Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Ensamma mamma"-Johanna om ångesten när sonen dog

"Ensamma mamma söker"-Johanna Toftbys första barn, Louis, föddes med en infektion i kroppen och blev bara en och en halv timme gammal. Foto: OLLE SPORRONG
Sonen Louis dog i hennes famn när han var nyfödd. Johanna Toftby besöker lunden där han är begravd med jämna mellanrum.
- Det är så overkligt och lika jobbigt varje gång, berättar hon.
Hårfrisörskan Johanna Toftby, 36, blev känd för svenska folket genom "Ensam mamma söker" på TV3 2008. En glad och positiv tjej med två döttrar; Lisa-Marie, 12, och Marilyn, 10. Men Johanna bär på en stor sorg som hon kämpar med och som hon aldrig kommer att bli av med. Första barnet, sonen Louis, dog i hennes famn när han var bara en och en halv timme gammal.
- När han föddes blev allt kaos. Jag var helt psykiskt knäckt men mådde också jättedåligt fysiskt.
Louis hade en kraftig infektion i hela kroppen och läkarna vågade inte låta honom vara kvar i magen. Förlossningen blev ett riktigt trauma där Johanna förlorade litervis med blod.
- Han var bara 32 centimeter och vägde 800 gram. Det var så overkligt och fruktansvärt. Det fanns ingen som kunde hjälpa mig.
I stället för att prata med en psykolog körde hon och sambon Lasse bara på och fick så småning om två nya barn. Men Johanna som inte hade bearbetat sorgen fick en riktig depression efter sitt tredje barn.
- Panikångest med riktiga ångestattacker, jag mådde hur dåligt som helst. Jag slutade sova och äta och blev bara sämre.

"Jag är livrädd"

Till slut fick Johanna hjälp av en barnpsykolog.
- Hon var en räddande ängel. Tack vare henne blev jag frisk.
Hemma har hon en låda som hon klätt i fint papper. Där finns alla brev de fick, hans födelsearmband, journalerna från sjukhuset, foton, hans lilla tröja, vita filt och dagboken.
- Jag tvingar mig själv att läsa dagboken varje gång. Det är jobbigt men känns bra. Minnena bleknar men man glömmer aldrig.
Det jobbigaste från den här tiden var dock att folk i Johannas omgivning drog sig undan.
- Det var katastrof. Telefonen blev helt knäpptyst och folk undvek mig på stan. Det är så tabubelagt att prata om sånt här.
Skulle du vilja ha fler barn?
- Man vet aldrig. Om jag träffar rätt man kanske. Men jag är livrädd att behöva gå igenom samma sak igen.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.