Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Elisabet Höglunds straff – mot sig själv: ”Vem gör så?”

Vem är Elisabet Höglund?
Elisabet Höglund berättar ur hon använder den hårda träningen som ett sätt att straffa sig själv.Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
”Jag njuter av det, i alla fall efteråt”, säger hon till Expressen.Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
Elisabet Höglund, 75. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Elisabet Höglund har fyllt 75 år – men att ligga på latsidan är inte hennes grej. 

I en öppenhjärtig intervju berättar hon om sin aktiva livsstil men också hur hon använder cyklingen som straff. 

– Jag är en sån personlighetstyp, att jag är en lite självplågad typ men mer i en positiv mening. Jag känner inte att jag plågar mig själv, utan jag njuter av det, i alla fall efteråt, säger hon till Expressen.  

Journalisten och författaren Elisabet Höglund, 75, lever ett aktivt liv. Hon målar, skriver böcker, bloggar och idrottar. 

– Man håller sig ung genom att hålla sig aktiv. Så länge jag lever så vill jag känna att jag lever ett bra liv och det tycker jag att jag gör fortfarande, säger hon i Söndagsintervjun i P1. 

Elisabet Höglund är en gammal tävlingscyklist och cyklingen spelar fortfarande stor roll i hennes liv. 

När Expressen når henne befinner hon sig i Spanien och har nyss cyklat 33 kilometer. 

– Jag är cyckloholic. Cykelalkolist. Jag kan inte leva utan att cykla. Det blir värre och värre med åren. Träningsnarkoman kan man väl säga då. Det är så otroligt skönt och bra för kroppen. Avstressande och man får bra kondition och blir väldigt stark. 

Elisabet Höglund: ”Lite galen”

Elisabet Höglund hade en tuff uppväxt, hon blev mobbad i skolan och levde i ett kärlekslöst hem. När hon får frågan i Söndagsintervjun om hon har ärvt någon av sina föräldrars mörker tänker hon efter: 

– Jag är lite galen tror jag att jag är. Det säger min man, att du är lite konstig faktiskt, säger hon och skrattar. 

Hon utvecklar: 

– Det är jag kanske inte heller å andra sidan jag lever oerhört laglydigt, betalar alla räkningar i tid, skäller inte ut folk i affären, jag är ganska hygglig på det sättet. 

Däremot är hon inte alltid så snäll mot sig själv: 

– Det klart att de dåliga sidorna jag har. De går ut över mig själv, säger hon och fortsätter: 

– Lite självplågare. Jag tvingar mig själv till att göra saker. Cykelträningen jag utsätter mig för är onormal. Jag menar jag är 75 år och jag cyklar liksom fyra fem mil om dagen jag menar, vem gör det? Det kan bara vara en galen person som gör det? 

Berättar själv om hårda träningen

Hon får frågan om det då är så att hon straffar sig själv med cyklingen.  

– Ja om man bryter ner det här i dess olika beståndsdelar, det är en mångfacetterad problematik det här med att träna hårt och sin kropp. Träningen är självspäkningen. Självklart är det det. 

För Expressen utvecklar hon sina tankar: 

– Med min ålder så tror jag att man är galen när man håller på så här. Samtidigt så tror jag kanske också att jag blir frisk av det och mår bättre av det. Skjuter fram åldrandet tycker jag själv att jag gör, genom att vara väldigt aktiv. 

Men att vara lite galen behöver inte vara negativt. 

– Jag tror att jag är lite galen men den galenskapen tycker jag att man kan leva med, både jag själv och omgivningen, Jag skadar ingen annan och inte mig själv heller. 

”Lite av en självplågad typ”

Elisabet Höglund menar att det är en speciell typ som väljer att bli cyklist – och att cykla långa sträckor är en form av självplågeri.  

– Man måste bara vara en person som orkar hålla i timma efter timma och titta i asfalten i timma efter timma. Det är en viss typ av personlighet som väljer cykelåkning jämfört med gym eller tennis. 

Hon fortsätter: 

– Jag är en sån personlighetstyp, att jag är en lite självplågad typ men mer i en positiv mening. Jag känner inte att jag plågar mig själv, utan jag njuter av det, i alla fall efteråt.