Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Aniara” är ett rymdäventyr som känns obehagligt nära

Emelie Jonsson spelar huvudrollen som Mimaroben.

Science fiction-rymddramat ”Aniara” kramar om ens januarimörka hjärta. Det är perfekt balans mellan sexkulter, lågmäld action och existentiell ångest. 

Sällan har jag känt mig så liten på jorden. 

När Harry Martinsons rymdepos ”Aniara” blir film, är det som att se ”Rederiets” M/S Freja kasta loss ut i evigheten, med en mänsklighet dömd till att förgås i sin egen konsumtion. I den svåra bearbetningen av en klassiker, lyckas skaparna hitta en närapå perfekt balans mellan sexkulter, lågmäld action och existentiell ångest som kramar hårt om ens januarimörka hjärta. 

Det skulle bli en rutinresa. När goldondern Aniara ger sig av mot mänsklighetens nya hemplanet Mars, ska överfärden bara ta ett par dagar. Bilder på strålskadade ansikten i kombination med lösryckta dystopiska minnesbilder, talar för att jorden sargats till undergång. Men till Mars når aldrig Aniara. Efter en asteroidkrock tvingas kapten Chefone (Arvin Kananian), dumpa allt bränsle, och goldondern driver nu fritt mot Lyrans stjärnbild – utan möjlighet att någonsin vända om. 

Efter att inledningsvis mestadels grisat loss på den Finlandsfärjeliknande farkosten, fattar då människorna äntligen ett intresse för miman – ett slags kvantdator som medelst våra egna minnesbanker kan visa oss bilder av jorden som den en gång var. Mimaroben (Emelie Jonsson) påminner om en yogalärare när hon varsamt guidar besökarna ned i en oas av gröna skogar, färska bär och klara vattenfall. Men mänskligheten överutnyttjar även miman, som till slut kraschar av belastningen. Kvar finns ingenting. Bara svart rymd, tidsfördrivande kulter, och falska förhoppningar.

”Aniara” hade sin världspremiär på den kommersiellt viktiga filmfestivalen i Toronto, och är redan såld till USA. Det känns begripligt. Berättelsen är ju både rasande aktuell, och fascinerande i all sin geniala enkelhet. Med tanke på den begränsade budgeten är filmen också oväntat snygg, och öppnar effektivt upp oändligheten inom oss.

Den krassa chefsastronomen (Anneli Martini) pekar på en luftbubbla i ett glas. Ur ett kosmiskt perspektiv är det just så långsamt vi rör oss. Det vill säga inte alls. Människan kan rusa fram genom rymden, men vinner ändå aldrig på universums skräckingivande storlek.

Vi ser ljuset. Men vi kommer aldrig någonsin nå dit.

Aniara

Science fiction

Sverige. 

Av Pella Kågerman och Hugo Lilja. 

Med Emelie Jonsson, Jennie Silverhjelm, Arvin Kananian, Bianca Cruzeiro, Anneli Martini. 

Längd: 1:46. 

Från: 15 år.

 

Så bra är skådespelarna:

Emelie Jonsson

Jonsson har tidigare mest spelat teater, och gör här huvudrollen som Mimaroben. Som sådan representerar hon på ett intressant sätt människotypen som aldrig ger upp hoppet, och får det att slå gnistor om svårsläckta livsglöden.

 

Jennie Silfverhjelm

Beck-skådespelerskan är här den vanliga småbarnsmamman som löser livskrisen genom att starta en dramatisk sexkult, vilket ur det dystopiska perspektivet känns oväntat rimligt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!