Hjärntumören och smärtorna har fått honom att vilja avsluta sitt liv, och som det kanske bara slumpar sig på film, så befinner han sig strax i en husbil på väg genom ett grått och blåsigt Europa till dödshjälpskliniken i Schweiz.
Med sig har han vännerna från äldreboendet: Tage (von Brömssen) som är en dement revolutionär, Rut (Mörck) som vill sätta guldkant på Maltes sista tid och rentav få honom att ändra sitt beslut, sköterskan Katrin (Haag) som blivit bedragen av sin man, och så städaren Simon (Spetz) som ett slags förnuftets röst.
Upplägget med förbrukade människospillror som finner gemenskap genom olika ögonöppnande upplevelser, tycks ha ärvts direkt från ”Hundraåringen” och ”En man som heter Ove”.
Det framstår initialt som ett lite irriterande kalkylerat upplägg, men längs med vägen tar samtalen över och lugnet infinner sig. Det är en munter vänlighet och en uppriktig melankoli som faktiskt känns starkt besläktad med sjuttiotalets Slas-filmatiseringar där Janne ”Loffe” Carlsson hittade på livsbejakande upptåg bland vardagens fornlämningar till människor.
Men här är det Marianne Mörcks rullstolsburna Rut som står för initiativen, där hon lotsar skaran från gourmetrestauranger och spaanläggningar till en nattklubb i Berlin.
På den senare luras norska electroduon Röyksopp till att tro att Wollters Malte är technolegendaren Giorgio Moroder (de är på riktigt rätt lika), och genom ljusen och röken mixas Wollters episka röst sedan in i beatet: ”Keep it up! Keep on dancing!”
Det är ett ögonblick som inte bara känns som en veritabel hit, utan som poesi.
Ändå är det mellan Mörck och Wollter som det är som allra vackrast.
När Mörck släpper fram all sin skörhet och går från att vara en egotrippad gapig tant som skriker efter mer bubbel och ”sex on the beach” till att bli en närhetssökande medmänniska som inte vill annat än att få behålla Malte, så sker det i en värdig stillhet som värker i en.
De existentiella resonemangen når kanske aldrig riktigt djupen, men nog verkar det behagligt att till slut få dö där bland alptoppar, isblå himlar, och trärena släta möbler.
Motståndslösheten i att ge upp lockar, tills man börjar grunna på för vem ens liv egentligen finns till, och vad man tar från andra när man väljer att gå.
Merom filmen - betyg
Dramakomedi
Sverige. Av Felix Herngren. Med Martina Haag, William Spetz, Marianne Mörck, Peter Magnusson, Tomas von Brömssen, Sven Wollter.
Längd: 1:44.
Visas på C More.
