Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ed Sheeran levererar exakt samma konsert en gång till

Borde en av världens absolut största stjärnor inte kunna ta i lite mer? frågar sig Expressens recensent Malin Collin. Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
Världsstjärnan levererar trallvänliga låtar utan egen identitet. Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES

Ed Sheeran är motsatsernas man.

Ofattbart populär men med en överraskande futtighet på scen.

Han är en av världens absolut största stjärnor.

Hans låtar har spelats så många gånger att nästa siffra borde vara ”stjärnstopp”. 

Och visst, han kompromissar inte med sin stil eftersom hans rötter är en kämpande gatumusikant.

Men nu är han stormande rik.

Borde han inte kunna ta i lite mer än att leverera exakt samma konsert kväll efter kväll (med ett låtbyte från gårkvällen) och anställa ett band för att få lite mer dynamik på scen?

I denna artistliga brukar man prestera som Bruce Springsteen eller åtminstone som Håkan Hellström med fullt band och euforisk stämning. Eller möjligen som Beyoncé, Justin Bieber eller Lady Gaga där showen blir den stora delen av behållningen och bakgrundsdansarna, pyro och klädbyten ger en extra dimension.

 

LÄS ÄVEN tisdagens recension: Ed Sheerans låtar har förtvivlat svårt att glöda 

 

Ed Sheeran må vara älskad för sin opretentiösa stil, i kväll i slarvig t-shirt, och rött rufsigt hår när han står där ensam på scen med en looppedal som enda komp – men något fattas.

Hur fina låtar Ed Sheeran än lyckas göra är han omöjligt att placera i något fack som skulle få unga människor med bultande hjärtan och framtiden i blick att identifiera sig med honom. Han är mer som en nedtonad Robbie Williams eller ett enmanna-Coldplay – helt enkelt en artist med Joakim von Ankas kassavalv, tralliga låtar men utan egen agenda eller identitet.

Det händer helt enkelt inget i magen, bröstet, hjärtat när han spelar. Bara i hjärnan där man kan registrera hur duktig han är. 

Det är ett problem. För hardcore-fans uppstår när en artist är alldeles särdeles egensinnig. Nu känns det mer som att publiken, likt flyttfåglar, har slagit sig ner här på Ullevi i juli. Men nästa sommar har det flugit vidare mot nästa års stora grej. 

Samtidigt är det imponerande att kväll efter kväll kuska runt jorden med i princip exakt samma låtlista utan att gå på autopilot så här 16 månader in på turnén. Han bjuder också på vänliga och inkluderande mellansnack. 

Ed Sheeran är ett charmigt fullblodsproffs som är i behov av att lägga i en ny växel.

KONSERT

Ed Sheeran

Ullevi, Göteborg

Publik: 63 500 (utsålt).

 

Vem: Ed Sheeran, 27, från Suffolk, Storbritannien, slog igenom 2011 med albumet ”+”. Har sedan dess släppt ytterligare två album och erövrat topplistorna samt Spotify. Han är världens näst mest streamade artist. 

 

Vad: Extrakonsert på Ullevi efter att gårdagens konsert sålde slut på några minuter på Sheerans ”Divide tour” (som gjorde ett nedstamp i Globen i Stockholm förra året). På lördag står han på Friends arena i Stockholm innan mastodontturnén fortsätter. 

 

BETYG PÅ ED SHEERAN – LÅT FÖR LÅT

”Castle on the hill”

Bästa låten på senaste albumet tillsammans med publikens glädje blir en bra start. 

 

”Eraser” 

Rappandet och springrundan på scen är exakt motsatsen till den bild man har av rap som genre.

 

”The A team” 

Det är fint men blir alldeles för lågmält för en arena. Inget händer. 

 

”Don’t/ New man” 

Efter ett litet brandtal om att sjunga med kommer publiken i gång hjälpligt.

 

”Dive”

Ballad-dags med riktig allsång i refrängerna. Det piggar upp.

 

”Bloodstream”

Alla händer i luften som ett böljande hav och Sheeran klappar i gång publiken med ett massivt sound.

 

”Happier” 

Rösten håller inte alltid på de höga tonerna men känslan är där.

 

”Lego house”

Den enda låt som skiljer gårkvällens konsert mot i kväll. Kul eko, men inget som direkt lyfter någon stämning.

 

”Galway girl”

Kul för alla som gillar att dansa på bord på irländska pubar. För resten av oss är det mest något man får genomlida.

 

”Feeling good”  

”I see fire” 

Strunta i Nina Simone-covern och håll dig till Hobbit-låten, Ed! 

 


”Thinking out loud” 

Denna hysteriskt stora hit har publiken så att säga hört förut och alla sjunger tillsammans.

 

”One” 

”Photograph” 

Falsettsången i ”One” har jag aldrig förstått och den fungerar möjligen sämre live än på skiva. Det balanseras upp av fina ”Photograph” och publiken.

 

”Perfect” 

Den känns som en tryckare på en skolans på 50-talet på ett kul sätt. 

”Nancy Mulligan” 1 geting

Att man inte dansar runt med ett ölglas under däck på Titanic just nu kom som en chock. 

 

”Sing”

Sheeran håller kvar energin och får i gång dansgolv och presterar bättre i falsettsång.

 

EXTRANUMMER

”Shape of you” 

Megahiten görs iklädd en svensk fotbollströja och jubel utbryter. Tajt, proffsigt och felfritt. 

 

”You need me, I don’t need you”

Spretig upptempo med alldeles för mycket rap, men konserten avslutas i alla fall med energin på topp.

Annons:
Expressen Refunder Kalkylator

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!