Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ekwall: Ofattbart att han kunde lämna mig

Patrick Ekwall har inte träffat sin pappa på tolv år och för honom är det ofattbart hur man ge överge sitt barn. Foto: Cornelia Nordström
Patrick Ekwall växte upp med sin mamma - en uppslitande vårdnadstvist gjorde att polisen fick hämta honom hos ­pappan.
I dag har de två ingen kontakt och så kommer det, enligt tv-profilen, att förbli.
- Spelkorten ligger på hans sida sedan många år tillbaka, säger Ekwall.

FAKTA

UTDRAG UR BOKEN "Svår, Svårare, Ekwall"



Jag är född i Landskrona 1965, pappa jobbade ­förstås på varvet, som alla andra och mamma var "kontorist". När mina föräldrar separerade ­flyttade vi till Malmö. En omtumlande vårdnadstvist slutade med att polis fick tillkallas för att hämta mig hos min pappa och hans dåvarande hustru, jag kan i bland känna svaga fragment av en sådan händelse.

Min mamma fick slita hårt som
ensamstående och nya barn på gång i olika mer eller mindre stormiga förhållanden. Min pappa tog avstånd. Jag vet inte vad hans väldigt unga barn hade för skuld i en ­vårdnadstvist mellan två vuxna människor, men någon farsa var jag uppenbarligen inte värd att ha.

När jag var elva-tolv år fick jag själv försöka ta kontakt och vi hade några sporadiska träffar, men jag tröttnade på att vara den drivande. Min pappa har ett enda barn, jag kunde inte förstå då och det är lika ofattbart i dag att han iskallt kunde lämna mig dithän - som en bok i en bokhylla.

Jag tror jag bestämde mig tidigt
att jag aldrig någonsin skulle kunna komma på tanken att bete mig likadant mot mina egna barn. Jag bestämde mig också tidigt för att min framtida tillvaro skulle bli bättre än den jag hade.

Expressen har de två senaste dagarna publicerat utdrag ur sportjournalisten och TV4-profilen Patrick Ekwalls nya bok, "Svår, Svårare, Ekwall".
I den beskriver Ekwall uppväxten i Landskrona, hur mamman fick slita hårt som ensamstående och en pappa som tog avstånd från de två.
Hur har det varit att skriva om din barndom och din pappa som övergav dig i så tidig ålder?
- Det är inget som varit ett dugg svårt att skriva om och det är ju också sanningen. Det har jag inte haft några som helst ­problem att berätta om, säger Ekwall.

"Jag skulle aldrig överge"

I dag menar Ekwall att han "inte ser någon som helst anledning" att ta kontakt med fadern.
- Det kommer att bli svårt och jag har valt den linjen. Jag fick ett brev och det är senaste gången vi hade kontakt.
När sågs ni senast?
- Det var tolv år sedan då min dotter Wilma föddes. Det finns liksom inte i min värld att jag skulle överge Wilma, för mig är det ofattbart hur man kan överge sitt barn. Det är min syn på det hela, men sedan om det kommer från det jag varit med om eller om jag hade haft den synen ändå kan bara en psykolog svara på.
Även dotterns födelse var en traumatisk upplevelse för Ekwall.
Eller som han formulerar det i "Svår, Svårare, Ekwall": "Wilma ville inte gärna komma ut".
- Jag var livrädd för det tog så lång tid. Vi, alltså jag och Wilmas mamma Carolina, gick igenom tre olika förlossningslag. Vi hann till och med komma tillbaka till det lag vi började med. Det var hemskt.

Höll på i minst ett dygn

- Jag har svårt att minnas exakt hur länge vi höll på, men i alla fall i minst ett dygn. Det var en väldigt smärtsam process på alla sätt och vis.
Ekwall har inte mycket till övers för alla fäder han stött på som med dårars envishet ­hävdat att barnets födelse är den mest underbara dagen i deras liv.
- Det blev kanske det senare, men inte just då under födelsen. Det var för oss ett rent helvete.
- Det som var mest otäckt var att när Wilma fötts sprang personalen ut med henne i korridoren för att kolla luftvägarna. Då fick jag som var helt vimmelkantig följa med och förstod aldrig vad som hände.
Annons:
Expressen Refunder Kalkylator

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!