Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"The imitation game"

Foto: Jack English

DRAMA.

Storbritannien. Av Morten Tyldum. Med Benedict Cumberbatch, Keira Knightley, Allen Leech, Charles Dance. Längd: 1:54. Från: 11 år.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA

Benedict Cumberbatch

Jag vet. Det mobbade geniet är ju på sätt och vis en oerhört stereotyp karaktär, samtidigt som den sätter fingret på något sant: Det är ofta de udda människorna, de som är utanför, som uträttar de verkliga stordåden. Här gör Cumberbatch något extra av rollen. Han är inte bara en snubbe med tics som inte förstår socialt samspel, han har också en passion och ett sjuhelvetes driv.

 

Keira Knightley

Emellanåt blir hennes finengelska bara några grader för uppskruvad. Samtidigt är jag otroligt förtjust i det fokus som den här filmen sätter på en vänskapsrelation mellan man och kvinna - Turing och kollegan Joan Clarke.

 

Allen Leech

Är på plats för att förstärka "Downton Abbey"-känslan, vilket han lyckas med. Känns rejäl, sympatiskt rak på sak. Men är inte riktigt lika godhjärtad som i Downton.

 

Charles Dance

Visst. Det här ju den underbart onde "Game of thrones"-Tywin placerad i en ny miljö. En karaktärsrepris man kommer undan med, åtminstone en gång.

Ge mig ett bländande intellekt, knastertorr humor, och en snobbig dialekt. Ge mig något väluppfostrat, men ändå arrogant. Ge mig social missanpassning kombinerad med rar värme. Ge mig Benedict Cumberbatch.

Ända från Sherlock till Smaug, så har britten varit och nosat på den här oemotståndligt fascinerande karaktärstypen. Men det är först i rollen som matematikgeniet Alan Turing som han gör den till max.

Filmen rör sig i ett gränsland mellan biopic, drama och thriller, och förflyttar oss över tre olika berättartrådar: Det är dels historien om hur Turing knäckte tyskarnas Enigma-kod under andra världskriget, vilket ledde till att tusentals liv kunde räddas. Dels efterspelet där Turing döms för homosexualitet, samtidigt som hans insats för mänskligheten göms i glömska. Men vi möter honom också i den svåra barndomen, där han mobbas och lär sig knacka kod i princip som en överlevnadsstrategi.

Det är en lysande sann historia. Bara som den är. Men den förhöjs av det välkalkylerade manuset och nästan löjligt karismatiska skådespelarna. Det är en fröjd att höra Turings typiskt brittiska verbala dueller. Den inledande anställningsintervjun med stränga militären Denniston (Charles Dance, Tywin i "Game of thrones") måste vara en av de roligaste jag sett.

Skeptikerna kan hävda att den tjusiga ordakrobatiken ger filmen en konstruerad lyster. Men för mig är det en del av genren. Man kan också ifrågasätta varför vi inte alls får se något av Turings homosexuella relationer, bara den platoniska kärleken till kvinnliga kodknäckarkollegan Joan Clarke (Keira Knightley).

För mig räcker det dock långt bara att se Cumberbatch-transformationen från geni med osedvanlig glöd till isolerad och kemiskt kastrerad man.

Det är en skam för mänskligheten att den verklige Turing benådades för sitt "brott" först på julafton 2013. Nära 60 år efter att han troligtvis tog livet av sig.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.