Fredrik Eklund snart pappa: "Kommer bli bortskämda"

Det är mycket nu. Rekordmäklaren, tv-kändisen och bokaktuella Fredrik Eklund, 40, rusar in på kontoret, ber om ursäkt för att han är sen och förklarar att det varit tv-inspelningar hela dagen. Den gröna juicen är inte av hälsoskäl, utan allt han hinner få i sig. Kalendern i mobilen (synkad till assistenterna) låter han ligga öppen på bordet. 

Ändå är det här den lugna Fredrik Eklund. Eller ”Fredrik 2.0” som han valt att döpa boken till. Den som rest sig från kollapsen, börjat meditera och är lyckligare än på länge. Mycket tack vare barnen Milla och Freddy Jr. 

När jag intervjuade dig för exakt ett år sedan orkade du knappt prata om barn, men sa att du och Derek inte hade gett upp. Nu är de snart hos er. 

– Vi var så tidigt i processen att försöka igen efter missfallen. Nu är det bara 2,5 månader kvar. Men eftersom det är tvillingar kan de komma tidigt. Tydligen vill man vara så nära vecka 38 som möjligt men det kan lika gärna bli 36 vilket innebär mitten av november.

– Det har känts så abstrakt, men nu är det verkligt. Storken ska komma, säger han.

Storken är i det här fallet en surrogatmamma från Kalifornien. Embryon blev till med ägg från en äggdonator och spermier från Fredrik Eklund och hans man Derek Kaplan och placerades i surrogatmamma (som fått nästan 400 000 kronor för besväret). Fredrik Eklund är biologisk pappa till flickan och Derek Kaplan till pojken. Precis som Fredrik Eklund drömt om. 

"Meningen med livet"

Surrogatmamman har nu tillfälligt flyttat till Connecticut, där paret köpt hus, för att vara nära de blivande föräldrarna och på Instagram postade Fredrik Eklund nyligen en bild där han pussade den växande magen. 

– Det är väldigt intimt och väldigt vackert, säger han. 

Så fantastiskt att den här tekniken finns. 

– Ja, jag känner mig väldigt tacksam. Vi tänkte så mycket fram och tillbaka hur vi skulle göra. Är det här rätt? Det är så vetenskapligt och så mycket vi har fått lära oss, så mycket att tänka på, så många frågor. Gud vilken resa det varit. Nu ser jag bara fram emot dagen då jag får hålla barnen och pussa dem.

En stund senare visar han den senaste ultraljudsbilden som han fotat av med mobilen.

– Kolla lilla näsan! Och visst har hon min mun, lite i alla fall? 

Supersöt! Ska ni vara med på förlossningen?

– Absolut, 100 procent. 

Har du alltid vetat att du vill bli pappa?

– Både jag och min bror Sigge, som har tre barn, är nog lagda åt det hållet. Jag har i alla fall alltid haft den längtan. Alltid haft husdjur, alltid varit omhändertagande. Det är nog meningen med livet att ha familj. Det var också därför det var så jobbigt när det inte funkade.

Har fått omvärdera livet

Hur tänker du på missfallen nu?

– När det hände sa folk att allt händer av en anledning. ”Ni kommer få barn, när det händer så kommer du förstå att nu är rätt tid, ha tålamod, det finns en plan.” Så tyckte jag inte då men nu kan jag börja se det.

– Jag var redo då, men jag är ännu mer redo nu. Jag kommer vara ännu mer tacksam och ännu bättre pappa för att jag fick vänta. 

Det är mycket det boken handlar om, säger han. Hur han fick gå tillbaka i tiden för att omvärdera livet.

Det verkar ha hänt otroligt mycket på det här året. Boken börjar i mars 2016 med en blackout under en direktsänd tv-inspelning.

– Ja, när jag började skriva var jag mitt i processen, jag var ledsen och mådde inte bra. Jag började skriva, men visste inte var det skulle sluta. 

Du berättar i en lång scen om en sommar i Skåne när du och Sigge är barn och du känner att han övergav dig. När boken skrivs har du fortfarande inte tagit upp händelsen med honom. Har du gjort det nu?

– Ja, han fick läsa boken under en resa vi var på med mamma i Italien. Han sträckläste och sen satt vi tre och pratade i fem timmar utanför huset. Händelsen kan uppstå mellan alla syskon och vara en ganska liten grej, men för mig var det ett så starkt och sorgset minne.

"Blev viktig för mig"

På så sätt är boken redan en framgång, förklarar han. 

– Det spelar ingen roll hur den säljer, det viktiga var att min familj skulle läsa och förstå hur jag känt mig. 

Vad sa din pappa (Klas Eklund, före detta chefsekonom på SEB) om boken?

– Vi kommunicerade mycket krig den, pappa var väldigt känslomässig och skrev många fina mejl till mig.

I förordet skriver du att du respekterar om familjen inte delar din uppfattning. Fanns det delar där de inte kände igen sig?

– Nej, men jag vill försäkra mig om att läsaren förstår att min familj har rätt att inte hålla med. En annan formulering som jag tog bort var ”det här är min tavla, inte ett fotografi”. 

Du skriver på ett ställe: ”Pappa var oberäknelig och ibland svårbegriplig, vi älskade honom förstås båda två men tycktes aldrig få tillräckligt mycket tid av honom”. Har du förlåtit honom?

– Min bror och pappa har förstås sina egna versioner, men som jag ser det har min bror haft en större uppgörelse med vår pappa. Jag känner inte att jag behövde förlåta pappa för någonting. Men förra julen, som det står om i boken, när hela familjen sammanstrålade i vårt hus i Connecticut blev viktig för mig. Jag skriver hur jag och pappa kramades. Det var en jättelång, nästan för lång, och fantastisk kram.

"Kommer bli väldigt bortskämda"

Du skriver också att du haft dåligt samvete för att du lämnade din familj. Inför julen anlitade du en juldekoratör för 18 000 dollar och köpte 200 julklappar. Var det ett sätt att betala tillbaka?

– Det handlade inte om att betala igen. Men jag är en perfektionist och för mig var julen så laddad. Jag hade visualiserat hur den skulle bli. Derek sa till mig innan: ”Du kan inte sätta julen på en piedestal och förvänta dig att det ska bli på ett visst sätt”. Men julklapparna och julpyntningen var väl ett tecken på vad jag försökte skapa känslomässigt för min familj. 

Är du orolig att Milla och Freddy Jr blir väldigt bortskämda?

– De kommer bli väldigt bortskämda av mig medan Derek kommer skapa regler. Jag älskar honom för det. Jag är ett stort barn själv, en 3-åring i huvudet och hjärtat. Jag kommer leka pirat, göra skattkartor, åka till Disneyland och kolla på film. Vi är väldigt annorlunda, jag och Derek, det är därför vi funkar. Jag ser fram emot att vara äventyrlig, galen och rolig. Han kommer vara fantastisk, stödjande och snäll, men väldigt strikt. 

Det är dig de kommer fråga om lov så fort de vill göra något?

– Ja, och då kommer jag titta på Derek och säga att jag vill följa med dem. 

Hur ni ska hålla dem på jorden? Jag tänker att det är svårt att ge kändisbarn eller barn till väldigt rika en ”normal” uppväxt.

– Sigge och jag fick båda delarna. Vi fick se väldigt mycket, men ofta tältade vi med Volvon. Man får resa, men kanske inte alltid förstaklass och privatjet.

– Sen fick vi alltid jobba för våra egna pengar. Pappa hjälpte oss kanske med kontakter ibland. Men vi fick lära oss värdet av ett hårt arbete och arbetsetik. Samma med våra barn. De kommer inte bara få ett kreditkort i handen.

LÄS MER: Stjärnmäklaren Fredrik Eklund släpper egen låt 

Gör det komplicerat

Jag läste i DN att ni har anställt en sjuksköterska specialiserad på tvillingar?

– Det är ju väldigt vanligt här vill jag förtydliga. Vi är två män som får två barn på samma gång. Vi ville ha någon som kan stötta upp oss i början som kan skapa system för blöjor och flaskor. Vi kommer ha både bröstmjölk och ersättning. Allt är nytt för oss. Vi har gått kurser men vi går ju från 0 till 200.  

Ska du vara föräldraledig?

– Jag och min businesspartner försöker planera detta. Han får, osannolikt nog, tvillingar samma vecka. Också en flicka och pojke. Det var inte alls planerat, deras surrogatmamma är från Florida och en annan organisation. Det är jättekul så klart men komplicerar vår business. I början kommer jag kanske vara fyra dagar i veckan i Connecticut med barnen och tre dagar i New York och jobba.

När vi sågs för ett år sedan var du väldigt sugen på Sverige och berättade att du letade slott på Hemnet. Blir det inget Sverige nu?

– Det är en av sakerna jag förstått under det här året – mitt hem är här. Jag gick igenom ett uppbrott med New York och kände att staden vänt sig mot mig. Men det var ju egentligen jag som var problemet. Jag älskar fortfarande att komma hem till Sverige, men det känns skönt att säga det nu: Jag tror inte att vi kommer flytta tillbaka.