Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Elisabet Höglund berättar om svåra kärlekssveket

Elisabet Höglund berättar i en stor intervju om självmordsplanerna och ätstörningarna. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
Det här är fjärde gången som Expressens Karin Sörbring (till höger) gör en stor personintervju med Elisabet Höglund. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
I dag är Elisabet Höglund lyckligt gift med Bosse Karlsson. Kärlekssveket som utlyste ätstörningarna och depressionen ägde rum innan hon träffade maken. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN
Elisabet Höglund gör en grimas då Jesper Rönndahl inte tror på henne i "På spåret", en tävling som duon två gånger vunnit.
I den intervju som Karin Sörbring gjorde efter Elisabet Höglunds andra vinst i "På spåret" visade mästaren prov på sin allmänbildning genom att svara rätt på nästan alla frågor i kunskapstestet. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Elisabet Höglund tävlade 2009 med Tobias Karlsson i "Let´s Dance". Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Hon var stjärnreporter på "Rapport". 

Men det tittarna inte visste var att Elisabet Höglund kände sig ensam och olycklig, kräktes upp maten – och planerade för självmord.

– Det var skamligt, inget jag ville prata om, och det var en olycklig kärlekshistoria som låg bakom, säger den i dag 73-åriga journalisten i en stor intervju om hur inkomsterna halverats efter pensionen, om ärren efter magoperationerna, äktenskapsförordet och om kärleken till maken Bosse.

Du bloggar om "skrikiga och meningslösa partiledardebatter", folkomröstningen i Katalonien och bilreklam där man gör farliga omkörningar. Vad betyder bloggandet för dig?

– Det är en säkerhetsventil. Jag tycker att det är kul att skriva om aktuella frågor och vill vara med i debatten och folkbilda. Störst är läsarnas engagemang då jag skriver om inrikespolitik, mig själv, om pensionen och om mina sjukdomar. Och jag tror att många skulle bli vilja läsa om jag exempelvis bloggade om ett ämne som ätstörningar.

Ätstörningar? Jag har ju läst dina böcker och vet att din mamma brukade pika dig för din vikt, men jag känner inte till att du skulle ha erfarenhet av ätstörningar. Berätta!

– Jag var vuxen när jag drabbades av någon form av ätstörningar. Jag var ensam och väldigt olycklig och satte två fingrar i halsen för att kräkas upp maten. Jag ville liksom straffa mig själv...

Foto taget på Elisabet Höglunds och maken Bosse Karlssons inglasade veranda, vid en intervju som Expressens Karin Sörbring gjorde med paret i somras. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

"Under något halvår höll jag på och kräktes"

När var detta?

- Då jag var i 45-årsåldern, i slutet av 1980-talet. Jag började gå upp i vikt och hade det jobbigt. Under något halvår höll jag på och kräktes. Till slut fick jag så ont i magmunnen av dessa ständiga konvulsioner och fick magkatarr.

Vad utlöste detta mående och dessa ätstörningar?

- Det var en olycklig kärlekshistoria som låg bakom att jag kände mig ensam och tyckte att livet var trist. Det här var när jag jobbade på "Rapport". Men jag tog själv tag i situationen och lyckades bryta beteendet.

Fakta/Har vunnit "På Spåret" och tävlat i "Let´s Dance"

NAMN: Elisabet Höglund.

ÅLDER: 73.

YRKE: Journalist, konstnär, författare och bloggare

BOR: Rött hus i Tungelsta, söder om Stockholm.

SOMMARSTÄLLE: Lägenhet i byn Sabinillas på spanska solkusten, sommarhus i Bergslagen.

FAMILJ: Maken Bosse Karlsson, 69, arbetande pensionär och husbyggare, katten Sigrid, 8.

INKOMST: 432 900 kronor (2016).

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Göteborg som lillasyster till 1,5 år äldre Birgitta. Familjen vräktes från lägenheten och bodde därefter i en villa i Sävedalen utanför Göteborg

MAMMA VAR: Karin Höglund, hemmafru (dog 1999, 87 år gammal).

PAPPA VAR: Posttjänstemannen Ernst Freddy Höglund (dog 1991, 89 år gammal).

UTBILDNING: Studentexamen, halvklassisk gren vid Göteborgs högre samskola. Sju stora A:n i betyget (Sveriges bästa student, 1966). Filosofie kandidatexamen vid Göteborgs universitet (historia, litteraturvetenskap, kulturgeografi).

KARRIÄR: Västgöta-Demokraten, Veckans Affärer, Aktuellt, Rapport, Washington-, Mellanöstern- och Europakorrespondent. Tävlade i "Let´s dance" (2009). Programledare TV4:s "Förkväll" (2009-2010). Belönats med "Guldkrattan" (2009) och röstats fram till "Årets mappie" (2009). Fem böcker. Vinnare av "På Spåret" (2015 och 2016).

AKTUELL: Bloggar på elisabethoglund.se. Målar. 

Pratade du inte med någon kompis eller kollega?

– Nej, nej, nej, det var jättehemligt. Det var först 20 år senare då jag skrev min självbiografi som jag antydde något om detta. Utåt på redaktionen var jag tvungen att ha en tuff attityd och visa att jag hade koll på mig själv.

Andra som har eller har haft ätstörningar brukar prata om skamkänslor?

– Oh ja, jag kände skam. Ätstörningar är en form av självbestraffning. Jag tyckte inte att jag var värd den mat jag åt.

"Jag minns att jag ville få ut maten ur kroppen så fort som möjligt", säger Elisabet Höglund om ätstörningarna. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

Hetsåt du också?

– Nej, det var inte så att jag tryckte i mig tårta. Jag åt vanlig mat, smörgås eller en bulle. Nej, jag hade inte sådan bulimi där man vräker i sig och spyr upp. Kanske var det en mellanform av anorexi och bulimi? Jag minns att jag ville få ut maten ur kroppen så fort som möjligt.

Tappade du i vikt av att leva så det där halvåret?

– Nej, jag tror inte det. Det här var ju efter en period då jag hade gått upp i vikt. Det är egentligen först nu efter cancern som jag har blivit smal. Jag gick successivt upp i vikt under mina år på SVT.

 

LÄS MER: Elisabet Höglund piskades av mamman

 

Som Brysselkorrespondent, som du var några år efter ätstörningarna, med oregelbundna arbetstider anar jag att det inte var så lätt att ha regelbundna matvanor?

- Nej, att jobba i Bryssel var ett helvete för mig som vill ha god mathållning. Där fick man hålla sig flytande på hamburgare och pizza för att alls få någon mat i sig. Detta toppades med Coca-Cola. Det var förödande för vikten. Jag fick problem med ämnesomsättningen.

 

Elisabet: "Självkänslan var jättedålig"

Hur var det med självkänslan under den här perioden?

– Självkänslan var jättedålig. Jag tror egentligen inte att någon omkring mig betraktade mig som tjock, men när man har ätstörningar och dålig självkänsla får man en förvriden självbild. Men nu hade jag ju tack och lov inte någon allvarlig störning som pågick år efter år. Jag slutade självmant med tvångskräkningarna när jag fick katarr.

Hur tog du dig ur det destruktiva beteendet?

– Känslan av att må dåligt och vara ensam fanns kvar även sedan jag slutat kräkas. Jag löste det nog genom att jobba ännu mer. Jag var deprimerad och nere och ville försöka hitta ett mer normalt liv. Det tog tid att lära mig att förhålla mig till motgångarna med förhållandet som hade havererat, trots att det egentligen inte var mitt fel att det sprack. Länge höll jag på att försöka straffa mig själv. 

– Det är en myt att ätstörningar bara skulle drabba 16-åringar.

Ett av fyra större tillfällen då Elisabet Höglund intervjuats av Expressens Karin Sörbring, här i februari 2016 då Elisabet berättade om den tuffa uppväxten. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Återfall är vanliga. Har du haft ätstörningar fler perioder i livet?

– Nej, det var då i 45-årsåldern jag hade det och sedan har det aldrig kommit tillbaka. Mitt förnuft segrade över mina känslor. Och i grunden har jag alltid varit mån om att sköta min kropp, det var inte den riktiga Elisabet som kräktes. Jag var sårad och skadad psykiskt. 

Du säger att du var deprimerad. Menar du medicinskt deprimerad eller "bara" deppig?

– Det var inte så att jag bara var lite lätt deppig. Ska jag vara ärlig så hade jag självmordsplaner.

 

Elisabet om självmordsplanerna

Berätta om självmordsplanerna!

– Jag var som sagt var olycklig, kände mig ensam och hade börjat närma mig 50-årsåldern. Jag visste att jag aldrig skulle få några barn och att jag kanske inte skulle träffa någon man. På jobbet fick jag hela tiden slåss. Det kändes ibland som att jag inte ville leva. Jag hade till och med planerat hur jag skulle göra slut på allt.

Hur?– Genom att äta en massa sömntabletter. Män tar ofta livet av sig på våldsamma sätt, men vi kvinnor vill ofta bli vackra lik. För mig var självmordet en teoretisk utväg, det var inte så att jag hade planerat ett datum då det skulle ske. Jag tänkte mer att "om det blir för jäkligt kan jag ta livet av mig".

Utåt sett var Elisabet Höglund en framgångsrik nyhetsreporter på SVT. Inombords mådde hon oerhört dåligt, särskilt i slutet av 1980-talet.

– Utifrån sett var jag en framgångsrik kvinna, men jag kände ändå att jag inte mådde bra. I dag tänker jag inte alls på självmord, i synnerhet inte när jag har varit så nära att dö av cancern.

Hur länge kände du så här?

– Det var under några år som jag tyckte att det var skönt att tänka på självmord som en utväg.

Men du sökte aldrig professionell hjälp?

– Nej, nej, jag hade levt ensam väldigt länge och ältat mitt inre. Jag känner mig själv fruktansvärt bra. En psykolog skulle aldrig kunna lära känna mig så bra som jag känner mig själv. Ingen annan än jag kan klara av att bota mig. Det handlade om att jag behövde ändra min livsstil.

– Efter cancerbehandlingen 2012 fick jag gå ett par gånger till en terapeut. Den personen rådde mig mer eller mindre att dricka vin för att råda bot på ångesten. Vad är det för terapeut som ger så idiotiska råd? Dit gick jag aldrig tillbaka.

Om man inte vill ha samtalsstöd kan man ju få medicin för att få ordning på kemiska obalanser i hjärnan?

- På den tiden hade inte de här moderna antidepressiva läkemedlen kommit och jag var inte ett dugg intresserad av att äta den sorts mediciner som jag sett biverkningarna av hos nära anhöriga på mentalsjukhus. De som åt den medicinen blev som zombies.

Med maken Bosse Karlsson känner sig Elisabet Höglund trygg och harmonisk. "Jag köper en massa presenter till honom i vardagen", berättar hon. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

"Jag skämdes för det här"

 

Men du pratade aldrig med några vänner om hur du mådde eller om dessa självmordsplaner?

- Jag hade många vänner, men ingen jag ville prata om det här med. Jag skämdes för det här och ville inte att det skulle komma till offentligheten. Är man olycklig och har blivit sviken är det bästa sättet att lösa det att göra någonting åt situationen. Min melodi är att komma igen.

Jag har intervjuat flera manliga journalister som är födda ungefär samtidigt som du och de har berättat om den alkoholkultur som rådde i branschen. Du drack inte för att tillfälligt lindra ångesten?

- Nej, inte mer än ett glas vin till maten.

 

LÄS MER: Elisabet Höglund om att vara "den andra kvinnan"

 

Hur stor roll spelade det att din mamma brukade pika dig för vikten?

- Varje gång jag som vuxen kom hem och hälsade på henne sade hon "å, Gud, vad du har blivit tjock". Det här sammanföll med ätstörningarna och fortsatte ända fram till mammas död 1999. Det påverkade naturligtvis mig och synen på mig själv. Jag kände mig otillräcklig, ful och tjock. Mamma var smal som en sticka och såg detta med vikten som ett sätt att jäklas med mig. 

- Hela min barndom blev jag ju mobbad på grund av fetman, det var en av de ömmaste punkter jag hade. 

Elisabet Höglund är konstnär och har haft flera utställningar. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Hos en förälder hoppas man ju kunna få stöd och känna sig trygg...

- Det är talande för den relation mamma och jag hade. Hon avundades mig min karriär och försköt mig när jag träffade min man Bosse. Då vägrade hon att träffa mig på fyra år, trots att jag fortsatte att försöka ha kontakt. Hon var svartsjuk och ville att jag bara skulle ha henne. För mig fick det nästan motsatt effekt. Jag ville minsann visa att jag kunde klara mig själv och att jag var bra. 

- Mamma ska ju vara den man kan gå till, men jag kunde aldrig gå till henne. Hon utnyttjade förtroenden och sålde ut mig på ett sätt som har präglat hela mitt liv. Hon låg ständigt i konflikt med mig och ställde enorma krav på mig. Jag var aldrig bra nog.

 

"Det var omöjligt att träffa en man"

 

Ja, du har berättat hur svårt det var att få en relation med en man att fungera under de här premisserna?

- Det var omöjligt att träffa en man, annat än i smyg då jag bodde i Stockholm och hon i Göteborg. Vi hade aldrig någon nära mor- och dotterrelation. Jag tog hand om henne och hjälpte henne, semestrade med henne. Andra skulle nog ha brutit med sin mamma, men jag gjorde inte det. Hon betraktade det som självklart att jag fanns där för henne. Nu har hon varit död i snart 20 år och jag är glad att jag har min Bosse.

I slutet av oktober åkte du till din lägenhet i fiskebyn San Luis de Sabinillas i Spanien. Har du Bosse med dig den här gången?

- Nej, han ville inte följa med nu, men han var med då jag var här i september. Han tycker att det är tråkigt när jag åker bort, men han försöker inte hindra mig. Nu ska vi vara i från varandra i 19 dagar. Så länge har vi aldrig varit utan varandra förut. Men jag har goda vänner här som jag umgås med.

Hur ser tillvaron ut när du är i Spanien?

- Jag brukar hyra bil på flygplatsen i Malaga, för det fungerar inte att ta sig fram med kollektivtrafiken. Jag cyklar fyra-fem mil fem gånger i veckan och har aldrig tränat så hårt som nu när jag är 70+. 

- I bostadsrättsföreningen finns det en pool som jag aldrig använder. Där ligger bara en massa feta svenskar och solar och jag vill inte förknippas med dem eller bada i någon äcklig pool. Vill man kan man gå ner till stranden, men det brukar jag inte heller hinna göra. Vi har en fin trädgård som en fastighetsskötare tar hand om. 

Huset där Elisabet Höglund har sin lägenhet i fiskebyn San Luis de Sabinillas i Spanien. Foto: ELISABET HÖGLUND / PRIVAT

- En lägenhet precis vid stranden skulle kosta det dubbla. Om jag ställer mig i grovköket finns det en mur med ett hål i genom vilket man kan se en trekant av havet. Man kan inte få allt... Men jag är väldigt glad över min lägenhet här i Spanien.

Du tar alltid med dig ditt jobb till Spanien och har även köpt staffli och målarfärger att ha där. Vad vore du utan ditt arbete?

- Undersysselsatt! Jag skulle inte stå ut. Just nu förbereder jag en stor debatt som jag ska leda när jag kommer hem. Och så planerar jag att skriva en bok om min syster och mig. Hon dog i januari i år och levde ett liv i utsatthet. Jag blev känd och firad, min syster levde i misär. Jag älskade henne och hon hjälpte mig med en del fakta till självbiografin, men det var svårt att hålla kontakt med henne. Hon hade aldrig mobiltelefonen hon fick av mig i gång och hon drog ur jacket hemma och drog ner alla persienner. 

Elisabet Höglund cyklar mer än någonsin, gärna långa sträckor fem gånger i veckan. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

 

LÄS MER: Elisabet Höglunds ilska över pensionen: "Bluff"

 

Då jag intervjuade dig i din bostad i somras åt du Creontabletter i och med att du sedan cancern inte har någon bukspottkörtel kvar. Hur mycket tabletter äter du nu?

- 20 Creontabletter om dagen plus Levaxin, för jag har inte någon sköldkörtel. På sistone har jag inte haft så mycket problem med diarréer som jag hade direkt efter alla magoperationer, men då jag har besvär äter jag medicin för att bromsa magen också. Sedan tar jag en massa kosttillskott som omega 3 och folsyra. Det blir väl ett 40-tal tabletter om dagen, totalt.

"Jag har ett stort, djupt ärr på magen", berättar Elisabet Höglund om sviterna efter cancern. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

"Ärren efter cancern finns ändå i själen"

 

Apropå dina många magoperationer: kan du ha vanliga kläder eller får du ha särskilda plagg för att det inte ska skava?

- Du skulle se! Jag har ett stort, djupt ärr på magen. De första åren såg det förskräckligt ut, men nu har jag kört så mycket situps och annan gymnastik att de fula fettvalkarna som förstärkte ärren har försvunnit. I början syntes ojämnheterna även under kläderna, men nu kan jag ha vanliga plagg. Visst skulle man kunna göra en bukplastikoperation för att bli av med ännu mer av ärren, men jag känner inte något behov av att dölja dem. Och ärren efter cancern finns ändå i själen. Så länge jag håller mig smal störs jag inte av ärren. 

Du sade också till mig i somras att du borde skriva testamente. Har du gjort det nu?

- Nej, det har jag inte gjort. Det har inte blivit av. Men det är ju ingen annan än Bosse som kan göra anspråk på min kvarlåtenskap, han får ju allt. Jag tycker att det är obehagligt att prata om och tänka på döden när man har varit så nära den som jag har varit. Och det är jobbigt för Bosse att prata om att jag en dag inte kommer att finnas längre. Vi skulle vilja dö tillsammans.

Elisabet Höglund och Bosse Karlsson har äktenskapsförord. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

Men äktenskapsförord har ni, eller hur?

- Ja, vi har papper på att var och en disponerar över det som är ens eget. Bosses tillgångar är hans och jag äger det som jag har köpt. Vi har aldrig några konflikter om pengar. Jag betalar räkningarna och han köper maten. Det är en bra uppdelning.

- Det är jag som äger husen och lägenheten, han vill inte äga något. Traditionellt sett är det vanligare att båda makarna äger fastigheterna eller att mannen gör det, men jag är inte vanlig, ha ha. Dessutom skaffade jag mig de här tillgångarna innan jag träffade Bosse. Vi bestämde i samband med att vi gifte oss att vi skulle ha äktenskapsförord så att det aldrig skulle bli något tjafs om tillgångar.

Du slutade på SVT 2008 och tjänade det inkomståret 987 700 kronor. 2012 hade du 964 000 kronor i inkomst av tjänst, men de två senaste åren har inkomsterna mer än halverats (413 000 kronor 2015 och 432 900 kronor 2016). Hur klarar du den här omställningen?

- 2012 fick jag mycket pengar för att jag hade en otroligt hög sjukpenning som baserades på den inkomst jag hade när jag gjorde "Förkväll" i TV4. Det är sant att min inkomst har sjunkit sedan dess. Jag har tappat mina fasta åtaganden och får färre uppdrag, är inte krönikör längre och drar knappt in pengar på frilansverksamheten. Jag säljer ju en del tavlor, men omkostnaderna är höga så det blir inte så mycket kvar netto på måleriet.

- Samtidigt är det inte så att jag behöver äta barkbröd. Bosse har liksom jag fortsatt att jobba efter pensioneringen och vi har det bra ekonomiskt.

 

Elisabet: "Staten svek pensionärerna"

 

Engagemanget blev stort i somras då du berättade om din ilska över pensionsnivåerna?

– Ja, min generation levde med ett högt skattetryck och vi fick lära oss vikten av att samla mycket pensionspoäng. Staten svek pensionärerna då man lovade mycket, men sedan inte alls ger pensioner på den nivå som vi förespeglades. I mina ögon är det ett bedrägeri.

– Bosse och jag svälter verkligen inte, men om vi tidigare levde i ett överflöd så lever vi väl rätt normalt nu.

Elisabet Höglund med en av de många målningar som hon gjort som pryder parets väggar i villan i Tungelsta. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN

Manliga kolleger till dig har berättat för mig att de blir flitigt uppvaktade av tittare och läsare. Hur har det varit för dig?

– Nej, de första åren då jag var på "Aktuellt" och "Rapport" ringde en del konstiga män, men jag gick aldrig med på att träffa någon. Senare var det bara enstaka gubbar som hörde av sig. Kanske är det så att män i offentligheten får fler inviter och att det inte uppfattas som lika attraktivt med en kvinna som gör karriär och är framgångsrik. 

– Jag är glad att jag slapp det där, jag är inte intresserad av att bli ihop med något fan. Men Bosse och jag träffades ju ärligt talat lite grann på det sättet. Han skrev till "Radio Stockholm" att han ville äta lunch med mig för att han beundrade mig. Efteråt skrev han ett brev om att han aldrig mer skulle störa mig om jag inte ville ha kontakt. Det var jag som valde att vi skulle ses igen och bli ett par. 

Hur pass romantiska är Bosse och du?

- Han köper blommor till mig varje vecka och jag köper blommor till honom också, men det är inte så att vi sitter och tittar på månskenet ihop. Vi har båda en känsla för estetik och vill att det ska vara trevligt och mysigt hemma. Bosse är jordnära, snäll, vänlig och tillgiven. Jag är inte så romantisk jag heller, jag är rätt realistisk och vill se handling.

 

LÄS MER: Elisabet Höglunds nya liv i Spanien

 

Firar ni bröllops- och bemärkelsedagar?

- I år firade vi inte vår bröllopsdag, men det gjorde vi i fjol då vi hade varit gifta i 20 år. Då åt vi middag på restaurang. Födelsedagar firar vi egentligen inte, men Bosse fyller 70 år i april och då har jag bokat biljetter till Spanien.

- Jag köper en massa presenter till honom i vardagen, framför allt kläder. Han är totalt ointresserad av kläder och skulle annars gå i arbetskläder jämt. Men jag får aldrig några presenter tillbaka. Fast det är klart, han köper ju tavelramar och grejer till hemmet. 

Elisabet Höglund och Bosse Karlsson gästar "Let´s Dance", 2012. Foto: OLLE SPORRONG

Bosse snickrar på grannhuset och du jobbar hemifrån. Gör ni er fina för varandra ändå i vardagen?

- Nej, vi går i mjukiskläder och klär verkligen inte upp oss. Jag har ibland nattlinne på mig hela dagen och morgonrocken måste jag ha över vanliga kläder också, annars blir det kallt att sitta stilla i vårt hus. De dagar då jag tränar tar jag dock på mig riktiga kläder efter duschen. Det är när jag åker i väg för att träffa folk som jag klär upp mig.

PS Så var mötet

Det här är min fjärde stora intervju med Elisabet sedan 2008 då hon tävlade i "Let´s Dance" och jag undrade först om det fanns någonting kvar att prata om som jag inte redan hade frågat om under de otaliga timmar då jag bandat hennes stämma. Men även denna gång hittade vi nya samtalsämnen, om ätstörningarna och självmordstankarna. "Det finns en sak som jag inte vill prata om och det är mitt sexliv. Just nu verkar det vara en trend att alla mogna kvinnor förväntas tala om det, men den biten av mitt liv vill jag hålla privat", förklarar Elisabet. I övrigt är hon inte den som knusslar med sina erfarenheter. Journalist som hon är vill hon att intervjuerna ska vara meningsfulla och inte handla om trivialiteter.

 

 

Elisabet Höglund och Expressens Karin Sörbring utanför Elisabets villa i Tungelsta söder om Stockholm. Foto: AXEL ÖBERG / AXEL ÖBERG EXPRESSEN