När Kenneth Gärdestad, 67, tänker på sin bror Ted ser han en levnadsglad person full av kärlek, därför känns det alltid tungt att ta del av andra personers åsikter och uppfattningar.
I kväll sänder SVT den nya dokumentären "Ted Gärdestad - För kärlekens skull". I den syns aldrig tidigare visade bilder, filmer och material tagna ur familjens privata arkiv.
Men Kenneth Gärdestad har vissa invändningar och är i allmänhet negativt inställd till dokumentärerna som säger sig spegla hans bror, Sveriges kanske mest folkkära artist.
SVT-dokumentären lämnade honom kritisk.
– Jag kan inte hålla med om allt, det gör jag inte. Jag har vissa synpunkter, det finns olika uppfattningar om saken.
Kenneth Gärdestad: Jag är beskyddande
Kenneth Gärdestad menar att väsentliga delar rörande sjukdomen, vännerna och livet saknas. Han är orolig över att dokumentären kastar ett negativt sken över broderns person.
– Man är ju så himla inblandad, man vet väldigt lite om vad andra tänker och mycket om vad man själv tänker. Så jag är väldigt subjektiv i sammanhanget, säger Kenneth Gärdestad och fortsätter:
– Vad jag är bekymrad över är att det framkommer olika åsikter, åsikter om Teds sjukdom och så, det är känsligt för mig.
Nu önskar han att tittarens inställning till Ted efter dokumentären är fortsatt vänlig.
– Det tittarna tycker är viktigare än det jag tycker någonstans. Men samtidigt är jag väldigt mån om, och väldigt beskyddande över att man ska uppleva Ted som en positiv person. Det är min önskan, för Ted var ju en levnadsglad person. Att han inte klarade av livet så lätt det berodde ju på den sjukdom han hade.
LÄS MER: Ted Gärdestads finaste låttexter om kärlek
Ted Gärdestad sökte sig själv
Familjen var själv inte styrande i utformandet av dokumentären, säger Kenneth Gärdestad.
– Vi hade ingen dialog, det bara blev en dokumentär.
Däremot har de försett SVT med privata familjefilmer från 60- och 70-talen.
I "Ted Gärdestad - För kärlekens skull" berättar artister och vänner som Björn Ulvaeus, Per Ragnar, Janne Schaffer, Stikkan Anderson och Marie Ledin om sin relation till artisten. Om hur Ted Gärdestad gick från kärlekskrank pojke till idoliserad ikon - och hur det tillslut blev för mycket för honom.
– Han började söka sig själv. När jag frågade: "Hur är det med dig?", sa han: "Alla vet vem jag är utom jag själv". Det var hans ord till mig. "Jag är bara den där figuren Ted", säger Kenneth Gärdestad i dokumentären.
Den 22 juni 1997 valde Ted Gärdestad att ta sitt liv framför ett tåg vid Häggviks station i Sollentuna. Kvar lämnade han låten "I den stora sorgens famn".
– Det är en sorgehymn för honom, fast han sjunger själv. Jag... Jag tror att han gjorde det för min skull. Det är vi som överlevde som får leva med sorgen, säger Kenneth Gärdestad i dokumentären.
LÄS MER: Nya tuffa tragedin i Gärdestad-familjen
SVT:s "Ted Gärdestad - För kärlekens skull"
Dokumentären kretsar kring Teds kamp för livet och musiken, men alla historier berättas inte - som vilka som stannade kvar när det blåste som värst.
– Det finns så många att tacka, som hjälpte Ted både när han mådde dåligt och när han mådde bra. Det var Björn och Benny och Stikkan som gav oss möjligheten att uttrycka vår musik. Och personliga vänner som Ted hade i Janne Schaffer, Micke Tretow och Per Ragnar. Det fanns ett slags nät kring Ted, men det minskade med åren, tillslut var det bara familjen, Janne och Micke som orkade. Jag är tacksam till dem och hela familjen.
Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör på SVT säger att det är svårt att få med allt på kort tid.
– Det är en vacker dokumentär med Ted Gärdestads musikalitet som nav i berättelsen. Som alltid är det svårt att beskriva ett liv på 45 minuter, men i Susanne Cederbergs film tecknas Teds livsgärning med all kärlek den så väl förtjänar.
Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.
