Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Emma Molin ger en feministisk känga till humorvärlden

Skådespelaren Emma Molin blev omtalad efter Grotescos avsnitt ”Ladies night” i höstas. Foto: Sveriges Radio

En feministisk känga till humorvärlden.

Och en finurlig berättarteknik som kräver koncentration.

Skådespelaren Emma Molin blev väldigt omtalad efter Grotescos avsnitt ”Ladies night” i höstas som med hisnande satir blottade könsmaktsordningen i Sveriges humorelit. 

Men det är inte ”Ladies night” hon vill prata om. 

Hon bestämmer sig för ”Sliding doors”-idén i stället. 

Det är här som sommarpratet blir intressant för en del och snurrigt för andra. 

Vad är sant?

Lyssnar vi på en sann historia eller är just denna anekdot från barndomen bara en scen i humorns tjänst. 

Jag älskar det, för inte nog med att man måste rassla i gång hjärnkontoret, man får också inblick i en märkligt kvick skalle till manusförfattare och ett mod som krävs för att våga göra något annat av detta radioprogram som annars mest möts med vördnad. 

Molin lyckas lättsamt få in alla gånger det gick på tok under Grotescos föreställningar. Det blir ett potpurri av gasiga magar, ofrivilliga skrattanfall och kvinnor i publiken som ställer sig upp och dansar. 

Lika enkelt men effektfullt för hon in oss på Mee too-rörelsen, att vara kvinna i humorbranschen och hur som som nybliven mamma ryckte ut på humorjobb med bebis och sin mamma med på tv-inspelningar. 

En typisk mening:

”Vad ska jag göra? Ljuga i radio? David Eberhards sommarprogram sändes den andra juli”. 

Den typen av manus flyger säkert över huvudet på många. 

Jag tolkar det som en sofistikerad pik till mannen som rackar ner på curlingföräldrar.

Programmet är fyllt av denna typ av små tankenötter. 

Molin har förmågan att på ett underfundigt men enkelt sätt få fram sin poäng. 

Det är imponerande för att allt som verkar så lätt, är nästan alltid svårt.

”Sommar i P1” släpps som podd kl 07 och sänds i P1 kl 13.

 

SOMMARPRATAREN: EMMA MOLIN, 39, SKÅDEPSELARE, MANUSFÖRFATTARE.

INLEDNINGEN 

Precis som man ska enligt sommarpratsformuläret inleder Molin med en scen från sent flyg från Spanien och hon vill bara sova men måste ta hänsyn till medpassagerare, byta plats och bli igenkänd. Finurligt, smart och med tydlig humor omedelbart. 

 

KÄNSLORNA 

Med små penseldrag och till synes ganska oberörd ton bakar hon in smärta, kamp och stora känslor. Det ger fin effekt. 

 

SKRATTEN 

Med en seriös fond men många intelligenta formuleringar blir man sannerligen underhållen. Radiosatir när den är som bäst. 

 

MUSIKEN 

En ganska knasig blandning som hakar på innehållet hyfsat bra. Extra fint med ”Time of my life” som hyllning till teatermentorn och Patrick Swayze-fanet Eva som uppmuntrade henne som barn att satsa på teater.

 

AVSLUTNINGEN 

Ett hoppfull slut där Me too-revolutionen får vara början på ett nytt kapitel. Det känns äkta och fyllt av självförtroende.

 

LÅTLISTA

”730” (Foxy Brown), ”Undecided” (Chick Webb & Ella Fitzgerald), ”The time of my life” (Bill Medley & Jennifer Warnes), ”Blind” (Hercules & Love affair & Antony Hegarty), ”Jag vill göra allt” (Anders Eljas & The Real Group & Magnus Uggla), ”Blomster i Soweto” (Marianne Antonsen & Thapelo Khomo & Sipho Mbele & Sipho Nxumalo & Wings Segale), ”Symfoni Nr 7 A-Dur Op 92” (Simon Rattle & Berliner Philharmoniker), ”I wish I knew how it would feel to be free” (Sammy Lowe & Nina Simone), 

”Desperado” (Rihanna), ”Many men (wish death)” (50 Cent), ”Reaper” (Sia).