Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Edda Magnason: "Har fått ett minne för livet"

"Ju mer distans jag har fått, desto mer fantastiskt känns det att få ha varit med om detta, säger Edda Magnason.. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Edda Magnason som Monica Zetterlund i filmen "Monica Z - ett lingonris i ett cocktailglas". Foto: STELLA NOVA FILM
Foto: Anna-Karin Nilsson

Svinryggarna, kajalstrecken, de beiga trenchcoatsen.

Just när vi andra ska lära känna henne som Monica Zetterlund gör sig Edda Magnason, 29, redo att kliva ur kostymen som den legendariska jazzsångerskan.

Det är inte helt utan separationsångest.

- Jag har fått ett minne för livet och jag har lärt mig massor.

Röka till exempel.

Edda Magnason

Fullständigt namn: Edda Karin Magnason Hjartardóttir
Född: 22 augusti 1984 i Fyledalen utanför Ystad.
Bor: Stockholm.
Familj: Mamma, pappa och sex syskon.
Gör: Låtskrivare och sångerska, nu också skådespelare.
Aktuell: Med filmen "Monica Z - ett lingonris i ett cocktailglas", premiär 13 september.
Läser: "Min stund på jorden" av Vilhelm Moberg.
Ser på: Knappt tv alls, "det som är framför henne".
Lyssnar på: Inne i en Michael Jackson-period.
Drömmer om: "Jag försöker vara närvarande i nuet".

Förra året på filmfestivalen i Cannes, vad kan det vara, 465 dagar sedan? Det var då jag såg Edda Magnason som Monica Zetterlund första gången. Hon steg ut på "Skandinaviska terassen" och sjöng Bill Evans "Monicas vals" på ett sätt som fullständigt tog andan ur en.

Ända sen dess har jag väntat på filmen, men inget mot vad huvudrollsinnehavaren har.

Efter att ha levt och andats jazzsångerskan i två år, ser Edda Magnason den stundande biopremiären som ett avslut.

- Det känns både bra och spännande att det kokar ihop sig, nästan som examen i skolan. Det blir världens fest.

Om man får tro snacket på Filminstitutets höstpresentation har du redan kammat hem en guldbagge.

- Ja, så härligt, underbart. Lika bra att ta ut det i förskott, för man vet ju inte hur det verkligen blir, säger Edda Magnason och ler.

- Såhär i efterhand fattar jag faktiskt inte att jag vågade ge mig in i det här.

Berätta. Du blev uppraggad för rollen efter en konsert på Södra Teatern.

- Ja, från början var det bara en kul grej, något som kittlade, men ju längre jag gick i provfilmandet desto mer ville jag ha rollen. Det var nog många skådisar som ville.

Men det var hon som fick den, Edda Magnason, popsångerskan som inte ens spelat apa på Roliga timmen i skolan.

Såhär med facit i hand, efter att han sett "Monica Z - ett lingonris i ett cocktailglas", känns det som ett genidrag.

 

Edda Magnason ser ut som Monica Zetterlund, låter som Monica Z, hon ÄR Monica Z - och då ska man veta att regissören Per Fly från början var väldigt tydlig: han ville INTE ha "en sångerska som såg ut som Monica Zetterlund".

- Haha, så var det, säger Magnason och fortsätter:

- Jag har ju inte gått och tänkt att jag är lik Monica Zetterlund och skulle man mäta ansikten och drag är vi inte det, men jag kan se i filmen att jag fick in vissa miner. Good enough för att spela henne på film.

Dialekten (Edda är skånska) tränade hon genom att gå runt på cafeer i Stockholm och beställa kaffe på rikssvenska, rösten, minerna och maneerna lärde hon sig framför spegeln.

- Jag lyssnade jättemycket på "Hågkomster från ett dåligt minne" (Tom Ahlands bok), som Monica själv läste in, då fick jag både höra henne berätta om sitt liv och hur hon pratade.

- Sen stod jag framför spegeln och försökte att få psyket att tro att jag var längre, Monica Zetterlund var mycket längre, hade smala långa ben och långa människor har en annan hållning så det jobbade jag mycket med.

Stämmer det att du övade på att röka också inför provfilmningen?

- Ja, jag rökte inte.

Fast när jag träffade dig i Cannes förra våren...

- ... så rökte jag, jag vet! Jag började röka. Men det är 60-tal, alla rökte, vad ska man göra? Det fanns örtcigaretter, men jag fick offra mig för konsten...

Att spela Monica Zetterlund är inte bara en filmroll, det är som man brukar säga "Hela Sveriges Monica", förborgade det?

- Ja, hela teamet, vi som har gjort filmen älskar Monica Zetterlund och filmen är gjord med mycket kärlek till henne, men för att ge en rättvis bild måste man skildra båda sidor, det är inget hero-porträtt.

Jag skulle säga tvärtom, det är en ganska tragisk Monica Zetterlund, hur stor koll hade du på hennes liv?

- Hon har varit en slags sfär för mig ända sen jag var liten, en blandning av storstadsjazz och kolijox med polarna i trädgården. Men jag visste inte att hon hade en dotter, till exempel.

En väldigt stark scen i filmen är när dottern Eva-Lena tas ifrån Monica Zetterlund, hur var den att spela in?

- Den scenen kommer jag ihåg särskilt. Jag stod bakom en dörr i huset där vi spelade in och en man med walkie-talkie sa "Nu är det snart du". Det var som att ladda inför ett 60-meterslopp. Efter tagningen kom de fram med handdukar och vatten som efter en boxningsmatch, torkade tårarna och la på nytt smink och "Nu tar vi det från en annan vinkel". Det var väldigt utmattande, efter den dagen var jag helt slut.

Har du haft kontakt med Monicas dotter under inspelningarna?

- Nej, jag har inte träffat henne eller haft nån kontakt, man jag tror att regissören och producenten har det, säger Edda Magnason som dock har träffat många vänner och kolleger runt jazzlegenden.

- Jag har gjort allt som hon har gjort igen. Jag har plåtats i samma kläder, gjort samma fotoshoots, jag har åkt till New York och jag har gjort buskisnumret "O vad en liten gumma kan gno" på Chinateatern, med statister visserligen. Överallt har jag träffat människor som kände Monica och som har minnen av henne. När vi spelade in på Atlantis hade han som har studion kvar inspelningar som han gjorde med Monica innan hon gick bort, som är outgivet. Jag fick sitta med hörlurar och lyssna på låtar som de hade spelat in hemma i hans kök.

Hur trött har du varit på Monica Zetterlund?

- Jag har inte tröttnat på Monica, risken fanns, men hon står över allt det här. Nu är namnet Monica Zetterlund både en symbol för hennes musik och för hela den här tiden.

 

Det är inte helt sant.

Monica Zetterlund hatade att sjunga "Sakta vi gå genom stan" och efter viss påtryckning, medger Edda Magnason.

Expressens Malin Roos och Edda Magnason. Foto: Foto: Anna-Karin Nilsson - Jag tror att jag delar musiksmak med Monica. Nu har ju hon sjungit "Sakta vi gå" några gånger mer, men det är lite lustigt att den låt som hon själv avskydde att sjunga går i arv till den som spelar rollen som henne, haha.

- Själv var hon mest stolt över "Walz för Debbie" och det är min favorit också.

Du är uppvuxen i lilla Fyledalen utanför Ystad, hur mycket längtade du bort?

- Jag älskar att bo i Stockholm, men skärgården är inte mitt element, det är i de skånska lönnskogarna som jag är mest hemma, men absolut, visst gick jag där och fantiserade om att komma långt ut i världen. Jag spelade piano och sjöng, det var väl det jag såg framför mig.

Hur ser du din musikkarriär nu, ska du bli folklig och "hela Sveriges Edda"?

- Jag har aldrig haft en tanke överhuvudtaget på att min musik ska vara smal, det viktiga är att det är saker som jag tycker om och vill göra, om det är folkligt eller vilken genre spelar ingen roll.

Men att hon skulle resa runt och sjunga "Gröna små äpplen", kan vi bara glömma.

- Det kommer vara mycket Monica nu, men det kommer att avta och jag kommer att vara inne i annat. Jag kommer bli tvungen att släppa Monica Zetterlund, säger Edda Magnason som förutom att släppa sitt tredje album i höst ska medverka i en dansföreställning på Malmö Opera.

- Hur mycket jag än hade önskat så får jag inte ha trenchcoats och fina svinryggar där, jag ska ha stora konstiga horn och pälsar på mig.

Hur tänker du med filmkarriären vidare, har du fått några erbjudanden?

Edda Magnason ler sitt Monica-leende.

- Om rätt sammanhang dyker upp skulle jag absolut göra det igen.

Det har du alltså!

- Om rätt sammanhang dyker upp skulle jag absolut göra det igen, haha.

Hon har nog det.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!