Han kom in som elev på Dramaten 1954 och hade flera teateruppsättningar och filmer bakom sig när frågan om att spela drängen Alfred i filmen om "Emil i Lönneberga".
- Jag pendlade från hemmet i Bromma till inspelningen i Småland. I början var det mest helginspelningar. Under veckorna spelade jag revyer och teater, säger Björn Gustafsson, som fick hjälp av kompisen Allan Edwall när filmteamet sökte skådespelare.
Han minns Emil-tiden som rolig och något annorlunda. Till slut gick det inte att pendla längre.
- Hela familjen flyttade ner till en gård utanför Katthult när jag spelade in. Vi bodde där under somrarna, säger Björn Gustafsson.
"Astrid var rolig och glad"
Hur ofta träffade du Astrid Lindgren?
- Hon kom ibland, Astrid. Vi hade vardagliga resonemang. Hon var rolig och glad.
Hur har rollen som drängen Alfred påverkat ditt liv och som skådespelare?
- Jag blir igenkänd fortfarande. Det är både på gott och ont. Ibland kommer det människor hem till mig och vill ha autografer. Och så får jag brev. När många kommer fram och säger: Dig känner jag igen brukar jag säga, nej, det kan jag inte tro.
"Filmerna åldras inte"
Varför blev filmerna om Emil så populära?
- Emil kommer aldrig att kännas gammal. Filmerna kommer aldrig att åldras eftersom de spelades in i en miljö som gamla Sverige, säger Björn som fortfarande jobbar som skådespelare.
Var det enklare att få roller efter Emil-filmerna?
- Nej, jag märkte ingen skillnad faktiskt.
Premium
Premium
Premium