Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Johan Hedenberg: Jag är uppväxt med stryk

Johan Hedenberg berättar om den våldsamma uppväxten och livet som singel. Foto: Ylwa Yngvesson
Johan är aktuell i SVT-serien "En pilgrims död" där han spelar polis.
Johan i den svenska komedin "Kommissarie Späck". Foto: Alexandra Aristarhova Fotograf
Spelade mot Marie Robertson i "Rally-brudar".
Johan med dottern Erika på filmpremiär i julas. Foto: Robert Eklund
Johan Hedenberg spelade i tre år på Dramaten. Foto: Mikael Sjöberg

Han valde skådespelaryrket för kändisskapet.

Och gjorde allt för att synas.

För EXTRA berättar "Varuhuset"-stjärnan Johan Hedenberg om bråken som kostade honom jobbet på Dramaten - och sitt umgänge med kriminella:

- Jag har dragits till människor som är dåliga för mig.

HAR SPELAT TRE ÅR PÅ DRAMATEN

Namn: Johan Hedenberg.

Ålder: 58 år.

Gör: Skådespelare. Har bland annat medverkat i "Kommissarie Späck" (2010), "Oskyldigt dömd" (2008), "Skilda världar" (1999), "Beck - Monstret" (1998) och "Varuhuset" (1988). Spelade 1981-1984 teater på Dramaten.

Bor: På Färingsö i Stockholms skärgård, men är uppvuxen i förorten Grimsta.

Familj: Döttrarna Erika, 18, och Andrea, 10.

Aktuell: I SVT-serien "En pilgrims död". Har en roll i kommande säsong 2 av deckarsuccén "Bron", samt i filmen "Johan Falk - alla råns moder", som kom i höstas. Gav i somras ut självbiografin "Lill-Tarzan å jag".

JOHAN HEDENBERG OM...

... den okritiska romantiseringen av "Dom kallar oss mods"-trilogin:

- Långt upp i åren hatade jag Stefan Jarl, jag tyckte att han var en förljugen idiot med helikopterperspektiv. Man ska ha klart för sig att många i de där filmerna mådde skit. Inte minst tjejerna, men dem har ingen brytt sig om.

 

... mammans reaktion på hans uppväxtskildring:

- Hon har läst min bok, och jag tycker det är stort av henne att kunna erkänna att "ja så var det, tänk vad fel jag hade". Hon har varken försökt förklara, eller försvara pappa.

 

... sin medverkan i "Bron":

- Det är jättekul att få spela med Sofia Helin, som är en vän. Kim Bodnia också, naturligtvis. Han är en hjälte.

Bakgrunden till vårt möte är egentligen en annan. Johan Hedenberg har mirakulöst överlevt en hjärttumör, och berättelsen om hur den 7,5 centimeter stora "bollen" i hans högra förmak upptäcktes är nästan för bra för att vara sann.

Strax efter nyår förra året opererades den 58-årige skådespelaren för en brusten blindtarm, och under röntgenundersökningen drabbades han av en allergireaktion och reste sig för att nysa.

Kameran fotograferade bröstet i stället för magen, och dagen därpå hittade en läkare de "feltagna" bilderna av en slump - och såg ett hjärta som inte verkade normalt.

- Jag var precis på väg från sjukhuset när jag blev ikappsprungen av en sköterska med rullstol. Jag försökte protestera, men hon mer eller mindre tvingade ner mig.

Om inte Johan Hedenberg hade fått en nysattack, och om inte en doktor hade hittat fotona i datorns papperskorg, skulle han kanske inte ha levt i dag. Hjärttumören var så "mogen" att den när som helst kunde ha börjat släppa bitar och sprida sig.

Familjen i terapi

Genom tumultet som följde lyckades han hålla sig märkligt lugn, men för familjen var det värre.

- Mina döttrar grät när de såg mig efter operationen. Jag kommer ihåg att jag försökte trösta dem, men jag fick inte fram några ord.

- Min exfru och min mamma har båda behövt gå i terapi efteråt. För mig har det räckt med en otroligt bra läkare.

Inte helt i form

Ett år efter nära-döden-upplevelsen är Johan Hedenberg fortfarande inte helt tillbaka i sin forna form, men han simmar och joggar flera gånger i veckan, och han har börjat jobba så smått igen.

Som tur är har han lättare att acceptera mindre och lättviktigare roller i dag än när han stod på toppen av sin karriär på 90-talet. Han har inga problem att varva inspelningar av SVT:s succéserier "Bron" och "En pilgrims död" med dubbningarav tecknad barnfilm.

- Det är inte så krampigt längre. Jag gör det för att det är kul.

- Förr handlade skådespeleriet bara om bekräftelse. Det var mer bilden av något som lockade än själva yrket. Jag ville vara någonting, jag sökte berömmelse och kickar.

Vad gjorde det med din person?

- Jag var som en påtänd jävla duracellkanin. Jag var på allt jämt.

- När jag blev jättekändis i samband med "Varuhuset" trodde jag att jag skulle erövra hela världen. Jag kunde stå och föna håret i tre timmar. Jag stod med solglasögon inne på Café Opera.

Du var en dryg jävel?

- Javars. Men det bottnade i blyghet.

- Jag tror det var med mig som med många andra manliga skådespelare, att man har låg självkänsla och blåser upp ett stort ego i det. Egentligen är det små rädda pojkar som väljer det här yrket, säger han och rör med skeden i sin lunchsoppa.

Våldsam pappa

I Johan Hedenbergs fall föddes den lilla rädda pojken under uppväxten i Grimsta utanför Stockholm, med en sträng och våldsförande pappa.

- Jag är uppväxt med stryk, med rotting alltså.

- Den laddning och det hat som jag gick och bar på under tonåren tills jag konfronterade honom... När jag fyllde 17 spöade jag skiten ur honom.

Det skulle dröja innan relationen mellan far och son blev hygglig, men tonåringens hämnd gjorde onekligen avtryck på pappa Hedenberg.

- Han rörde mig aldrig mer, däremot blev det frost, helt iskallt. Han tyckte inte om mig. Jag var en parasit.

Johan svarade på sin fars brutala uppfostran genom att växa upp till en på ytan stenhård ung man, som tyckte att allt med känslor var trams.

Grät ohyggligt

- Jag slutade gråta, från att jag var tolv. Första gången jag bröt ihop var när pappa gick bort 2004. Då grät jag å andra sidan ohyggligt mycket.

Är du en bättre far till dina döttrar?

- Någonstans tycker jag det är varje generations skyldighet att bli lite bättre än sina föräldrar, så ja, jag slår dem i alla fall inte.

- Men jag har så klart annan skit med mig som jag belastar mina barn med. Jag var rätt tuff mot min äldsta dotter, det var mycket "ligg inte där och gråt" och "upp och hoppa." Jag uppfostrade henne som en kille.

I den nyutkomna självbiografin "Lill-Tarzan å jag" skriver Johan Hedenberg om just sin tuffa barndom, och om hur uppväxtmiljön bland thinner-sniffande kamrater i förorten formade honom till en konfliktsökande och stökig själ.

Du har haft svårt att samarbeta med folk?

- Ja, så in i helvete.

- Jag har alltid piskat uppåt och slickat nedåt. 1983 sa jag upp mig från Dramaten i vredesmod. Inte så smart kanske, eftersom man blev anställd på den tiden.

I stället för att umgås i fina kultur- och teaterkretsar valde Johan Hedenberg att omge sig av ökända "busar".

I 80-talets Stockholm hette några av vännerna Thorsten Flinck, Thabo Motsieloa och Paolo Roberto.

- Vi var ett gäng. Folk var rädda för oss.

Lever som singel

- Det var mycket mer spännande och roligt att vara med dem. Jag har alltid lagt mig på rygg inför bus, för där känner jag igen mig.

Var du själv en "gangster"?

- Nej, men jag har dragits till människor som är dåliga för mig. Till kretsar där det finns kriminalitet och grejer.

- Nu är jag inte offer för det längre, jag går inte på de här människorna längre. Men jag kan fortfarande bli fascinerad av kriminalitet.

Samarbetsproblemen som gjorde att den unge Johan Hedenberg fick lämna Dramaten för nästan 30 år sedan har även påverkat hans kärleksliv.

Efter uppbrottet från döttrarna Erikas och Andreas mamma för ett par år sedan dejtade han under ett kort tag skådespelerskan Sanna Ekman, 47, men i dag är han åter singel.

- Det har gått åt helvete.

- Men just nu känner jag inte att jag har tid att ta reda på varför det inte har funkat i relationer. Det är viktigare att odla relationen med mina barn.

Den blivande 60-åringen låter skeptisk när han pratar om möjligheterna att hitta kärleken igen.

- Jag kan inte tänka mig att det är så lätt för en 58-årig frånskild man att ställa sig i en bar. Risken är att han blir stående där ensam hela kvällen, för vem vill ha en gammal ful gubbe?

Så du har helt gett upp?

- Nej, men jag håller inte på och planerar någonting.

Finns det något bra med att bli äldre?

- Man börjar reflektera. Synd att man inte gjorde det tidigare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!