Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Semin är ett haveri – inte ens Island kan rädda den

Hatari är den stora behållningen under en kvalkväll utan rimliga vinnarkandidater.Foto: SEBASTIAN SCHEINER / AP TT NYHETSBYRÅN
Hatari Foto: SEBASTIAN SCHEINER / AP TT NYHETSBYRÅN

Om Island räddar den första semifinalen i Eurovision från ett haveri?

Nåja.

Men islänningarna räddar det som räddas kan.

Hatari är den stora behållningen under en kvalkväll utan rimliga vinnarkandidater.

Visst kan det gå att vaska fram en topp fem–kandidat i den här semifinalen. Konstigare saker har hänt. För femtio år sedan skickade till exempel människan upp astronauter till månen, i en plåtburk.

Men det är inte enkelt att identifiera några vinnarkandidater i den semifinal som avgörs under tisdagskvällen. Att identifiera ett ufo i Lappland är en uppgift med snarlik svårighetsgrad.

Torsdagens semifinal, den där Sverige och John Lundvik kliver in i tävlingen, är betydligt tuffare – och har dessutom en spets som kan blanda sig i toppstriden.

Så tack och lov för Hatari.

I det här sammanhanget skulle de kunna komma från en annan planet, men de råkar komma från Island. Och att de kvalificerat sig genom att triumfera i en tv–sänd uttagning bekräftar delvis hur konservativ den svenska mellopubliken kan vara.

De liknar egentligen inget annat den här tävlingen sett, inte ens Lordi.

Visst, de hårdrockande finnarna hade monstermasker och ett pyro från en annan galax när de vann Eurovision med ”Hard rock hallelujah”, men de hade också en refräng som var en förhållandevis insmickrande balansgång mellan klassisk schlager och Alice Cooper.

Hataris ebm – electronic body music – pysslar inte med sånt smicker. De distar versernas sång tills den liknar ett ilsket, statiskt brus. De framför falsettrefrängen som om det handlade om audition till en skräckfilm och inte Eurovision.

De kombinerar sin ebm med en annan bokstavskombination – BDSM – i en scenshow som lyckas se ut som en provokativ konstinstallation trots alla välbekanta kameraåkningar och pyron.

Har man någon gång knarkat syntband som Front 242, Skinny Puppy och Nitzer Ebb är det en upplyftande uppvisning.

Paradoxalt nog som balsam för öronen, jämfört med de flesta av kvällens ganska ängsligt Eurovisionanpassade tävlande.

Kanske är det för extremt.

Det borde vara för extremt.

Låttiteln, ”Hatrið mun sigra”, betyder hatet kommer att segra. Bara en sådan sak.

Men en kväll som präglas av klen kvalitet – inget nytt under solen, där – och en kväll när svenska tv-tittare får agera åskådare (det är först i Sveriges semifinal som svenskarna får rösta) får man glädja sig åt det lilla.

Glädjande nog verkar Hataris låt, eller om vi ska kalla det för ett performance, även ha fallit de moderata Eurovisionfansen på läppen. Det finns inte en bettingsajt eller publikomröstning som tror att de kommer att missa ett avancemang.

Jag är faktiskt inte riktigt lika säker.

Men att de är bäst, elakast och roligast är det inget snack om.

Nunstedt tippar finalisterna

• Grekland

• Cypern

• Island

• Australien

• Ungern

• Serbien

• Tjeckien

• Slovenien

• Belgien

• Estland