i sig i heller, det är "take it or leave it".

Speaking of Roxette. Nu ska du och Marie Fredriksson ut på en ny mastodontturné. Hur ska ni toppa 46 länder från förra varvet?

- Det blir minst lika många, så mycket kan jag säga. Vi håller på in i 2016. Det har blivit samma grej med Roxette som med Gyllene Tider här hemma i Sverige, det fylls på med nytt folk. På Facebook kan man se vilken som är vår målgrupp och jag skulle säga att fansen är mellan 25 och 40.

– Det är ju rätt remarkabelt med tanke på att jag snart fyller 80...

Ha, nu ska vi inte ta i. Men jag läste i din bok att du fick 2000 brev när du fyllde 23. Hur många när du fyllde 55?

- Haha, jag får ett tusental hälsningar på nätet, brev får man nästan inga alls längre, tack och lov. Det är en annan tid i dag.

Din fru Åsa behöver inte sitta och sprätta kärleksbrev längre?

- Nej, inte så mycket, men det dimper ner en del konstiga brev lite då och då.

Men hur är det att åldras med den rollen, som "flickidol" och "tjejtjusare"?

- Hm, jag vet inte, jag har aldrig sett mig själv på det sättet egentligen. Men det är klart, vi är rockstjärnor när vi är utomlands. Om vi kommer till Sydamerika är det 400-500 pers som möter en på flygplatsen. Det är på ett sätt overkligt, men också ett privilegium.

- Jag har haft turen att kunna jobba med min hobby. Jag har aldrig behövt fatta något beslut om vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har haft så mycket framgång att jag inte har behövt bry mig om saker som vanliga dödliga människor som inte är rockstjärnor behöver bry sig om. Som besiktiga bilen och sånt, det gör någon annan åt mig.

Behändigt. Låter du någon annan besiktiga din nya 12 miljoners-Ferrari också?

- Absolut. Den är jättefin...

Hur många gånger har du åkt fast för fortkörning?

- Det gör jag aldrig.

För att du är du och polisen ser mellan fingrarna?

- Nej. Eller förresten, jag HAR åkt fast en gång. På väg till studion i Skåne - i en hyrbil! Jag var mest irriterad över att det var i en Toyota och inte en Ferrari.

Nu är din son Gabriel 17, men hur har det sett ut under uppväxten, har du outsourcar föräldrarmöten också, som bilbesiktingen?

- Nej, jag är med! På föräldramöten, upplysningsmöten och allt vad det är. Jag är en aktiv förälder. Jag är ingen rockstjärna för min son, för guds skull. Däremot har min familj cirkulerat mycket kring mitt arbete, så har det alltid varit, deras liv har varit baserat på vad jag håller på med. Det är klart att det blev annorlunda när Gabriel föddes, man fick ett annat ansvar, men i bland har det varit svårt att sätta ner foten i "vardagliga saker". De senaste 7-8 åren har Åsa skaffat mycket mer ett eget liv. Hon jobbar med design och har en egen lampkollektion bland annat. Det är kul.

Man läser ofta om hur ohemult rik du är, vad lägger du pengarna på förutom bilar som kostar tolv millar?

- Det är mest i tidningarna som det är mycket pengar, jag ser dem inte, jag betalar ju inte räkningarna själv, vet du (blink blink). Jag lever ett ganska normalt liv. Jag är ju ute och spelar jämt och har inget speciellt intresse eller så, men vi har ett hotell som kostar en massa pengar. Sen blir det en del konst och foton.

Vad har du kvar att göra i livet som du inte har gjort?

- Jag skulle vilja lära mig att göra bra popmusik.

Okej...

- Ja, men jag är inte klar. Det känns som att jag precis har börjat. Jag känner mig enormt triggad, för varje produktion och projekt jag går in i förändrar jag mitt sätt att tänka musik. Jag lyssnar nästan inte på gitarrpop längre. Jag lyssnar mycket hellre på modern popmusik.

Säg någon!

- Allt som går på radion. "Safe and sound" med Capital Cities, ”Crazy something normal” med Donkeyboy, Adriana Grandes ”Problems” och ”It´s all about the bass” med Maghan Trainor är några grymma poplåtar. Nine Inch Nails gillar jag också, och Lana del Ray. Men jag dissar mycket också, jag är ganska petig.

- Den enda cd:n jag har köpt i år är Leonard Cohens nya, men den har jag inte lyssnat på än. Jag hittar inte min cd-spelare.

• Du har inte testat att ringa 90-talet och fråga om den blev kvar där?

- Haha, nej. Den ligger väl nere i källaren någonstans. Jag har fortfarande alla cd-skivor framme och kanske 2000 LP-skivor.  

Vilken räddar du först om det börjar brinna?

- Då skippar jag skivorna och tar ett fint foto.

Per Gessle måste vidare till nästa signering.

När han börjar att gå följer det unga paret med armarna om varandra, efter.

Hela vägen fram till logedörren, där vänder sig stjärnan om och säger "Have a good day" till sina efterföljare.

De två börjar att gråta igen.

Hon är 22 år från Ukraina och han 25 från Österrike. De berättar att de träffades och blev kära på en spelning med Marie Fredriksson och att de nu reser världen runt för att få en glimt av Roxette-stjärnorna.

Vad tysken skulle ha fotbilden däremot, får förbli ett mysterium.  

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!