Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Elisabet Höglunds klipp – drömköpet på solkusten

Elisabet Höglund berättar om dödsskräcken som hon känner alltmer efter 74-årsdagen och om den nya lägenhetsaffären. Foto: AXEL ÖBERG /EXPRESSEN

När Elisabet Höglund för några veckor sedan fyllde 74 år kände hon sig "fruktansvärt gammal".

Skräcken för döden gör att hon inte vågar slå sig till ro, utan i stället har gjort en ny lägenhetsaffär på solkusten som verkar bli ett klipp.

– Jag har tecknat kontrakt på en nyproducerad lägenhet som jag får otroligt billigt. Har jag tur kan jag kvitta den rakt av mot min nuvarande lägenhet i Spanien, säger tv-legendaren.

Journalisten och författaren Elisabeth Höglund har precis kommit tillbaka från mäklarkontoret utanför Marbella. 

– Jag har lagt handpenningen för en ny lägenhet som kommer att vara färdig för inflyttning i början av 2020.

Berätta, varför ska du flytta?

– Jag har haft min lägenhet här i byn Sabinillas på spanska solkusten i fyra år och är lite trött på området. Utsikten är över en lågstadieskola och om man lutar sig långt ut över balkongräcket kan man möjligtvis se en glimt av havet, men mer än så är det inte.

– Den här bostaden är väl på 86 kvadratmeter och den nya blir något mindre, men här i Spanien är kvadratmeterytan inget mått man pratar om, det är antalet sovrum som räknas. I nya lägenheten blir det två sovrum, ett vackert kök, en hall, en balkong och två badrum.

Samlivet kan fungera bättre om båda får sova

Bosse och du kör med separata sovrum?

– Ja, man sover bättre när man har varsitt sovrum. Bosse snarkar och jag är lättstörd. En del tror att man inte har något samliv om man inte delar säng på natten, men det har ingenting med saken att göra. Snarare kan det tvärtom vara så att samlivet fungerar bättre om båda får sova. Om fler vågade ha separata sovrum skulle fler äktenskap bli lyckliga. När man precis flyttar ihop och det är passionerat och man är nyförälskad är det kanske vanligast att ha gemensamt sovrum, men såväl Bosse som jag är mycket nöjda med det här upplägget som vi har haft sedan vi flyttade hem från Bryssel. 

I den här staden på spanska solkusten har Elisabet Höglund köpt en ny lägenhet som är inflyttningsklar 2020.

Så ni var tillsammans i några år innan ni övergick till att sova i varsitt rum?

– Ja, en utlösande faktor var att Bosse någon natt råkade slå till mig med sin arm för han rör sig mycket i sömnen. På det här sättet slipper han oroa sig för att störa mig och jag slipper bli störd. Jag läser också länge om kvällarna och ser på film, medan Bosse somnar tvärt. Det är framför allt en hälsofråga att få sova gott om nätterna. 

Elisabet Höglund och make Bosse Karlsson i huset de delar i Tungelsta, söder om Stockholm. Foto: AXEL ÖBERG / EXPRESSEN

När uppstod dina sömnproblem?

– Första gången jag märkte av det här var på ett etapplopp på cykel för damer i Filipstad 1974. Alla andra deltagare i sovsalen snusade gott och jag låg och vred mig fram till 04.30. Till slut knackade jag på tränarens dörr och frågade om han hade några sömntabletter. Det enda han kunde erbjuda var en Magnecyl. Jag var jättetrött dagen därpå och presterade inte alls lika bra som vanligt. Efter det greps jag ofta av rädsla för att inte kunna sova och när kroppen var spänd och rädd blev det självuppfyllande.

Hur hanterade du det?

– I sju-åtta år kämpade jag på med sömnbesvären och trodde inte att det gick att göra så mycket åt dem. Sedan fungerade det bättre i många år, men i samma veva som jag träffade Bosse kom sömnproblemen tillbaka. Då fick jag allt oftare ta insomningstabletter.

Elisabet Höglund har tidigare bland annat arbetat som ekonomisk och politisk reporter på Rapport, varit Washington- och Europakorrespondent och varit arbetsmarknadsreporter på Aktuellt. Foto: SVT

Så i 22 år har du av och till tvingats ta till sömnpiller?

– Ja, under tiden som Brysselkorrespondent (1996-2000, reds anm) åt jag jämt sömntabletter. Jag visste att jag bara hade sex timmar på mig att få någon vila och då var det nödvändigt. So what om man skulle bli beroende! Det är inget som dödar en eller finns kvar i kroppen efteråt. Hellre vakna pigg och glad och kunna använda huvud och kropp än att inte få sova alls.

Din nya lägenhet ligger i ett annat samhälle?

– Ja, i Estepona, två mil österut. Lägenheten är väldigt väldisponerad och ligger närmare Marbella. Estepona är den absolut vackraste stad jag har sett. Där finns en liten hamn och staden har i mycket större utsträckning än många andra ställen på solkusten fått växa naturligt. Det finns fantastiska gränder med massor av blommor.

– Huset har sju våningar och min lägenhet på gatan Avenida Reina Sofia ligger på fjärde våningen. Man kan med nöd och näppe se havet därifrån, men till skillnad från här i Sabinillas behöver jag inte passera någon motorväg för att komma till havet. Jag är nere i Spanien ungefär fem gånger om året och varje gång brukar jag vara här ungefär tio dagar.

Här ser man den fastighet i Estepona som är inflyttningsklar 2020, i vilken Elisabet Höglund har tecknat ett kontrakt på en ny lägenhet. Foto: Elisabet Höglund

Köpte nuvarande lägenheten "jättebilligt"

Det är inte alla som skulle våga köpa först och sälja sedan?

–  Det är en av anledningarna till att jag var till mäklaren i dag igen, för att styra upp med att sälja min nuvarande lägenhet. Vi tror att det blir lagom att lägga ut den till försäljning i vår, för det kan ta ett halvår att sälja. Det optimala är ju om det inte blir något större glapp emellan.

I det här området i byn Sabinillas på spanska solkusten har Elisabet Höglund sin nuvarande lägenhet som hon ska lägga ut till försäljning i vår.

– Nu tror kanske vissa att jag är något slags fastighetsmiljardär och det är jag inte. Dels köpte jag min nuvarande lägenhet till ett jättebra pris. Fastigheten byggdes 2009 – precis då marknaden kraschade – och lägenheterna stod osålda till 2014. Nya lägenheten i Estepona har jag också fått otroligt billigt. Huset är byggt för att spanjorer som inte har så gott om pengar ska kunna köpa en överkomlig bostad och så har mäklarna fått tillåtelse att sälja några av lägenheterna till turister.

– Har jag tur kan jag kvitta pengarna från min nuvarande lägenhet rakt av mot min nya.

Har blivit kvitt knäartrosen

Du cyklar ju mycket när du är i Spanien. Och det är cyklingen som har hjälpt dig att bli kvitt knäartrosen?

– Ja, jag tror att den har bidragit till att besvären försvunnit. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet hade jag jämt ont och gick på värktabletter. Jag insåg att det var bäst att sluta löpträna och köra mer cykel i stället. Successivt har knäna blivit bättre. Säkert spelade det roll också att jag gick ner i vikt efter mina cancersjukdomar. Jag är inte superrörlig, men jag har inte ont.

Elisabet Höglund har en bakgrund som tävlingscyklist. Hon tränar fortfarande regelbundet, något som sannolikt bidragit till att besvären med knäartros försvunnit. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Tror att Bendjelloul och Wetterberg blir en utmaning

I veckan avslöjades det att du ska vara med i "På Spåret" igen?

– Ja, när Jesper Rönndahl och jag hade vunnit två år i rad sade producenten för programmet att vi inte skulle få vara med på ett tag, men nu har det gått tre år sedan dess. Det känns pirrigt och nervöst, men jag har bestämt mig för att inte plugga lika mycket inför som tidigare för jag har ändå inte haft någon konkret nytta av alla böcker jag plöjt specifikt inför "På Spåret". 

Elisabet Höglund har två gånger tidigare vunnit "På Spåret". Här intervjuas hon vid Göteborgståget av Expressens Karin Sörbring i tågvärdsuniform (bild från 2014). Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

– Mest motstånd tror jag att vi möter hos Johar Bendjelloul och Gunnar Wetterberg med lagkamrater.

I januari i fjol miste du din syster och dina föräldrar är sedan länge döda. Då betyder det desto mer att din man Bosse fortfarande lever, har du sagt?

– Ja, den 2 oktober kommer min bok "Skulden jag bär på" ut. Den handlar om min döda syster och mig och om hennes katastrofala och miserabla liv - medan mitt liv blev en framgångssaga. 

– Ju fler man förlorar desto mer ensam känner man sig. Bosse och jag har varit gifta i 22 år och han har alltid accepterat mig med mina fel och brister.

Mamman sade upp kontakten när Elisabet träffade Bosse

Men din mamma ogillade Bosses och din relation så mycket att hon sade upp kontakten med dig?

– Ja, det gjorde hon, i fem år. Hon uttryckte ett allmänt hat mot den man som hon upplevde tog hennes dotter ifrån henne. Jag ville att mamma skulle träffa Bosse, men hon vägrade ta emot besök av oss, slängde mina brev och gjorde sig oanträffbar.

Hur påverkade det här dig?

– Jag var ju van vid att leva med att mamma inte mådde så bra. Hon tyckte att det var bekvämt att alltid ha tillgång till mig och var svartsjuk om jag någon gång träffade en man, men i mina ögon svek jag inte henne för det. Jag brydde mig ju om henne ändå.

– Jag minns en gång då jag som ung varit ute med en man som körde mig hem. Då kom mamma ut och mötte oss och skrek rasistiska slagord till honom. Jag skämdes enormt och det blev förstås aldrig någon relation. Jag vet inte hur många män hon skrämde bort.

Bosse Karlsson och Elisabet Höglund har inga planer på att gå i pension. Bägge arbetar på för fullt. Elisabet skriver, bloggar och medverkar i "På Spåret" och Bosse snickrar på andras hus. Foto: AXEL ÖBERG / EXPRESSEN

Men ni hann försonas innan din mor dog 1999?

– Ja, jag ringde henne den sommaren och låtsades inte om att hon brutit kontakten med mig. När jag var hemma från Bryssel åkte jag till mammas villa i Sävedalen och lovade att inte ta med mig Bosse. Jag hjälpte henne att klippa gräsmattan, komma i väg till tandläkaren och köpa nya skor. Då talade vi också om att fira jul tillsammans. Det blev ett slags försoning, även om vi inte talade alls om konflikterna som varit.

Känner sig "fruktansvärt gammal"

Är det något annat som har hänt sedan jag intervjuade dig senast som du vill ta upp?

– Det som plågar mig mest nu är dödsskräcken. Jag går med en panisk dödsskräck varje dag. Jag fyllde ju 74 år i slutet av augusti och kände mig fruktansvärt gammal. Snart blir jag 75. Hur lång tid tar det innan min kropp faller ihop?

Hur mår du när du tänker på det här?

– Jag mår väldigt ofta dåligt. Därför startar jag nya projekt, som det här med den nya lägenheten. Jag vågar inte slå mig till ro, jag vill hålla i gång och skjuta det hemska ifrån mig.

Men är det själva döden eller döendet som oroar mest?

– Det är klart att jag kan dö i en cykelolycka, men det oroar jag mig inte så mycket för. Jag tänker mer på att tiden går och att sanden i timglaset rinner ut. Jag känner så påtagligt att allt jag har att se fram emot är en allt tröttare kropp. Men jag spjärnar emot så mycket jag kan, med nya projekt och med fysisk aktivitet.

Elisabet Höglund är konstnär. Så sent som i juli i år ställde hon ut på Grythyttan. Foto: AXEL ÖBERG / EXPRESSEN

NAMN: Elisabet Höglund.

ÅLDER: 74.

YRKE: Journalist, konstnär, författare och bloggare

BOR: Rött hus i Tungelsta, söder om Stockholm.

SOMMARSTÄLLE: Lägenhet i byn Sabinillas på spanska solkusten, sommarhus i Bergslagen. Har just skrivit på ett kontrakt på en lägenhet i Estepona, för 1,58 miljoner kronor. 

FAMILJ: Maken Bosse Karlsson, 70, arbetande pensionär och husbyggare, katten Sigrid, 9.

INKOMST: 413 000 kronor (2015).

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Göteborg som lillasyster till en 1,5 år äldre syster. Familjen vräktes från lägenheten och bodde därefter i en villa i Sävedalen utanför Göteborg

MAMMA VAR: Karin Höglund, hemmafru (dog 1999, 87 år gammal).

PAPPA VAR: Posttjänstemannen Ernst Freddy Höglund (dog 1991, 89 år gammal).

UTBILDNING: Studentexamen, halvklassisk gren vid Göteborgs högre samskola. Sju stora A:n i betyget (Sveriges bästa student, 1966). Filosofie kandidatexamen vid Göteborgs universitet (historia, litteraturvetenskap, kulturgeografi).

KARRIÄR: Västgöta-Demokraten i Borås (1970), biträdande pressombudsman LO, arbetsmarknadsreporter på Veckans Affärer (1981-83), arbetsmarknadsreporter på Aktuellt, ekonomisk och politisk reporter på Rapport (1987), Washingtonkorrespondent 1990, Europakorrespondent Bryssel (1996-2000), "Uppdrag granskning", "Reportrarna", "Studio 24". Mellanösternkorrespondent (2008). Krönikör i Expressen och senare i Aftonbladet. Tävlade i "Let´s dance" (2009). Programledare TV4:s "Förkväll" (2009-2010). Utsedd till "Sveriges bästa arbetsmarknadsreporter" (1985), fått Rapport-redaktionens jubileumspris (1990), Föreningen Skogs- och Lantbruksjournalisters stora pris (2001), belönats med "Guldkrattan" (2009) och röstats fram till "Årets mappie" (2009). Fem böcker ("Storkonflikten i den politiska debatten", 1981, "Kvinnans lilla deklarationshandbok", 1986, "Kvinnan, familjen & lagen", 1990, "En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar", 2010, "Nattens änglar”, 2012). Vinnare av "På spåret" 2015 och 2016.

AKTUELL: Med boken "Skulden jag bär på" (Ekerlids förlag) som släpps 2 oktober. Bloggar på elisabethoglund.se. Tävlar på nytt i "På Spåret".