Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"American Sniper"

Foto: Keith Bernstein

THRILLER.

USA. Av Clint Eastwood. Med Bradley Cooper, Sienna Miller, Längd: 2:13. Från: 15 år.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA

Bradley Cooper

Har tränat upp sig till en biff, och känns som en helt annan person här. Oscarnomineringen är helt rimlig, och det är intressant att följa den här i grunden goda karaktären som är beredd att göra nästan vad som helst för att skydda fosterlandet.

Sienna Miller

Spelar Chris Kyles fru Taya, en kvinna med både en vass tunga och tydliga åsikter. Hon gör sitt yttersta för att behålla mannen hemma hos sig och barnen, men förlorar hela tiden mot hans pliktkänsla och hämndlystnad. De äktenskapliga scenerna är en bra motvikt till krigsscenerna, och Miller fyller dem med en känsla av autencitet.

Plastbebisarna

Makarna Kyle får två barn som spelas av filmhistoriens kanske mest onaturliga bebisdockor någonsin. Hur en film med en budget på hundratals miljoner kronor kan misslyckas totalt med något som filmer med typ ingen budget klarar galant, förblir ett mysterium.

Det har gått dagar sen visningen av "American sniper", men de fruktansvärda bilderna lämnar mig inte. De rullas upp, nästan som på insidan av ögonlocken, om och om igen. Och det enda jag kan känna är att jag hatar krig, och hur kriget luckrar upp gränserna för vad som är ont eller gott.

I den allra första scenen ligger krypskytten Chris Kyle (Bradley Cooper) på ett tak i Falluja, Irak. En lite pojke, beväpnad med en granat, är på väg mot hans pluton, och Kyle har sekunder på sig att besluta vad han ska göra. Att döda eller inte döda.

Som publik delar vi hans synfält, vi stirrar stint i kikarsiktet, offren känns nära.

Verklighetens Chris Kyle dödade många gånger. Under fyra vändor i Irak, så faller åtminstone 160 personer för hans kulor. Kyle får smeknamnet "The Legend" och ett pris på sitt huvud. Han blir en krigshjälte.

I den sexfaldigt Oscarnominerade filmen får vi följa honom från barndomen, till den hårda träningen för att bli en Navy SEAL och i förhållandet med hustrun Taya (Sienna Miller). Scener från Irak, blandas med scener från det hårt ansträngda äktenskapet, och alltsammans tonas blekt av en märklig sorgsenhet.

Irakstäderna är övergivna och luften full av sand. Gatorna ekar av regissören Clint Eastwoods westernförflutna, och Kyle kunde lika gärna vara en ensam revolverman på väg rätt in i solen för att utkräva hämnd. Men hans hjältegloria kostar, och hemma hos familjen får vi se de otäcka spår som krigstraumat lämnat.

Detta är alltså något så märkligt som en hjältefilm som ifrågasätter hjältemod och dess konsekvenser, men utan att någonsin utsätta själva kriget för samma granskning. Det bara finns där. Som ett faktum.

Jag blir fortfarande inte klok på om det här är patriotisk propaganda eller inlindad krigskritik. Kanske är det öppet, kanske finns det inget svar, mer än i betraktarens ögon.