Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”The Prodigy” blir fruktansvärt deppig och tyvärr förutsägbar

Ur filmen ”The prodigy”. Foto: MGM
Ur filmen ”The prodigy”. Foto: MGM

Alla föräldrar har säkerligen haft ögonblick då det känts som att just deras trilskande unge är besatt av en ond och oövervinnerlig makt. 

Men i ”The prodigy” tar man bokstavligheten ett steg längre.

En ruskig natt skjuts en monstruös seriemördare till döds, och i nästan samma minut föds ett litet gossebarn inte så långt därifrån. Ni kan kanske gissa vart mördarens själ tar vägen?

Men för de stackars föräldrarna Sarah (Taylor Schilling från ”Orange is the new black”) och John (Peter Mooney) är det förstås inte lika uppenbart varför deras lille son Miles plötsligt kan rabbla könsord på en ungersk dialekt snarlik djävulsrappakalja.

Fast de har ju anat oråd: Miles, 8, är inte bara särbegåvad, han har även vissa utvecklingssvårigheter, och svårt att interagera socialt med andra. Det låter ju lite som någon form av autism. Men när den lille pojken börjar slipa på verktyg ner i källaren, och barnvakten råkar ut för en märklig olycka, plockas även lite mer okonventionell expertis in. Bland annat forskaren Arthur Jacobson (Colm Feore) som lanserar teorin att en inte alltför behaglig själ har reinkarnerats i pojken, och är på väg att ta över. 

”Karma is a bitch.” Det visste vi ju redan, men det här känns lite väl hårt och tråkigt. Mitt största problem med ”The prodigy” är kanske inte främst att den gör mördare, istället för X-men-superhjältar, av barn med särskilda behov, utan att den är så fruktansvärt deppig och förutsägbar. Varenda skrämselfaktor känns given långt långt innan man faktiskt är där, och själva rollfigurerna framstår som tunna pappersdockor, placerade där mest bara för att handlingen ska kunna stappla vidare. I tidigare klassiker om besatta barn har det åtminstone funnit en atmosfär eller karaktär, värda ens tid. 

Det enda som riktigt drabbar mig här är moderskärleken, och hur envist Sarah kämpar för sin son bortom all rimlighets gräns. Där i den fullkomligt överväldigande föräldrainstinkten finns trots allt en avgrundsdjup äkta skräck, som man hade kunnat göra betydligt mer av.

 

THE PRODIGY

Skräck

USA. Av Nicholas McCarthy. Med Taylor Schilling, Brittany Allen, Jackson Robert Scott, Colm Feore. Längd: 1:32. Från: 15 år.

 

Så bra är skådespelarna:

Taylor Schilling

Framstår först som den där gulliga oskyldiga tjejen hon är i det allra första avsnittet av ”Orange is the new black”. Men föräldraskapet härdar, och att se Schillings vånda är ändå kanske behållningen med den här filmen.

 

Jackson Robert Scott

Spelar pojken med en blandning av diaboliskt iscensatt oskuldsfullhet och obehaglig ondska, som faktiskt övertygar.