Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hannah: "Tanken på barn fick mig att rysa"

Hannah Graaf Karyd hade inga tankar på att få många barn när hon var yngre.Foto: STELLA PICTURES

SIGTUNA. Två veckor före beräknad förlossning ska Hannah Graaf Karyd stå på en fullsatt teater och försöka vara rolig. Hon har tackat ja till "det värsta man kan utsätta sig för", att pröva sina vingar som ståuppkomiker i tv.

Hon gillar att trotsa scenskräcken. Ungefär vart sjätte år.

– När jag fick frågan sade jag nej på en gång. Men när de ringde och frågade igen kände jag: "Tusan!". Jag har vågat ställa upp i Melodifestivalen och "Let's dance", vad kan hända? Jag kan inte dö. Folk kanske sitter där med öppna munnar och ingen skrattar. Eller så skrattar alla. Eller så svimmar jag. Eller så föder jag!

Hannah Graaf Karyd skrattar när hon pratar om sin medverkan tv-programmet "Mitt liv är ett skämt", som sänds i Kanal 5 i höst, men nervositeten går inte att ta miste på.

– Jag har sådan fruktansvärd stress över det här. Jag kan inte sova på nätterna, medger hon.

Scenskräck

Samtidigt är det något med det där som lockar Hannah Graaf Karyd. Hon gillar att utmana sig själv med jämna mellanrum. Inför Melodifestivalen 2006, när hon tävlade med "Naughty boy", var hon plågad av scenskräck. Hon tänkte att den kanske skulle ge med sig bara hon klarat av framträdandet. Men icke:

– Det blev tvärtom. Jag vågade inte göra någonting. Jag stod inte på scen igen förrän sex år senare, när jag gjorde en allsång nyligen. Det var jättekul, så om sex år till kanske jag gör det igen.

Hon lutar sig tillbaka i en soffa på den stora terrassen utanför familjens hus i ett nybyggt villaområde i Sigtuna. Solen gassar, på bordet står kaffe och bullar. Det hela känns väldigt rofyllt och idylliskt. Det är här hon för det mesta sitter och jobbar. Tillsammans med maken Peter Karyd driver hon Bloggfamiljen, en sida där hennes egen och ytterligare sju bloggar finns.

Barnhemsbloggen

En av bloggarna är Barnhemsbloggen, där läsarna får följa byggandet av ett flickhem i Calcutta, Indien. Det är ett av ett sextiotal välgörenhetsprojekt som Graaf Karyds mamma Linda Bergling driver via sin församling Arken.

– Vi kände att när man når ut till så många människor med bloggen så borde man göra mer än att bara skriva ytligt om kläder, smink och bajsblöjor. Man måste kunna få läsarna engagerade i något annat också. Vi har dragit in säkert en halv miljon kronor, berättar Hannah Graaf Karyd.

Första delen av barnhemmet invigdes i februari. Så småningom ska det bli ett center med såväl volontärbyggnad som kvinnoklinik. 15 flickor bor där i dag, när det är färdigt nästa vår kommer det att rymma 50 barn.

– De som bor där lyser av lycka, det är fantastiskt. Tänk dig själv att få ett liv - från att ha blivit kastad på soptippen av föräldrar som inte vill ha en till att bli älskad, få ett hem och utbildning. Riktig lycka ser man sällan. Man ger ungarna paket på födelsedagen och de blir glada, men den här riktiga lyckan över livet ser man sällan, menar hon.

"Barn fick mig att rysa"

Barnen William, Mio och Liv ska få en lillasyster i juli. Men en stor familj var inget Hannah Graaf Karyd gick och drömde om när hon var yngre.

– Tanken på barn fick mig att rysa. Mina kompisar brukade vara barnvakt och tyckte att det var så gulligt med barn medan jag tyckte: "Usch, snor och bajs". Och här sitter man nu med snart fyra och tycker att det är det bästa som hänt en. Det är lustigt hur livet har sina vägar.

Hannah Graaf Karyd har alltid levt efter mantrat "Jag får se vart livet bär mig". I sena tonåren bar det henne till rampljuset, när hon och systern Magdalena Graaf slog igenom som popduon Graaf med hitlåten "You got what I want". Systrarna fick mycket uppmärksamhet, inte minst för sina lättklädda bilder. Det hela känns avlägset i dag, tycker hon.

– Det finns säkert mycket man skulle vilja ha ogjort, men vad tusan. Vem har inte gjort knäppa grejer när man var 17, 18? Det var väl kanske inte det bästa, men jag hade inga barn. Man var inte ens torr bakom öronen, säger hon med en axelryckning, och tillägger:

– Allt som händer och allt man har gjort har fört en dit man är i dag.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.